Signalknapp på skolbänken.
SO-lektioner med VR-glasögon.
Emma Andersson och Julia Karlsson får beröm för My Day av innovationsrådgivare Johan Müllern Aspegren.
Eller varför inte ett datorprogram som uppmanar eleven att röra på sig? Idéerna flödade när ett fyrtiotal pedagoger från grundlärarprogrammet deltog i två dagars Toy Imagine.
Hur minskar man bråk och stök på skolgården, när alla barn vill sitta på samma gunga? Placera en timer på gungan, så att den stannar av sig själv efter två minuter!
Detta var ett av många förslag som presenterades under fredagsförmiddagens Toy Imagine på Krinova.
För första gången var studenter på grundlärarprogrammet inbjudna och deras uppgift blev att fundera över problem i skolvärlden, som kanske skulle kunna lösas med hjälp av teknik.
Just gungklockan föll förskolechef och jurymedlem Caroline Åkesson Larsson i smaken.
– Det var kreativt tänkt, och det skulle nog vara till nytta på många skolgårdar, säger hon.
En av arbetsgrupperna menar att tråkiga klassrum skulle behöva piffas upp, och föreslår ett nytt digitalt verktyg för detta ändamål. En annan vill göra SO-lektionerna mer intressanta genom att låta eleverna resa runt i världen med hjälp av VR-glasögon. En tredje presenterar innovationen Who’s next, där eleverna kan påkalla lärarens uppmärksamhet genom att trycka på en knapp, vars signaler når fram till lärarens armbandsklocka.
– Då blir det inget tjafs om vem som räckte upp handen först. Enkelt, billigt och schyst, sammanfattar gruppen sin uppfinning.
– Ja, det ska bli spännande att se hur det går! säger jurymedlem Niclas Melin, till vardags klusterledare på Edtech Southeast Sweden.
Grundlärarstudenterna Emma Andersson och Julia Karlsson menar att de båda dagarna på Toy Imagine varit spännande och givande.
Vid ett av borden sitter de blivande lärarna Julia Karlsson och Emma Andersson. En lång rad post-it-lappar skvallrar om den långa tankeprocessen, från idé till färdig lösning.
-– Utmaningen har varit att göra allt i rätt ordning. Att först verkligen försöka bena ut vad problemet är och vilka behov som finns, säger Julia Karlsson.
Deras innovation kallas för My Day, och kan beskrivas som ett individanpassat datorprogram som håller reda på varje enskild elevs schema.
– Uppgifterna är anpassade efter varje elevs behov. Den registrerar också om eleven tappar koncentrationen och börjar flacka med blicken. Då kan eleven uppmanas att göra tio upphopp, eller att kila ut och hämta fem pinnar på skolgården, säger Emma Andersson.
Vän av ordning undrar kanske om det inte blir mycket spring i klassrummet.
– Rörlighet måste finnas, och om det är ett kontrollerat kaos så tror jag inte att det upplevs som lika störande av övriga elever, säger Julia Karlsson.
Deras idé faller Torben Olsson, ledare för Innovationsarenan, i smaken:
– Ni använder tekniken som finns tillgänglig och ser till att använda den i era klassrum. Snyggt jobbat!
Toy Imagine handlar inte bara om att kläcka idéer, utan om att också presentera dem på ett bra sätt. De blivande lärarna har dock redan viss rutin och hanterar både mikrofon och bildskärm med vana händer. Efter en intensiv presentationsrunda berömmer innovationsrådgivare Johan Müllern Aspegren studenterna:
– Ni ska klappa er själva på axeln. Ni har vart superduktiga och vi har fått ta del av en rad fantastiska lösningar.
Margrethe Brynolf, Torben Olsson och övriga i juryn är också nöjda med vad de fått se och höra.
– Studenterna har verkligen utgått från problemställningar och behov, och sedan dragit nytta av tekniken och stoppat in den i vardagsmiljön.
