Det är början på ett nytt läsår på våra högskolor och universitet.
Vissa säger att det kommer att bli det mest teknikcentrerade och digitalt uppkopplade året hittills.
De nya studenterna tillhör millenniegenerationen – de har ett digitalt DNA och tekniken är en självklarhet.
Nu, mer än någonsin tidigare, är det optimala tillfället för högskoleutbildningsväsendet som helhet att fundera över den infrastruktur som stödjer det digitala lärandet.
I Storbritannien spenderades under 2015 900 miljoner pund på teknik i skolan, enligt den brittiska organisationen British Educational Suppliers Association (BESA).
95 miljoner pund satsades på programvara och digitalt innehåll i skolor under samma period. Storbritannien har en av de högsta nivåerna av tekniskt innehåll i sina skolor, med 1,4 elever per dator. Detta läsår förväntas 939 000 surfplattor användas i brittiska skolor.
Forskning har visat att framgång på toppnivå i klassrummet växer med 36 procent när man använder sig av teknik på rätt sätt i undervisningen (enligt BESA), och trenden är tydlig mot ett förbättrat digitalt lärande.
När sätten att undervisa ökar, hamnar också universitet under press för att kunna möta elevernas behov och anpassa sig till den digitala tidsåldern, samtidigt som konkurrensen ökar. Institutionerna behöver lära sig att förnya undervisningen och lärandet.
Samtidigt är tekniken och möjligheten att leverera ett digitalt uppkopplat lärande nyckelfaktorer för universitet och högskolor, särskilt mot bakgrund av att terminsavgifterna stigit, vilket drabbat både inhemska och internationella studenter under de senaste åren. Studenterna förväntar sig en högklassig undervisning som motsvarar de höjda avgifterna.
Viktigt utbildningsmaterial som lärresurser, biblioteksfiler och uppdragsdokument digitaliseras och lagras centralt i universitetsägda databaser. Det är inte längre tillräckligt för högskolor att bara ”ha” läromedel – hur bra än de är – eftersom de ständigt måste vara tillgängliga för studenterna när som helst, var som helst. Att kunna leverera kritisk applikations- och datatillgänglighet till universitetets olika typer av användare är en grundförutsättning. Både studenter och personal kräver en mer effektiv IT-infrastruktur som svarar mot deras behov – oavsett om det handlar om att kunna använda en personlig enhet på högskolans nätverk, eller att kunna hämta material vid en given tidpunkt.
Enligt 2016 Veeam Availability Report, som omfattar mer än 1 000 IT-beslutsfattare, investerar för närvarande 36 procent av de tillfrågade, från den privata och högre utbildningssektorn, i privata moln (inklusive automatisering, självbetjäning och fakturering), medan 23 procent satsar på offentlig molninfrastruktur.
Men, stämmer detta överens med den exponentiella datatillväxt som kommer från digitaliserad utbildning? När ett underbemannat IT-team arbetar för att spara pengar och modernisera sina datacenter genom att kombinera servervirtualisering, moderna lagringstillämpningar och molnbaserade tjänster, möter de nya krav som exponentiell datatillväxt och användare som kräver tillgång till uppgifter 24/7 utan tålamod för driftstopp. Sammantaget borde siffran 36 procent snarare vara 100 procent om högskolor och universitet vore helt införstådda med att teknik möjliggör en bättre utbildningsstandard.
Veeams rapport visar också att endast 43 procent av de tillfrågade från den privata och högre utbildningssektorn investerar i dataskydd och återställning. Detta räcker inte långt för att säkerställa en ”Always-On” syn på utbildning – att elever kan kopplas till nödvändiga resurser snabbt i händelse av driftstopp. Tvärtom så kan majoriteten inte garantera ett tillgängligt lärande för sina elever. Ytterligare 34 procent planerar inom kort att investera i dataskydd och återställningstjänster – 11 procent överväger att göra det under de närmaste två åren. Detta innebär problem. Med allt mer digitalt anslutna data- och lärresurser, måste en beredskap för oförutsedda händelser och teknik finnas på plats för att eleverna inte ska gå miste om väsentligt undervisningsmaterial för länge. För högskolor är detta en potentiell ekonomisk risk. Ryktet att inte hänga med i den tekniska utvecklingen kan i förlängningen hota ett universitets förmåga att attrahera framtida talanger.
Av Peter Källviks, Nordenchef Veeam
