En förtroendefull relation till läraren – det är förutsättningen för att en elev med ADHD ska kunna bli sitt bästa jag.
Forskningen kring detta samband har dock hittills varit knapphändig. Det visar Linda Plantin Ewe, doktorand i specialpedagogik, i en nyskriven artikel.
Ömsesidig respekt och förståelse innebär att man som klasslärare står kvar – även när det blåser. Då finns det också beredskap att undvika de alltför stora stormarna, menar Linda Plantin Ewe.
”Ingen orkar med mig i längden.” De uppgivna orden kommer från en av många elever med diagnosen ADHD, som Linda Plantin Ewe mött.
– Orden rymmer så oerhört mycket övergivenhet, som vi inte vill att något barn ska behöva känna.
Linda Plantin Ewe är doktorand i pedagogik med inriktning specialpedagogik vid forskarskolan SET, som är ett samarbete mellan en rad olika lärosäten.
Hon började dock sin yrkesbana som lärare på en resursskola. Där fick hon upp ögonen för hur barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar ofta blir bemötta i klassrummet, och hur detta i förlängningen påverkar deras lärande.
– Flera av eleverna har stora skolmisslyckanden i bagaget. Det handlar inte bara om vikande skolresultat, utan också om att känna sig avvisad och missförstådd av både lärare och skolkamrater.
En tillitsfull och respektfull relation är avgörande för att nya kunskaper ska kunna förmedlas, menar Linda Plantin Ewe. Samtidigt visar forskning att lärarnas relation till just dessa elever ofta är mer konfliktfyllda och mindre nära, i förhållande till lärar-elevrelationen generellt.
– De allra flesta lärare har förstås intentionerna att det ska bli så bra som möjligt. Men det räcker inte. Man måste också ha kunskap om funktionsnedsättningen, och lära känna eleven som individ, för att kunna förstå och hantera de situationer som uppstår.
Som exempel behöver läraren vara medveten om att eleven inte ställer till med bråk och stök för att vara elak. Det som sker ligger oftast utanför elevens kontroll. När eleven dessutom känner sig avvisad och bortvald finns risken att det utåtagerande beteendet ökar, som en ond cirkel.
– Många elever uttrycker sorg att det blir som det blir. Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning medför mycket skuldkänslor och funderingar kring varför man inte är som alla andra. Men det måste vara lärarens ansvar, att utveckla bärande relationer som ger eleven möjlighet att bli sitt bästa jag.
Här kan specialpedagogernas kunnande och erfarenhet förstås vara till stor hjälp. Men kunskapen måste finnas hos klasslärarna, som möter eleverna varje dag och timme.
Linda Plantin Ewe bestämde sig för att backa ett steg och kartlägga den forskning som finns, som berör sambandet mellan lärar-elevrelation och diagnosen ADHD.
Hon utgick från drygt 300 artiklar i internationella forskningsdatabaser. Efter noggrant sållande efter uppsatta kriterier, lyckades hon till slut få fram sju stycken som faktiskt handlade om just detta.
– Det är ju förvånansvärt lite, med tanke på hur många lärare och elever som berörs. Det visar också det stora behovet av mer forskning.
Av de sju artiklarna är merparten dock skrivna de tre senaste åren, vilket tyder på att intresset tycks vara växande. Linda Plantin Ewe hoppas att framtida forskning lägger större tyngd på kvalitativa metoder.
– På så vis kan man undersöka de mer komplexa delarna av relationen vilket är en förutsättning för arr vi ska få en djupare förståelse.
Linda Plantin Ewes kartläggning sammanfattas i en forskningsöversikt som nyligen publicerades i tidskriften Emotional and Behavioral Difficulties. Det är den första av fyra artiklar som ingår i hennes kommande avhandling, om lärarnas relation till elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
– Jag har verkligen fått fördjupa mig i det jag brinner för. Att få vara med på ett litet hörn och kanske, i förlängningen, göra skillnad för de här eleverna – det är en ynnest.
