Det var en tid när halva Skolsverige reste till London.
Rektorer, biträdande rektorer, IKT-pedagoger och förvaltningsledningar samlades på den stora utbildningsmässan för att hämta hem framtiden i form av digitala verktyg och visioner.
Idag ser det annorlunda ut. Färre flyger. Fler ifrågasätter. Och många kommuner har tagit aktiva beslut om att söka hållbara lösningar på hemmaplan.
Mitt i den förflyttningen finns personer som Anna Strandell från Dustin.
Hon representerar inte bara en leverantör – hon representerar ett perspektiv. Ett där teknik, pedagogik och långsiktighet måste hänga ihop.
Från mässgolv till klassrum
De stora internationella mässorna är fortfarande imponerande. Hundratals utställare. AI-robotar som vandrar runt och blir LinkedIn-favoriter. Teman som Learning Without Limits – digital teknik, AI och inkludering. Visionerna är stora.
Men Anna är tydlig med att det är något annat som avgör om digitalisering faktiskt fungerar i svensk skola.
“Det är lätt att bli förförd av det senaste. Men för skolor handlar det sällan om det mest spektakulära – det handlar om det som fungerar varje dag, i varje klassrum.”
Hon återkommer ofta till just vardagen. Den där lektionen som måste starta i tid. Den där uppkopplingen som inte får fallera. Den där eleven som behöver extra tillgänglighet för att kunna delta på lika villkor.
Hållbarhet – mer än en miljöfråga
Att färre svenska kommuner reser till London är inte bara en klimatfråga, menar Anna. Det är också ett tecken på mognad.
“Många känner att man redan har gjort den där resan. Nu handlar det mer om att bygga hållbar infrastruktur över tid, inte om att jaga nästa trend.”
Anna Strandell, Dustin: “Tekniken ska inte ta plats – den ska ge plats”
Hållbarhet blir i hennes resonemang tredelad: miljömässig, ekonomisk och pedagogisk. Det räcker inte att investera i ny teknik – den måste också hålla över tid, integreras i verksamheten och skapa verkligt värde.
Infrastruktur som möjliggör inkludering
Tillgänglighet och inkludering är inte längre sidospår i skolans digitalisering. Det är kärnfrågor. AI, anpassningsbara verktyg och smarta enheter kan göra enorm skillnad – men bara om de implementeras genomtänkt.
Anna beskriver det som ett ekosystem:
“En enhet i sig löser ingenting. Det är när hårdvara, mjukvara, nätverk och support fungerar tillsammans som vi skapar verklig effekt.”
Det är här Dustin kommer in som partner snarare än produktleverantör. Genom att arbeta nära kommuner och skolhuvudmän vill Anna och hennes kollegor förstå helheten: från upphandling till klassrumspraktik.
Fokus i bruset
En stor mässa kan vara överväldigande. 700 utställare. Tre intensiva dagar. Tusentals beslutsfattare. Det kräver tydliga mål och genomtänkta spår för att inte drunkna i intrycken.
Samma sak gäller skolans digitalisering.
“Man måste veta vart man är på väg. Annars riskerar man att köpa teknik som inte har en tydlig pedagogisk riktning.”
Det är kanske där Annas styrka ligger. I förmågan att ställa de där lite obekväma, men nödvändiga frågorna:
Vad är syftet?
Vilket problem försöker vi lösa?
Hur följer vi upp effekten?
Framtiden byggs nära
Om London tidigare var platsen där framtiden visades upp, så formas den nu alltmer i nära dialog mellan leverantörer, skolledare och pedagoger här hemma. Nationella initiativ och svenska mötesplatser växer i betydelse.
Och mitt i det står personer som Anna Strandell – med blicken både på teknikutvecklingen och på klassrummets realiteter.
För i slutändan är det inte mässgolvets robotar som avgör skolans utveckling. Det är om tekniken ger plats för lärande.
Och som Anna själv sammanfattar det:
“Digitalisering är inte ett mål. Det är ett medel för att skapa bättre undervisning. Tappar vi det perspektivet spelar resten ingen roll.”
