Hem EFTER PLUGGET Programmering för flickor är en fråga om demokrati

Programmering för flickor är en fråga om demokrati

Publicerat av: Redaktionen

Våren 2015 är programmerare det vanligaste yrket i Stockholm och det finns inget tecken på att efterfrågan kommer att minska i framtiden. Men bara en femtedel av alla som arbetar som i IT-branschen är kvinnor.  (Länk till annan webbplats, http://www.dn.se/ekonomi/it-branschen-hotas-av-brist-pa-kvinnor/) Dessutom är antalet kvinnliga studenter på högre utbildning inom IT vikande. Därför har flera lärare startat projekt där tjejer på mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet får testa programmering för att få insyn i vad de kan göra med tekniken.

På Kvarnbyskolan programmerar IT-försteläraren Anna Hedlund med sina ettor och Karin Nygårds arrangerar kodningsklubb för tjejer i femman. Efter skoldagens slut på Mälarhöjdens skola stannar tjejer från 6:an för att programmera och Datateknikprogrammet på KTH har bjudit in tjejer från gymnasiet för att låta dem testa programmering och intresset var större än de vågat drömma om.

Demokratisk obalans

Att intressera flickor för programmering är en demokratifråga. IT ligger till grund för mycket i vårt samhälle och när kvinnor inte väljer 60 tjejer från Stockholms gymansieskolor var sugna på att programmeratekniska yrken och lär sig att programmera blir det en demokratisk ojämlikhet. I de yngre åldrarna är det inte så stor skillnad på hur flickor och pojkar tar för sig när det gäller ny teknik men flera lärare upplever att det förändras när tjejerna börjar högstadiet. På klubben Girls Code på Mälarhöjdens skola har Jannike Kohinoor, Helena Dalivin och Åsa Colliander-Celik bjudit in tjejer från 6:an och 8:an att stanna kvar efter skoldagen och testa på programmering. IT-klubben är full av tjejer från 6:an, men än har inga tjejer från 8:an dykt upp.

Programmera på KTH

När dryga sextio kvinnliga elever från gymnasieskolor i Stockholm samlas i en föreläsningssal är stämningen spänt förväntansfull. De känner inte varandra sen tidigare. De har blivit inbjudna till KTH, via Fronter av Helene Derkert på utbildningsförvaltningen, för att testa programmering och få en inblick i vad man får göra under civilingenjörsutbildningen.

– Vi frågade oss varför det bara är tio procent tjejer på datavetenskap och hur vi skulle locka fler? Kanske beror det på brist på förebilder? resonerar Helene.
Vidare resonerar hon att eftersom tjejer förlorar intresset för teknik och matematik under de senare åren i grundskolan borde alla som 60 tjejer från Stockholms gymansieskolor var sugna på att programmerajobbar med dessa ämnen ställa sig frågan hur de ska arbeta för att de ska stimulera tjejerna att behålla intresset. Men hon uppmärksammar också att det händer saker just nu och tycker att det är bra att allt fler lärare arbetar med programmering under de första skolåren.

På KTH pratar programmeringsläraren Linda Kann med de samlade eleverna om att programmeringskunskaper behövs i många olika yrken och att behovet ständigt växer. Hon frågar vad de församlade eleverna vill arbeta med och räknar upp ett antal yrken – läkare, journalist, polis – utan att få gensvar. Tillslut frågar hon dem och i kör ropar de:
– Civilingenjör!
Linda ler och börjar berätta om olika programmeringsspråk som lärs ut på KTH och sen frågar hon vad de skulle vilja programmera? Förslagen är allt från spel till webbplatser, till olika nya innovationer som ännu inte sett dagens ljus. Det råder varken brist på visioner eller drömmar.

Flickor och pojkar

Jannike lyfter att tjejerna som kommer till Girls Code oftare har en otydligare bild av vad de vill göra med programmering än när man frågar pojkar i samma ålder. Pojkarna har oftare tydligare mål och uppmuntras mer av sina föräldrar att engagera sig i spel och programmering. Åsa menar också att flickor ofta lämnar datorspelen när de kommer i tonåren och går över till sociala medier och då hamnar programmering i bakgrunden. De flesta tänker inte att även instagram och facebook styrs av kod.Programmering för flickor är en fråga om demokrati 3

Både Åsa och Jannike tror att flickor behöver möjligheten att sitta med programmering utan ett tydligt mål för att undersöka möjligheterna med kod. Åsa menar också att flickorna måste stärkas i sitt självförtroende och när de sitter tillsammans med pojkar tar de senare lätt över. Därför är det viktigt att skapa sammanhang där flickorna får chansen att utveckla smak för programmering utan konkurrens. Att inga flickor från årskurs 8 har anmält sig ser de som ett tecken på vad de gör är viktigt.
– När vi pratade med dem tyckte de att det lät roligt men menade att de inte kunde något om programmering och det verkade lite för svårt, säger Helena.
– Vi hoppas att tjejernas intresse för programmering ska växa fram genom Girls Code och att de ska bära med sig intresset när de blir äldre och på så sätt bli mentorer för nästa generation programmerande flickor, tillägger Jannike.

Relaterade Artiklar

Vi använder cookies och andra identifierare för att förbättra din upplevelse. Detta gör att vi kan säkerställa din åtkomst, analysera ditt besök på vår webbplats. Det hjälper oss att erbjuda dig ett personligt anpassat innehåll och smidig åtkomst till användbar information. Klicka på ”Jag godkänner” för att acceptera vår användning av cookies och andra identifierare eller klicka ”Mer information” för att justera dina val. Jag Godkänner Mer Information >>