Även om poesins position i offentligheten ibland sägs vara marginaliserad har digitala miljöer och publiceringsmöjligheter blivit populära.
På Internet kan vem som helst skriva och läsa poesi och kalla sig poet.
Julia Pennlert Foto: Suss Wilén
I en ny avhandling vid Umeå universitet har Julia Pennlert undersökt den populära poesisajten Poeter.se. Där publiceras dagligen kring 300 dikter och 500 kommentarer och sajten befolkas av runt 37 000 medlemmar.
Julia Pennlert visar hur den här typen av nätgemenskaper knyter an till äldre former av litterära mötesplatser men också hur den digitala tekniken på olika sätt påverkar hur deltagarna skriver, läser och diskuterar litteratur. Hon menar att det här har öppnat sig ett helt nytt litterärt rum, fullt av skrivande människor och deras texter. Där det handlar om att både läsa och bli läst, mötas och kommentera.
– Det är som ett Facebook för poeter där man följer vissa favoriter, men kanske framförallt, man publicerar sina egna texter och får reaktioner på det man skriver, säger Julia Pennlert.
– Istället för att vara en genre som är lite undanskymd, smal och ganska osynlig, annat än på kultursidor ibland, är det här något som går i motsatt riktning, på sajten finns ett stort antal dikter publicerade och många aktiviteter och samtal. Man skulle kunna säga att digitala plattformar som Poeter.se visar hur diktens genre lever och frodas i form av ett folkskrivande, om man så vill.
Genom att studera digital självpublicering och den digitala miljön där dessa texter och författare befinner sig är ”Poesi pågår” ett kunskapsbidrag kring hur litteraturens förutsättningar i ett samtida medielandskap ser ut.
Det omfattande antalet texter och kommentarer som finns på Poeter.se gör även att Julia Pennlert kombinerar metoder och inspireras av digital humanistiska perspektiv som under de senaste åren blivit ett etablerat forskningsfält, i en svensk såväl som en internationell kontext.
Julia Pennlert har genom sitt arbete samlat tusentals texter och aktiviteter bland deltagarna som sker på sajten, i en databas. Ett material som är sökbart och möjligt att bearbeta utifrån mängder av olika infallsvinklar.
På detta sätt visar hennes avhandling också hur litteraturforskningen kan använda sig av digitala metoder för att studera ett material som befinner sig online, och hur nya former av humanioraforskning som numer samlas under rubriken digital humaniora kan tillämpas i praktiken.
