Det vi nu ser på många håll i den så kallade västvärlden kan beskrivas som ett demokratiunderskott.
Stora delar av befolkning har uppenbarligen bristfälliga kunskaper i det demokratiska samhällets värderingar med tillhörande rättigheter och skyldigheter.
Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare, tidigare läromedelsförläggare.
Skolan kan sägas ha misslyckats med sitt demokratiska uppdrag, såväl i USA som i vårt land. Och läromedlen är medskyldiga; såväl svenska historieböcker som läromedel i samhällskunskap ägnar alltför litet utrymme åt ämnet demokrati och beskrivningar av det demokratiska samhällets framväxt.
Förutom kunskapsutveckling inom ämnet demokrati gäller förstå också att skolans undervisning genomgående ska präglas av demokratiska arbetssätt. Demokratin ska tillämpas i praktiken.
Så här lyder den svenska läroplanens (Lgr 11) text, sidan 8: ”Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värderingar. Undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt delta i samhällslivet.
Genom att delta i planering och utvärdering av den dagliga undervisningen och få välja kurser, ämnen och aktiviteter, kan eleverna utveckla sin förmåga att utöva inflytande och ta ansvar.”
Har regeringen eller Skolverket frågat skolans elever om hur de vill att skolarbetet ska bedrivas? Nej, det har de uppenbarligen inte vilket näppeligen svarar upp mot de bestämmelser om elevernas rättigheter som anges i läroplanens portalkapitel med rubriken Skolans värdegrund och uppdrag.
Elevernas rätt till medinflytande i skolarbetet har stipulerats i samtliga svenska läroplaner under de senaste hundra åren. Medinflytandet ses som en viktig ingrediens i skolans demokratiuppdrag. Redan i Undervisningsplan för rikets folkskolor från år 1919 (Upl 19) beskrivs hur eleverna kan ges inflytande över undervisningens genomförande. I grundskolans läroplan från år 1980 (Lgr 80) formuleras det demokratiska arbetssättet som ett krav: ”Skolan har skyldighet att ge eleverna ökat ansvar och medinflytande i takt med deras stigande ålder och mognad.”
Det av staten i den nuvarande läroplanen (Lgr 11) föreskrivna arbetssättet med kunskapskrav och anslutande bedömningar speglar ett auktoritärt synsätt på undervisningen och emanerar från en föråldrad pedagogik som har sitt ursprung i den amerikanska utbildningsteknologin och Blooms taxonomi får 1950-talet. Det i dag tillämpade arbetssättet i svensk skola står knappast i överensstämmelse med läroplanens skrivning om elevinflytande i skolarbetet som en del av skolans värdegrund och uppdrag.
Den demokratiska processen i skolarbetet är inte bara hotad; den har i stora stycken omöjliggjorts. Inte sällan ger elever uttryck för att det i läroplanen föreskrivna arbetssättet missgynnar studiemotivationen och därmed även stimulansen till fortsatta och fördjupande studier. Undervisningen blir fragmentiserad, mekanisk och tråkig och det ständiga bedömandet leder till att eleverna fokuserar på betyg i stället för lärande.
Skolmyndigheternas auktoritära förelägganden om hur skolarbetet ska utföras gör elever frustrerade, vilket i sin tur inte sällan leder till protester och oro i klassrummen. Den ständiga betygsjakten medför att många elever dessutom drabbas av stress och ångest.
Eleverna efterlyser medinflytande och elevaktiva arbetssätt. De vill ha bättre överblick över de olika ämnenas kurser och även ha möjligheter att se och förstå helheter och sammanhang. I grunden är det en mer humanistiskt präglad undervisning som eleverna efterlyser.
Bristfällig undervisning i ämnet demokrati samt avsaknad av demokratiska processer i skolarbetet riskerar att göra negativa avtryck i vårt framtida samhälle.
Rolf Ekelund
