Hundratals miljoner läggs på dyslexiutredningar – helt i onödan

En helt färsk studie från KTH baserad på siffror från Hälso- och sjukvårdsförvaltningen visar att kostnaden för onödiga dyslexiutredningar hos logopeder ligger på mellan 9-15 miljoner kronor årligen i en stor kommun, en siffra som troligtvis motsvarar flera hundra miljoner i hela landet.

10% av Sveriges befolkning beräknas ha dyslexi, ännu fler läs- och skrivsvårigheter.

Samtidigt som hundratals miljoner spenderas på onödiga utredningar behöver skolan mer resurser. Och kopplingen mellan resursbrist i skolan och dåliga elevresultat är stark. Forskningsföretaget Lexplore har långt ifrån lösningen på sämre elevresultat men definitivt ett mycket gott verktyg för skolor att upptäcka risk läs-och skrivsvårigheter i tid men också utesluta de som inte befinner sig i riskzonen. Detta för att kunna göra välgrundade, tidiga insatser och undvika onödiga logopediska utredningar.

Onödiga utredningar vanligare än man kan tro
De flesta skolor följer etablerade riktlinjer för upptäckt av och stöd till elever med läs- och skrivsvårigheter. Utmaningen är att konventionella metoder omfattar flera manuella testcykler som är både resurskrävande och är sårbara för subjektiv bedömning. Resultatet är att stora resurser läggs på onödiga utredningar hos logoped som dessutom kan skapa otrygghet för eleven. Mellan 9-15 miljoner kronor läggs bara i Stockholm årligen på onödiga utredningar visar en nyligen presenterad studie från KTH.

– Sett till hela Sverige kan vi snabbt räkna ut att detta kostar oss flera hundra miljoner kronor årligen, pengar som skulle kunna användas betydligt bättre, berättar Fredrik Wetterhall, VD hos Lexplore.

Gustaf Öqvist Seimyr, grundare hos Lexplore, fyller i:

-Metoderna vi har använt hittills har generellt sett varit dåliga på att utesluta barn som inte lider risk för dyslexi och onödiga och dyra utredningar hos logoped är därför vanligt. Man räknar med att ungefär hälften av alla utredningar görs i onödan, berättar Gustaf Öqvist Seimyr, grundare och forskare hos Lexplore.

Gustaf Öqvist Seimyr delar sin tid mellan att forska vid Karolinska Institutet och att arbeta med det egna företaget Lexplore, ett bolag som vuxit fort och snart har 20 anställda efter bara 1,5 år. Lexplore är ett resultat av mångårig forskning vid Karolinska Institutet. Metoden är framtagen för att snabbt och träffsäkert identifiera elever i riskzonen för dyslexi. Det hela sker genom artificiell intelligens och eye tracking. Förmågan att lika träffsäkert utesluta elever som inte är i riskzonen kan ge stora kostnadsbesparingar eftersom den sätter stopp för felriktade insatser.

– Dessa onödiga utredningar sker faktiskt helt i onödan. Med den metod som vi på Lexplore har utvecklat är det möjligt att på ett enkelt sätt testa läs- och skrivförståelsen hos stora elevgrupper, redan i årskurs ett till fyra. På så sätt kan alla barn som har svårt för att läsa och skriva tidigt få det stöd som de behöver och har rätt till, avslutar Gustaf Öqvist Seimyr, grundare och forskare på Lexplore.

Vad är skillnaden på screening, utredning och diagnostisering?
En screening görs för att identifiera elever i riskzonen, alltså hitta dem som kan tänkas vara dyslektiker. När det gäller diagnostisering ska man skilja rätten att utreda från rätten att diagnostisera. Medicinska diagnoser (t.ex. enligt klassificeringssystemet ICD-10, som används i svensk sjukvård) får bara ställas av medicinskt utbildad och legitimerad personal, som logopeder, psykologer och läkare. Det är däremot inget som hindrar att t.ex. pedagoger utreder läs- och skrivsvårigheter. Syftet med en utredning och diagnostisering är att ta fram handlingsplaner och strategier så att eleven får rätt stöd utifrån sina behov.