Enskilda politiker och lärare gör skillnad inom kommuner och skolor

Hur ser det egentligen ut i skolan när det gäller användningen av IT? Är det någon skillnad mellan olika delar av Sverige? IT-Pedagogen ställde dessa och liknande frågor till Johan Lindström som är utbildningsansvarig på Caperio Skolpartner. Vi har även samtalat med Ingrid Carlson som är SO-lärare, med särskilt ansvar för Informations- och Kommunikationsteknik (IKT) på sin skola.

Låt oss börja med att slå fast att det är stora skillnader mellan olika kommuner och skolor när det gäller hur långt digitaliseringen har kommit i skolan. Det är fortfarande den enskilde kommunpolitikerns, rektorns eller lärarens eget intresse för IKT i utbildningen som avgör hur pass långt digitaliseringen kommit på skolorna.

Både Johan och Ingrid saknar en tydlig struktur och nationella riktlinjer för hur utbildningen i skolorna ska digitaliseras. IKT måste dessutom finnas med redan vid utbildningen av nya lärare och rektorer. Vi får heller inte glömma bort de lärare och rektorer som fått sin utbildning för många år sedan. Flera av dem kämpar för att ta till sig kunskapen om hur t.ex. en iPad fungerar och vad den kan användas till. Det är väldigt många nya moment såsom enheter, appar, kommunikationsforum och digitala läromedel.

Goda exempel
På Caperio Skolpartner försöker vi nå ut med goda exempel där IKT gjort faktisk och praktisk skillnad för eleverna, säger Johan. På Visättraskolan i Huddinge hade man en elev som var sjuk under en längre period. Eleven fick då hem en iPad från skolan. Med hjälp av den och Google Hangout kunde eleven följa med i undervisningen hemifrån genom att man hade en iPad i klassrummet på ett stativ. Eleven kunde då delta både när läraren hade genomgångar och när eleverna jobbade i grupper.  Förutom att eleven inte kom ohjälpligt efter i undervisningen tappade hon heller inte kontakten med sina kompisar vilket var en positiv bieffekt.

Detta gör vi också på Björkebyskolan i Järfälla, fyller Ingrid i. Även vid kortare frånvaro. Det händer att eleven frågar om den får vara med via FaceTime.

Ett annat exempel är att språkelever på mindre orter ibland hamnar i en situation där för få har valt samma språk och att elevunderlaget blir för litet. Det kan man lösa genom att eleverna kan läsa på distans, med hjälp av digitala verktyg, fortsätter Johan.

Sverige i ett internationellt perspektiv
Om vi istället tittar en stund på digitaliseringen i skolan ur ett internationellt perspektiv. Hur ligger Sverige till då? Vi klarar oss bra i en sådan jämförelse. Men eftersom det har tagit lång tid att få fram en nationell strategi har det inneburit att det är väldigt ojämnt mellan olika skolor och lärare. Glädjande nog har ändå en del skolor och lärare kommit långt, menar Johan.

Mycket har hänt de senaste åren. England var tidiga med att använda IKT i undervisningen. Estland är på stark frammarsch och det är även Finland. En sak de har gemensamt är att man har gjort kloka och genomtänkta investeringar på nationell nivå. Detta tillsammans med en löpande kontakt med IT-branschen via bl.a. mässbesök och seminarier har bidragit till att de har haft bra koll på vad som är på gång och hur det kan användas i skolvärlden.

Vi påminner Johan om den tidigare debatten om de svenska resultaten i PISA-undersökningarna. Ligger verkligen Sverige så bra till?, undrar vi.

För det första vill jag vara tydlig med att PISA inte mäter hur långt man har kommit med digitaliseringen av skolan. PISA-undersökningen handlar om läsförståelse, matematik och NO. Men det finns faktiskt en mycket intressant detalj även ur ett IKT-perspektiv, fortsätter Johan. Man kan se skillnader i resultaten utifrån om eleverna har besvarat frågorna digitalt eller analogt. I samband med PISA 2012 fick en liten grupp elever i Sverige lämna in sina svar via ett digitalt gränssnitt och de fick generellt sett ett mycket bättre resultat än övriga svenska deltagare. För att göra det hela än mer komplext kan jag tillägga att man inte kan dra slutsatsen att digitalt besvarade frågor alltid ger bättre resultat. Det finns länder som visar på ett precis motsatt förhållande. Där blir det högre poäng bland de som har svarat med papper och penna. En gissning kan vara att desto mer vana eleverna är vid att handskas med datorer, surfplattor och mobiler desto mer bekväma och engagerade känner de sig vid att svara digitalt.

Hur hanterar man digitala kränkningar?
En annan aspekt av att använda digitala verktyg i utbildningen är tillgången till sociala plattformar. Detta är en stor utmaning för alla inblandade, säger Ingrid. På Björkebyskolan i Järfälla, där jag jobbar, får eleverna varsin iPad. De är märkta så att läraren kan se att eleverna faktiskt använder dem och inte sina egna under lektionerna. De är dessutom ”strypta”, så att de inte har tillgång till allt. Efter ett tag tränar man upp känslan för om någon elev håller på med något annat på sin iPad, t.ex. chattar med kompisar. Det syns ganska tydligt om en elev har sitt fokus ”någon annanstans”, menar Ingrid.

Hur hanterar man kränkningar och mobbning på bästa sätt?, frågar vi. Det är ett mycket viktigt område, som är större än skolans värld, säger Johan. Det här är något som berör elevernas hemmiljö och faktiskt samhället i stort. Föräldrarna måste sätta sig ner med sina barn och förstå vad de gör på nätet. Hur fungerar spel och chattforum? Vad är det för filmer och foton som barnen lägger upp? Även lärarna måste förstå hur detta fungerar. En lärare som skapar ett förtroende hos sina elever ökar markant möjligheten till att få kännedom om kränkningar genom att eleverna vågar prata om det. De digitala verktygen ger eleverna tillgång till olika arenor där de anonymt kan ge sig på varandra eller testa sitt egenvärde genom att lägga ut bilder på sig själva. Det kan vara riskfyllt.

När man har identifierat en kränkning är det många gånger lättare att bevisa vad som skett genom att filmer, texter m.m. går att spåra digitalt. Förut kunde det förekomma väldigt subtila kränkningar, som var mycket svåra att upptäcka och leda i bevis, menar Ingrid.

Både Ingrid och Johan är helt överens om att detta är ett svårt ämne som inte har några lätta lösningar och som kräver ett större engagemang från såväl lärare som föräldrar. Även här finns det dock ljuspunkter, menar Ingrid. Att alla elever får tillgång till en iPad och de digitala plattformarna underlättar för de som har det lite svårare att få kontakt med andra elever på skolgården. Via olika forum kan en elev plötsligt upptäcka att det finns en blivande kompis i en annan klass, som delar samma intressen.

Resan mot en digitaliserad skola fortsätter
Ingrid är mycket positiv till digitaliseringen i skolan och hon ser det även som ett lyft för läraryrket. Om man verkligen kommer att nå målet att alla skolor ska vara digitaliserade år 2020 så kommer det att vara helt fantastiskt. Men det är tveksamt om vi når målet redan då, digitalisering tar tid.

Men jag tror att digitaliseringen kommer att locka fler till läraryrket, avslutar hon förhoppningsfullt.

På den resan vill Johan och Caperio Skolpartner vara med som en kunnig aktör som hjälper till att utveckla digitaliseringen i skolan.