Hem REPORTAGE Kvinnliga förebilder skapar intresse för programmering

Kvinnliga förebilder skapar intresse för programmering

Publicerat av: Redaktionen

Klubben Girls Code är full av programmerande tjejer.

Del två i ett reportage om programmering för flickor i skolan, första delen Programmering för flickor är en fråga om demokrati publicerades torsdagen 23:e april.

På Mälarhöjdensskola har några kvinnliga lärare som ingår i skolans IKT-grupp startat upp en klubb som heter Girls Code där tjejer får testa att programmera efter skoltid.

GCC_flickor 2Först är det bara några stycken som sitter utspridda i klassrummet men sen ramlar de in en efter en tills det är helt fullt i bänkarna. De springer fram och tillbaka, hjälper varandra och kollar in varandras egenskrivna program. Eleverna prövar sig fram. Det är skratt, förvånade utrop, koncentrerade miner och diskussioner om “hur gjorde du det där?!”.En elev berättar att detta är första gången hon programmerar i Scratch och säger glatt att hon inte kan så mycket än, men att hon ska testa att göra en ny grej och så stoppar hon ner näsan i skärmen och flyttar runt sina byggblock, testar, misslyckas och börjar om tills det blir som hon vill. Det finns inget krav på att eleverna ska kunna koda, det lär de sig här, det handlar om att testa sig fram.
– Helena har programmerat mer än mig, jag är nybörjare och lär mig tillsammans med eleverna, säger Åsa.
– Vi testar oss fram och resonerar oss fram till svaret med eleverna, fyller Helena i.

1 av 10 är tjej

Stämningen inne i datorsalen på KTH påminner om Girls Code. Det är samma koncentration och skratt i luften när tjejerna trängs kring datorskärmarna. Det är lätt att tänka sig att flera av dem kommer att välja att utbilda sig till civilingenjör, även om deras egen bild var, innan de kom hit och fick träffa alla andra, att de skulle bli helt ensamma på utbildningen.
– Hur många tjejer går det på datateknik? frågar en av gymnasieeleverna en student.
– Runt 20 per årskull, av 180 studenter, svarar han.
– Det var många fler än jag trodde, utropar hon lättat. Jag trodde det skulle vara typ tre.

3 gymnasietjejer vid datorn på KTH.När jag frågar en kvinnlig student om varför hon tror att det är så få tjejer som läser på programmet tror hon det beror på att killar uppmuntras specialisera sig tidigare och programmering kräver mycket tid för att man ska bli bra på det. Men hon tycker trots allt det är ganska många tjejer på programmet. När hon började trodde hon att hon skulle vara ensam tjej på utbildningen.
– Det finns så få kvinnliga förebilder att det är lätt att som tonåring tro att vi inte finns, svarar hon med en axelryckning.

Det börjar med de yngsta

Anna Hedlund på Kvarnbyskolan använder sig av code.org när hon programmerar med sina ettor. De har programmerat figurerna i Angry Birds som ska kliva på grisar, vandra på vägen till datorsalen och en liten birobot där de bestämmer hur den ska gå. Fokus i övningarna är att barnen ska lära sig att de kan ställa upp regler för hur något eller någon ska röra sig och att de måste planera för att det ska uppföra sig som de vill.
– Det som är svårt med programmering är sekvenstänkandet, alla är inte rikligt mogna för det. Men det är ändå viktigt att lägga grunden för tänkandet tidigt. Det gynnar dem i deras utveckling att arbeta med programmering och lära sig att arbeta metodiskt bit för bit.

Anna berättar att eleverna gärna klickar tills det blir rätt när de sitter vid datorn och för en vuxen som inte kan så mycket om datorer ser det ut som om de har stenkoll. Men Anna uppfattar det som att de ofta inte förstår vad de gör. Alla barn förstår inte heller kopplingen mellan sina knapptryckningar och vad som sker på skärmen. Men när de får arbeta med programmering utvecklar de en förståelse för hur tekniken fungerar och inser att de kan bestämma vad datorn ska göra.
– Särskilt om de har suttit och funderat länge blir de väldigt glada när de lyckas. De lär sig att allt inte går jättefort utan att man ibland måste vara noga och tänka efter vad som blev fel och gå tillbaka och rätta.

Men hon uppfattar det inte som att det är så stor skillnad på pojkar och flickor i 7-års åldern.
– Jag märker ingen skillnad på flickors och pojkarnas intresse för programmering För dem är det snarare ett äventyr att gå till datorsalen och deras intresse för programmering handlar snarare om personlig mognad och intresse än könsroller.

Att använda datorns hela kraft

Som förstelärare engagerar sig Anna för hela skolans digitala kompetens och arbetar med att implementera IT i alla klasser på skolan. Hennes mål på sikt är att alla elever på låg- och mellanstadiet ska få testa att programmera.
– Eleverna ska inte bara vara konsumenter utan även kunna vara producenter. Precis som att de ska få arbeta med vattenfärger i bilden bör de få testa att göra egna spel och inte bara spela dem. De ska få testa att använda datorns hela kraft.
Det kreativa arbetet blir även en drivkraft för dem att lära sig nya saker. En av Annas ettor har lärt sig att räkna på vinklar för att han ska göra ett hus i datorn och det är viktigt för honom att slutresultatet blir bra.

Kanske kan Anna och andra lärare som arbetar med grundskolans yngre åldrar skapa ett intresse för teknik och programmering som eleverna får bära med sig in i framtiden och när de väljer väg genom livet, oavsett kön. Men fram till dess får Girls Code och tjejkvällar på KTH verka för att rätta till snedrekryteringen inom programmerarskrået

Relaterade Artiklar

Vi använder cookies och andra identifierare för att förbättra din upplevelse. Detta gör att vi kan säkerställa din åtkomst, analysera ditt besök på vår webbplats. Det hjälper oss att erbjuda dig ett personligt anpassat innehåll och smidig åtkomst till användbar information. Klicka på ”Jag godkänner” för att acceptera vår användning av cookies och andra identifierare eller klicka ”Mer information” för att justera dina val. Jag Godkänner Mer Information >>