Med 100 % fokus på elevernas individuella utveckling

Ett stort antal lärare, rektorer och andra skolaktörer hade tagit chansen att få lyssna på John Hattie och James Nottingham. Evenemanget arrangerades av Caperio Skolpartner och det blev en dag fylld av energi, kloka funderingar, jobbiga sanningar och skratt.

Dagen inleddes med att Johan Lindström, som är Utbildningsansvarig på Caperio Skolpartner, hälsade oss alla välkomna till en spännande heldag.

Han berättade att Caperio Skolpartner är mitt i ett namnbyte och det nya namnet är Advania Skolpartner. Men det är också det enda som är nytt. Vi kommer att ha precis samma breda erbjudande och verksamhet som vanligt, berättar han.

Förskoleappen och Fritidsappen

Därefter presentade Johan Förskoleappen som är ett verktyg som Caperio Skolpartner har utvecklat för att underlätta pedagogernas vardag. Undersökningar visar att väldigt mycket tid går åt till kommunikation, dokumentation och uppföljning. Förskoleappen underlättar dialogen mellan t.ex. föräldrar och förskola. I stället för att använda flera olika verktyg för att hantera dessa områden kan man nu samla alla dessa arbetsuppgifter på ett ställe. Det blir också lättare för föräldrarna att följa det pedagogiska arbetet i förskolan.

De har även utvecklat en Fritidsapp som på motsvarande sätt gör att fritidspersonalen kan förenkla sin vardag och få mer tid över för barnen. Föräldrarna kan enklare följa med i vad som händer på Fritids. Mer finns att läsa på följande länkar:

http://www.caperio.se/skolpartner/forskoleappen/

http://www.caperio.se/skolpartner/fritidsappen/

Många lärare arbetar ensamma

John Hattie

John Hattie är professor i pedagogik och bosatt i Melbourne i Australien. Han är känd för sitt arbete med evidensbaserad kvantitativ forskningsmetodik för att mäta elevprestationer. Han har samlat sina resultat och utifrån dem skapat konceptet Visible Learning. I sin presentation hämtar han många liknelser ifrån berättelsen om Alice i Underlandet. Han menar att uppemot 80 % av de som vill bli lärare vill göra skillnad i unga människors liv. Då kan man inte bara stå framför spegeln och titta ytligt utan man måste, precis som Alice, in i spegelbilden och arbeta på djupet. John menar att det är alltför många lärare som tror att ju mer upptagna de är desto bättre är de och alltför många arbetar ensamma, anser han. När lärare samarbetar, tar hjälp av varandra, lär av varandras framsteg då blir det en helt annan kraft i elevernas lärande. John tror att lärarkåren sannolikt är den yrkesgrupp som använder sociala medier mest och kanske är det en plattform för samarbete även mellan lärare från olika orter.

Det är framstegen som är den rätta måttstocken

John Hattie återkommer ofta till det engelska ordet Impact. Med det menar han att lärare hela tiden måste ställa sig frågan: Vilken effekt har mitt sätt att lära ut på elevernas utveckling?

Han värdesätter lärarens kunskaper och insikter mer än antalet år i yrket. Han lyfter även fram vikten av bra och konstruktiv feedback mellan lärare och elever. Det måste vara tillåtet att göra misstag, det är av dem vi lär oss att göra rätt, fortsätter han.

En annan grundsten i hans forskning är följande graf:

John Hattie menar att vi generellt sett ofta fokuserar på ruta 1 och ruta 2. Betygen blir en så viktig del att vi riskerar att tappa bort behovet av utmaningar och utveckling. Vi har alla ett behov av att klara av olika saker. Om jag skulle ta med en grupp elever till gymnastiksalen och be dem att hoppa höjdhopp. Finns det då endast två stolpar men ingen ribba så blir hela övningen lätt fånig, fortsätter han. Ungarna gillar utmaningar. Se bara på alla videospel där de kämpar för att uppnå en ny nivå eller kategori. Vad händer när de har gjort det? Jo, då vill de genast ha en ny utmaning i spelet.

Elevernas resa börjar inte på samma ställe

Vi kan ta två exempel och jämföra dem.

Elev A befinner sig högst upp i grafen och allra längst till vänster. Eleven har höga betyg och har haft det under stora delar av sin skoltid.

Elev B har låga betyg men är på väg att förflytta sig från ruta 3 till en position högt upp i ruta 4.

Utmaningen i detta exempel är att ge elev A nya utmaningar som gör att hen börjar förflytta sig mot ruta 2 samtidigt som vi hjälper elev B att fortsätta att klara av nya utmaningar som till sist gör att elevens resa går mot ruta 2 via ruta 4.

Fokus för vårt lärande bör vara ruta 2 och ruta 4. Effekten av lärarens arbete är viktigare än hur det genomförs. Om det dessutom görs i samarbete med hela lärargruppen så kan effekterna bli imponerande. Då har man, precis som Alice i Underlandet, inte bara sett sig själv i spegeln utan helt och fullt gett sig i kast med att få eleverna att börja sin resa mot ruta 2, menar John Hattie och avslutar sitt första pass för dagen.

Jag lärde hunden att vissla

James Nottingham

James Nottingham är en brittisk före detta lärare som arbetar med att omsätta bl.a. Hatties teorier i praktiken. Hans mål är att faktiskt få saker att hända i klassrummen. Han har myntat begreppet ”The Learning Challenge” och han har även skrivit flera böcker i ämnet.

När James tog sin an Johns teorier skapade han bl.a. en enkel 3-stegs modell:

–       Diagnose (Vad behöver mina elever nu?)

–       Intervene (Engagera, utmana och lär ut)

–       Evaluate (Utvärdera: hur stora framsteg har eleverna gjort?)

När steg 3 är klart börjar man om med steg 1. James döpte modellen till DIE, vilket givetvis får en annan betydelse för en engelskspråkig än för en svensk.

Att blanda allvar med humor är ett kännetecken för James Nottingham som inte har några problem att få oss att skratta igenkännande åtskilliga gånger under dagen.

Han berättar en historia för att visa på vad som händer om vi hoppar över steg 3. En hundägare berättar stolt för sin kompis att han minsann har lärt sin hund att vissla. Kompisen blir imponerad och ber hunden att vissla. Då ingenting händer säger hundägaren ”Jag sa inte att han hade lärt sig något”. James vill lyfta fram skillnaden mellan ”teaching” och ”learning”.

Bra med ett inledande test

Med utgångspunkt i Hatties graf ger han sin syn på vår hatkärlek till betyg och tester.

Jag säger inte att betyg är dåliga men vi måste titta på både prestationer OCH utveckling, menar James. Om vi t.ex. har ett test där eleven ska lära sig de olika delarna på en blomma och får samtliga rätt så vet vi inte om eleven har haft en inlärning eller inte. Om vi istället börjar avsnittet med att göra ett förtest kan vi se vilken kunskapsnivå eleven hade vid start. Om eleven hade hälften rätt kan vi konsterara en inlärning men om eleven skriver samtliga rätt redan vid förtestet är det troligen så att utmaningen behöver höjas för att eleven ska utvecklas.

Han gav oss ett annat exempel där man har mätt nivån på inlärning. Denna gång handlade det om 6-åringar som inte var medvetna om att de gjorde ett test. Barnen fick i uppgift att läsa ur en bok för hunden Billy som satt bredvid barnet och lyssnade. Varje gång de var klara med en sida i boken fick de ge Billy en hundgodis. Det hela bevittnades av läraren. Efter en tid gjordes testet om och då blev det tydligt och mätbart om barnet kunde läsa fler sidor nu än förra gången.

Sverige och Australien har liknande utmaningar i skolan

Eftermiddagen börjar med ett pass med John Hattie som ger sin syn på bl.a. de svenska PISA-resultaten. Han menar att både Australien och Sverige får sämre resultat eftersom vi har 30-40 % av våra elever i ruta 1 och ruta 2. Han säger också att vi är väldigt duktiga på att använda tekniken i våra skolor men använder vi den verkligen till rätt saker? Han vill uppmuntra oss till att överträffa våra egna mål och kommer tillbaka till behovet av att lärare ställer sig frågan: Vilken effekt har jag på mina elevers inlärning?

Charlotta Lindqvist är biträdande rektor på Hökarängsskolan i Stockholm.  Hon  berättade om deras samarbete med John och hans team. En framgångsfaktor är det samarbete i lärargruppen som vi har lyckats uppnå, sa en påtagligt nöjd Charlotta.

När ska vi ge feedback?

James Nottingham återtar scenen för att prata om hur han ser på den svenska skolans utmaningar. Jag tycker att jag kan se att eleverna har en tendens att ge upp för lätt, säger han. Vi curlar dem för mycket och ett sätt att bearbeta det är att ge eleverna uppgifter som de helt enkelt inte har en chans att lösa direkt under lektionen. Vi måste locka fram lusten hos eleverna att verkligen anstränga sig för att klara en uppgift och att orka arbeta med att tänka ut en lösning även om det tar lite tid.

James ställde också frågan varför vi oftast ger ev. feedback i slutet efter att uppgiften är utförd. Tänk dig att du är på en 1-veckas kurs i dykning och du får välja mellan att få feedback från instruktören en gång i slutet av kursen eller en gång efter halva tiden och även efter kursen. Vad skulle du välja, frågar han oss.

En av hans modeller över inlärning är formad som en trappa med fem steg. De tre första stegen beskriver hur mycket en elev kan om ett ämne. Det kallar han för ytlig kunskap och här kan man med fördel använda sig av tekniska hjälpmedel och/eller internet. De två sista stegen handlar om förståelse och tolkning. Det kallar han för djup kunskap och här är en lärare överlägsen tekniken när det gäller att lära ut, menar James. Det var ett glädjande besked till alla åhörare.

Under dagen hade alla möjlighet att skicka in frågor till John och James. Dagen avslutades därför med en gemensam frågestund.

En mycket intressant och tänkvärd dag var därmed till ända och Caperio Skolpartner hälsade oss alla välkomna tillbaka på deras kommande event.