Läromedelsproducenterna måste samarbeta för överlevnad

Värdet av de idag förekommande svenska läromedelsförlagens årliga försäljning understiger ett enda förlags försäljning för snart trettio år sedan.

Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare och tidigare läromedelsförläggare

Visserligen gäller jämförelsen det då största förlaget, men även om vi ser till summan branschföretag framstår utvecklingen som katastrofalt dålig. I pengar har branschen tappat cirka 50 %, och i volym kanske 70 %.

Läromedelsproducenterna dras med elakartade problem över hela linjen. Det gäller såväl koncept som priser och kvalitet. Något radikalt måste göras inom en nära framtid annars är risken stor att ingenting kan räddas och att branschen går mot utplåning.

Vad kan då förlagen göra? Jo, de kan till exempel samarbeta kring det för dem alla övergripande problemet med det grundkoncept som idag tillämpas i praktiskt taget all läromedelsutgivning. Det konceptet fungerar inte längre, varken i analog eller digital form.

Skolarbetet har i hög grad förändrats under de senaste decennierna, men läromedelsproducenterna tar fortfarande fram produkter som är anpassade till forna tiders undervisning.

För snart 40 år sedan, under den tid då läromedelsförlagen blomstrade, kunde förlagen samarbeta kring utvecklingsfrågor. Ett av de större projekten var dessutom skandinaviskt så till vida att förlag från Sverige, Norge och Danmark deltog i verksamheten. Från svensk sida medverkade till exempel Liber och Natur & Kultur.

Projektet, som benämndes Scandinavian Video Cassette Group, pågick under flera år. Ett av projektets syften var att undersöka hur det nya mediet tv och video kunde inordnas i läromedelsproduktionen. Man ville särskilt undersöka möjligheten att illustrera läroboken med rörliga bilder.

Efter en tid av analys och utredning övergick projektgruppen till att producera ett komplett läromedelspaket i ämnet ekologi. Resultatet blev ett läromedel av hög kvalitet, bestående av en grundbok med anslutande videokassett och lärarhandledning. De korta filmer som anslöt till grundbokens framställning aviserades i boken på sådant sätt att det blev naturligt att vid rätt tillfälle spela upp berörda videoavsnitt i undervisningen.

Att i filmformat få se en animering, där ett ekosystems uppbyggnad med olika former av symbios visas, överträffar förstås i praktiskt taget alla avseenden en motsvarande beskrivning i ord och stilla bilder.

Projektets produkter lanserades i Danmark och ett skapligt stort antal skolor valde att inköpa läromedelspaketet. I Norge och Sverige var förlagen mer tveksamma, framför allt på grund av att det i bästa fall fanns endast en eller ett par videobandspelare vid större skolor och att maskinerna var stora och otympliga. Man bedömde helt enkelt att lärarna skulle hesitera inför det stora merarbete som användningen av video skulle innebära.

Idag är läget ett helt annat. I merparten av Sveriges skolor har samtliga elever tillgång till datorer i skolarbetet. Väldigt få lärare väljer att i sin undervisning använda förlagsproducerade läromedel i dess helhet. Detta gäller såväl analoga som digitala läromedel. Därmed minskar förstås incitamenten till fortsatta inköp.

Det är således hög tid för läromedelsförlagen att nu åter samlas kring gemensamma utvecklingsprojekt, som syftar till att ta fram nya och alternativa koncept för utformning av framtidens läromedel. Nu gäller det branschens överlevnad.

Rolf Ekelund, tidigare läromedelsförläggare