[KRÖNIKA] Risk att skolans digitalisering avtar eller backar

Grundproblemet är sannolikt att starkt stöd för skolans digitalisering numera saknas hos stora grupper av såväl politiker som opinionsbildare och väljare.

Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare och tidigare läromedelsförläggare

Entusiasmen har lagt sig, och kvar står endast ett begränsat antal skoldebattörer, som vurmar för skolans digitalisering. Och de har uppenbara svårigheter med att framföra sina budskap och ännu svårare att vinna gehör för dem.

Stickprov i kommunernas budgetar och investeringsplaner skvallrar om uteblivna medel till fler datorer, annan digital utrustning, lärarfortbildning inom området och digitala läromedel.

Undantag finns förstås, men även i dessa kommuner förefaller satsningarna begränsade.

Bakgrunden kan vara att opinionsbildare tror sig kunna se ett samband mellan skolans nuvarande ordningsproblem och digitaliseringen. Man pläderar för mobilförbud och ställer samtidigt datorerna i skamvrån. Tekniken tar fokus från undervisningen och skapar oro i klassrummen, hävdar man.

Det mest beklämmande är att motståndarna inte överhuvud taget verkar benägna att diskutera digitaliseringens möjligheter. Man blundar för alla de goda exempel som finns runt om i Sverige.

Ordning och reda är det mantra som gäller och där gives ingen plats för vare sig mobiler eller datorer.

En starkt bidragande orsak till den negativa utvecklingen är sannolikt regeringens beslut i frågan om nationella strategier. De blev urvattnade och till intet förpliktigande.

Hade regeringen istället valt att bibehålla den text som Skolverket ett år tidigare föreslagit så hade situationen idag säkerligen varit en helt annan. Då hade digitaliseringen av svensk skola avancerat och huvudmännen hade budgeterat för såväl teknik som lärarfortbildning.

Sannolikt drabbas även läromedelsförlagen av denna utveckling. En besvärlig marknad blir ännu besvärligare. Användning av digitala läromedel i undervisningen genererar förstås bättre resultat om alla elever har tillgång till ”egen” dator.

I och med att utvecklingen mot 1:1 nu avtar, eller till och med backar, minskar givetvis skolornas benägenhet att välja digitala läromedel.

Skolan ska inte backa in i framtiden. Ny framåtsyftande och insiktsfull skolpolitik behövs.

Av Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare, tidigare läromedelsförläggar