Hem OM SKOLAN Förnya grundskolan

Förnya grundskolan

Publicerat av: Redaktionen

Det förekommer numera att elever dagligen blir betygssatta i något eller flera ämnen.

Som en konsekvens av detta fokuserar eleverna på kunskapskrav och betyg i stället för lärande, vilket i sin tur leder till att helheter och sammanhang går förlorade.

Förnya grundskolan

Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare, tidigare läromedelsförläggare

Det ständiga bedömandet medför också att eleverna i allt mindre utsträckning drivs av egen motivation och vilja att lära.

Betygsjakten skymmer kunskapssökandet och gör skolarbetet tråkigt och enahanda.

Många elever drabbas dessutom av stress och ångest i skolans grottekvarn.

Politiken och skolans myndigheter lappar och lagar, till synes lite på måfå, den trasiga grundskolan i förhoppning om att den ska nå bättre kunskapsresultat och högre position i PISA. Skolpolitikerna har helt enkelt tappat fotfästet och saknar i dag visioner för skolan.

Den marknadsanpassade skolan har provocerat fram ett nytt parallellskolesystem och skolan i Sverige är inte likvärdig. Hur kunde det bli så här trots alla goda intentioner som utgjorde avstampet för den svenska grundskolan?

Bakgrund

År 1907 skrev tidningsmannen, kritikern och skribenten Johan Lindström Saxon följande:

”… det fåtal som med folkskolan som maktmedel vill härska öfver folkets barn, genom att hålla dessa nere på en låg kulturnivå.” Citatet kan ses som en tidig protest mot det parallellskolesystem som präglade svensk skola under 120 år, från det att folkskolan instiftades år 1842 fram till grundskolereformens genomförande, år 1962.

Arbetarbarnen gick i folkskola, delar av medelklassens barn kunde ta sig till realskola och överklassbarnen gick på gymnasium och tog studenten. Visst fanns det undantag, men de var inte särskilt många.

Redan år 1883 presenterade folkskolläraren och sedermera liberala ecklesiastikministern Fridtjuv Berg ett förslag till en sammanhållen så kallad bottenskola, som skulle omfatta alla barn och sålunda ersätta det dåvarande parallellskolesystemet. Men det skulle dröja närmare 80 år innan Fridtjuv Bergs vision realiserades.

1946 tillsatte Tage Erlanders socialdemokratiska regering en skolkommission med uppgift att utreda det svenska skolsystemet och komma med förslag till en likvärdig enhetsskola för alla Sveriges barn. Kommissionens sekreterare var läraren, rektorn och socialdemokraten Stellan Arvidsson, ofta kallad grundskolans fader. År 1948 presenterade kommissionen sitt betänkande (SOU 1948:27) där man lyfter fram skolans demokratiska funktion och förordar att skolan ska vara sammanhållen de sex första åren, att vissa valfria ämnen ska finnas under det sjunde och åttonde skolåret samt att det nionde skolåret ska vara linjeuppdelat. Redan läsåret 1949/1950 inledde flera kommuner försök med enhetsskola.

Försöksverksamheten utökades successivt under 50-talet och skolformen utvecklades också efterhand. Under slutet av 50-talet fanns enhetsskolor runt om i landet och regeringen förberedde för ett permanentande av den nya och under drygt tio år utprövade skolformen, som nu kom att benämnas grundskola.

En skola för alla

Införandet av grundskolereformen år 1962 manifesterades i grundskolans första läroplan, Lgr 62. Parallellskolesystemet med dess läroverk, realskolor och flickskolor avvecklades successivt och år 1972 hade Sverige en fullt genomförd, likvärdig och väl fungerande grundskola, gemensam och för alla landets barn och ungdomar.

Under 70-talet kom skoldebatten att i stor utsträckning handla om pedagogik och skolans arbetssätt. Debatten var både hätsk och polariserad. Pluggskola med katederundervisning ställdes mot en elevcentrerad skola med dialogpedagogik. Man argumenterade mot korvstoppning respektive flum.

Skolpolitiker och skolmyndigheter arbetade parallellt med att ta fram underlag till en reviderad läroplan för grundskolan. Vid slutet av 70-talet lyckades man nå politisk konsensus för grundskolans nya riktlinjer och år 1980 implementerades den nya läroplanen, Lgr 80. Pedagogiken beskrivs i termer av elevaktiva arbetssätt och skolans demokratiska syfte och funktion ligger fast.

90-talets skolreformer och Lgr 11

Tio år senare kom svensk skolutveckling att påtagligt ändra inriktning genom den rad av skolreformer som genomfördes under 90-talets inledande år: skolans kommunalisering, genomförandet av friskolereformen samt implementeringen av läroplanen Lpo 94.

Sammantagna drev dessa reformer successivt skolan mot en ny segregering och minskad likvärdighet. Ett nytt parallellskolesystem med privatskolor, i form av vinstdrivande bolag, tilläts växa fram och skolans demokratiska funktion tonades ner. De elevaktiva arbetssätten förvisades till skamvrån och ledande skolpolitiker pläderade för katederundervisning.

I och med implementeringen av Lgr 11 har grundskolan omformats till en pluggskola som mer påminner om den forna realskolan än om den ursprungliga grundskolan. Den föråldrade amerikanska utbildningsteknologin från 1950-talet, med Benjamin Bloom som tongivande pedagog, har gjort sitt intåg i styrdokumenten och undervisningen planeras som en snitslad bana, från start till mål.

Kunskapsmålen ordnas hierarkiskt och allt ska vara mätbart. Detaljerade och precisa kunskapskrav med tillhörande bedömningar, och inte sällan betygssättningar, har ersatt de tidigare bildningsidealen. Undervisningen tenderar att bli själlös, fragmentarisk och mekanisk. Utrymme för elevernas kreativitet och lärarnas egna initiativ saknas i alltför stor utsträckning.

Reformera grundskolan

Det är nu dags att reformera och förnya grundskolan. Det nuvarande parallellskolesystemet måste ersättas med en sammanhållen demokratisk grundskola och skolan ska så långt det är möjligt vara likvärdig. Ta bort de fördärvande kunskapskraven och låt dem ersättas av centralt innehåll med sammanhang och helheter. Återgår till formativa bedömningar i uttryckets egentliga betydelse. Låt skolans arbetssätt bli mer varierat och ge utrymme för elevaktiva arbetssätt.

Ett politiskt initiativ med målsättningen att återupprätta den genuina grundskolan skulle säkert välkomnas och vinna gehör i flera grupperingar, från vänster till höger. Det är nu hög tid för ett sådant initiativ.

Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare, tidigare läromedelsförläggare

 

Relaterade Artiklar

Vi använder cookies och andra identifierare för att förbättra din upplevelse. Detta gör att vi kan säkerställa din åtkomst, analysera ditt besök på vår webbplats. Det hjälper oss att erbjuda dig ett personligt anpassat innehåll och smidig åtkomst till användbar information. Klicka på ”Jag godkänner” för att acceptera vår användning av cookies och andra identifierare eller klicka ”Mer information” för att justera dina val. Jag Godkänner Mer Information >>