För Snjezana Ninic, eller ”Nenna” som hon kallas av elever och kollegor, har IT-Gymnasiet i Sundbyberg varit ett andra hem i 18 år.
Skolan ligger ett stenkast från Rissne Centrum, norrut på Stockholms blå tunnelbanelinje.
Här har Nenna undervisat hundratals elever i engelska genom åren.
– Jag har alltid känt att det finns något kvar att göra på skolan innan jag är klar. Visst har jag tänkt att jag ska testa något nytt, men varje gång har jag sagt ”ett år till”, och så har det blivit. Jag trivs väldigt bra här, säger hon.
Skolan startade i det närliggande området Kista 1998 men flyttade till Rissne efter bara ett år. Nenna har med andra ord varit med ända från början.
”Finns alltid saker att förbättra”
Självkritisk. Det är ett av orden som kollegor använder när de beskriver Nenna. Hon utsågs till ”årets pedagog” inom IT-Gymnasiet 2015, men känslan av att aldrig vara riktigt nöjd har alltid funnits där.
– Utmärkelsen var en riktig överraskning, jag tittar ju mest på andra och ser hur duktiga de är. När jag fick den tänkte jag ”nu måste jag prestera ännu bättre”, säger hon.
– Jag vet inte om det är en bra egenskap att vara självkritisk, det är det kanske inte. Jag blir givetvis glad när jag får feedback från elever, när jag märker att jag är uppskattad, men det finns alltid saker att förbättra från år till år. Jag funderar hela tiden på hur jag kan nå nya elever med min undervisning, så på det sättet är det väl bra, att ständigt vilja utvecklas. Känslan av att aldrig vara färdig är en frustrerande, men samtidigt spännande, del av läraryrket.
Lärarutbildning i Sarajevo
Karriären började i Sarajevo där hon utbildade sig till lärare. Hon har också många års erfarenhet av att jobba som tolk på stora internationella företag, att engelskan blev hennes ämne föll sig naturligt. Idag är hon förstelärare och deltar aktivt i ett regionalt samarbete med engelsklärare på andra IT-Gymnasier i regionen, med fokus på likvärdig och rättssäker bedömning.
När hon berättar om sin egen undervisning är det framför allt ett tema som är återkommande – kontakten med eleverna.
– Jag pratar väldigt mycket med mina elever, det är viktigt att det finns en tydlig kommunikation. För mig är det också viktigt att vara en ledare i klassrummet, samtidigt som jag ger eleverna stor frihet att komma med egna idéer och förslag, säger hon.
– Dagens elever tillhör en annan generation än jag, det är också en anledning till att kommunikationen är väldigt viktig, jag måste helt enkelt hålla mig uppdaterad och förstå vad de tycker är intressant.
Räds inte svåra ämnen
Att fånga elevernas intresse för att få undervisningen att kännas rolig och relevant är något som Nenna prioriterar högt. Och hon räds inte att närma sig svåra ämnen och konfliktfyllda teman, men det sker alltid på elevernas initiativ.
– Jag kan introducera ett ämne, exempelvis diskriminering, genom att låta eleverna läsa texter eller se filmer från USA som handlar om svarta människors situation. På så sätt närmar vi oss ämnet lite på distans, eleverna börjar tänka och ibland själva tipsa mig om material på samma tema, ”har du sett det här, Nenna?”. De kommer med egna idéer och ämnet växer, det blir en snöbollseffekt.
– Sen kan eleverna få i uppgift att förbereda tal, en monolog på temat. Då jobbar de med diskriminerings-temat på ett mer personligt plan.
Senast berättade en elev om den diskriminering av tjejer som förekommer inom dataspelsvärlden, en annan pratade om mobbning och en tredje om hur det är att växa upp i Tensta. Så jag ska inte säga att det är jag som vågar ta i de svåra frågorna, det är eleverna som gör det. Jag börjar försiktigt, sen närmar vi oss tillsammans.
Men att lyfta värdegrundsfrågor är vikt Jag har alltid känt att det finns något kvar att göra på skolan innan jag är klar. Visst har jag tänkt att jag ska testa något nytt, men varje gång har jag sagt ”ett år till”, och så har det blivit. Jag trivs väldigt bra här, säger hon.
Skolan startade i det närliggande området Kista 1998 men flyttade till Rissne efter bara ett år. Nenna har med andra ord varit med ända från början.
”Finns alltid saker att förbättra”
Självkritisk. Det är ett av orden som kollegor använder när de beskriver Nenna. Hon utsågs till ”årets pedagog” inom IT-Gymnasiet 2015, men känslan av att aldrig vara riktigt nöjd har alltid funnits där.
– Utmärkelsen var en riktig överraskning, jag tittar ju mest på andra och ser hur duktiga de är. När jag fick den tänkte jag ”nu måste jag prestera ännu bättre”, säger hon.
– Jag vet inte om det är en bra egenskap att vara självkritisk, det är det kanske inte. Jag blir givetvis glad när jag får feedback från elever, när jag märker att jag är uppskattad, men det finns alltid saker att förbättra från år till år. Jag funderar hela tiden på hur jag kan nå nya elever med min undervisning, så på det sättet är det väl bra, att ständigt vilja utvecklas. Känslan av att aldrig vara färdig är en frustrerande, men samtidigt spännande, del av läraryrket.
Lärarutbildning i Sarajevo
Karriären började i Sarajevo där hon utbildade sig till lärare. Hon har också många års erfarenhet av att jobba som tolk på stora internationella företag, att engelskan blev hennes ämne föll sig naturligt. Idag är hon förstelärare och deltar aktivt i ett regionalt samarbete med engelsklärare på andra IT-Gymnasier i regionen, med fokus på likvärdig och rättssäker bedömning.
När hon berättar om sin egen undervisning är det framför allt ett tema som är återkommande – kontakten med eleverna.
– Jag pratar väldigt mycket med mina elever, det är viktigt att det finns en tydlig kommunikation. För mig är det också viktigt att vara en ledare i klassrummet, samtidigt som jag ger eleverna stor frihet att komma med egna idéer och förslag, säger hon.
– Dagens elever tillhör en annan generation än jag, det är också en anledning till att kommunikationen är väldigt viktig, jag måste helt enkelt hålla mig uppdaterad och förstå vad de tycker är intressant.
Räds inte svåra ämnen
Att fånga elevernas intresse för att få undervisningen att kännas rolig och relevant är något som Nenna prioriterar högt. Och hon räds inte att närma sig svåra ämnen och konfliktfyllda teman, men det sker alltid på elevernas initiativ.
– Jag kan introducera ett ämne, exempelvis diskriminering, genom att låta eleverna läsa texter eller se filmer från USA som handlar om svarta människors situation. På så sätt närmar vi oss ämnet lite på distans, eleverna börjar tänka och ibland själva tipsa mig om material på samma tema, ”har du sett det här, Nenna?”. De kommer med egna idéer och ämnet växer, det blir en snöbollseffekt.
– Sen kan eleverna få i uppgift att förbereda tal, en monolog på temat. Då jobbar de med diskriminerings-temat på ett mer personligt plan. Senast berättade en elev om den diskriminering av tjejer som förekommer inom dataspelsvärlden, en annan pratade om mobbning och en tredje om h igt, ungdomar är nyfikna och de vill prata om det.
Om det är något som Nenna har lärt sig under sina år som lärare är det att en sak kan fungera alldeles utmärkt i en klass och inte alls i en annan.
– Det finns ingen modell eller metod som man kan använda i alla grupper och klasser. Det kan vara väldigt olika dynamik som exempelvis leder till att vi ibland har redovisningar i smågrupper, ibland i helklass. Jag gör ingen stor grej av exakt hur elever redovisar sin kunskap, det viktiga är att de lär sig och utvecklas, säger hon.
Lärargenerationer som möts
På IT-Gymnasiet i Sundbyberg jobbar många unga lärare. Nenna, som själv har en handfull år kvar av karriären, tycker att det spännande när olika lärargenerationer möts.
– Det är otroligt intressant att jobba med de yngre och de tar med sig många nya tankar till skolan, det är nyttigt för alla. Vi pratar mycket med varandra och det är min uppgift att stötta dem i början, om de fastnar med något. Jag har ju lärt mig en del om skolan under mina 18 år här. Samtidigt upplever jag att de yngre lärarna är väldigt självständiga och starka, de inspirerar mig, säger hon.
Efter nära två decennier IT-Gymnasiet har hon inga planer på att byta arbetsplats.
– Det tror jag inte. Just nu är det väldigt spännande här och mycket saker som händer. Jag blir nog kvar, säger hon