Den pågående statliga läromedelsutredningen väntas i sitt betänkande lämna förslag till hur en utökad och förbättrad läromedelsanvändning i landets skolor kan åstadkommas.
Uppgiften är ingalunda enkel. Läromedelsfrågan är ytterst komplex och ett antal låsningar finns.
Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare, tidigare läromedelsförläggare.
Ett mycket besvärande förhållande utgör det faktum att läromedelsproducenterna, trots en halvering av försäljningen under de senaste decennierna, redovisar mycket god lönsamhet och stora vinster. Receptet lyder: prishöjningar.
Paradoxalt nog sker detta samtidigt som lärare och elever efterlyser mer och bättre läromedel. De skyhöga priserna står emellertid i vägen för önskade nyanskaffningar.
Skolans budget tillåter vanligen endast inköp av enstaka klassuppsättningar till läromedelsförrådet och åtföljande kompletterande inköp av enstaka komponenter som ersättning för förkomna eller förstörda exemplar. Ytterst få skolor ger i dag samtliga elever tillgång till egna exemplar av läromedel i samtliga teoretiska ämnen, vilket tidigare var en självklarhet.
Skolornas nuvarande ekonomiska möjligheter till inköp av bredvidläsnings- och fördjupningsböcker är i stort sett lika med noll och följdriktigt har förlagen upphört med utgivning av sådan litteratur.
Utvecklingen har medfört att läromedelsbranschen i dag blott är en spillra av vad den var för några årtionden sedan. Inte bara den årliga försäljningen utan även antalet producenter har mer än halverats. Hur ska vi då kunna få bukt med läromedelseländet?
Förslag:
- Fördubbla skolornas budgetar för inköp av professionellt producerade läromedel. Detta kan inledningsvis ske genom öronmärkta statliga läromedelsbidrag om cirka 800 mnkr till kommunerna. Sådana bidrag skulle göra det möjligt för skolorna att ge alla elever tillgång till egna läromedel i samtliga teoretiska ämnen.
- Avråd från inköp av kommunlicenser vad avser digitala läromedel.
- Konkurrensutsätt förlagen i högre grad och effektivisera upphandlingen av läromedel på så sätt att de fördubblade volymerna ger större rabatter och därmed betydligt lägre priser per enhet.
Inköp av kommunlicenser för läromedel bör inte göras av den enkla anledningen att den enskilda läraren själv, i samråd med kollegor på den berörda skolan, bäst kan avgöra vilka läromedel som ska användas i undervisningen. Klasslicenser är därför att föredra. Lärarens metodfrihet ska sättas i första rummet och läromedelskommenderingar bör inte förekomma. Sådana står i strid med läroplanernas och övriga styrdokuments intentioner.
Ovanstående förslag torde över tid leda till avsevärt lägre läromedelspriser och även modernisering och utvidgning av förlagens utgivning samt framförallt till att alla elever i svensk skola får fullgod och likvärdig tillgång till läromedel.
Av: Rolf Ekelund
