Små barn använder surfplattor och applikationer på fler sätt än vad som var tänkt i designen. Det visar Susanne Kjällander och Farzaneh Moinian i artikeln ”Digital Tablets and Applications in Preschool Everyday Practices” .
Författarna skriver om hur små barn (1-4 år) både följer den design som finns inbyggd i plattans applikationer, men också utforskar och använder applikationerna på ett nytt sätt, utifrån sina egna syften. På så sätt blir barnen mer producenter än konsumenter, de skapar sin lek genom att använda appen på ett sätt som inte var tänkt i den ursprungliga designen.
Manipulerar och utforskar
Barnen inte bara använder digitala resurser utan omskapar dem. Artikeln bygger på empiri från två studier och författarna beskriver ett tydligt mönster: barn manipulerar och utforskar lekfullt olika applikationer. Det digitala gränssnittet uppmuntrar dessutom barnens aktivitet. Surfplattornas design erbjuder barnen att utforska och använda medier på andra sätt utöver de självklara, och till lek utifrån barnens egna intressen.
I samma tidskrift finns artikeln ”Mind the hand: A study on children’s embodied and multimodal collaborative learning around touchscreens”, där Jacob Davidsen och Ellen Christiansen presenterar resultat från en större forskningsstudie om interaktiva skärmar som en del av barns lärandeaktiviteter.
Kroppen en del i läraktiviteten
I artikeln diskuterar författarna tre situationer som illustrerar handens betydelse när en grupp 8-9-åringar samarbetar vid en interaktiv skärm. Författarnas poäng är att digitala miljöer som bjuder in kroppen i läraktiviteten – i det här fallet händerna – ökar barns samarbete.
I projektet ”Move and Learn” följde forskarna två klasser i årskurs två under ett år med fokus på de vardagsaktiviteter som barnen utförde när de använde pekskärmar gemensamt. Skärmarna var placerade längs med väggarna och längs en smal ö i mitten av klassrummet. Idén var att låta barnen arbeta i par runt skärmarna, med läraren som stöd för samarbetet.
Resultatet visar hur händerna blir en del av en förhandling för att lösa samarbetet kring skärmarna. Förutom att peka och röra använder 8-9-åringarna händerna till att begränsa och kontrollera tillgång till skärmen, att lösa problem och till att visa och imitera. Utrymmet framför skärmen utgör en plats för samarbete där händernas rörelse blir en del av samspelet mellan barnen.Tidskriften finns att ladda ner här
Barnen använder mer komplexa gester
Också i artikeln ”Multi-touch gestures for pre-kindergarten children” är barns gester när de använder applikationer på surfplattor i fokus, i det här fallet 2-3-åringar. Forskarna analyserade 100 appar som designats i utbildningssyfte för förskolebarn och fann att de allra flesta endast stödjer en interaktion där barnen pekar och drar med fingrarna på skärmen. Men de små barnen kan använda betydligt mer komplexa gester än så, visar forskarna, och beskriver hur 2-3 åringar växlar mellan exempelvis ett finger för rotationer och två fingrar för att zooma.
I studien deltog 32 barn där de efter fem minuters introduktion fick interagera på egen hand med en applikation på en surfplatta. Appen krävde att de bland annat skulle klicka, dubbelklicka och använda två fingrar för att förminska och förstora.
Barnens förmåga till interaktion underskattad
Barnen som var 31-38 månader genomförde rörelserna något fortare än de yngre barnen (24-30 månader). Svårast för barnen var att genomföra en rotation med två fingrar och att trycka länge på skärmen och dra – alltså en av de gester som de flesta applikationerna kräver.
Forskarna menar att de som designat applikationerna dels underskattar barnens förmåga till interaktion, dels riskerar rikta in sig på rörelser som är svåra för barnen och som kräver längre tid att att utföra.