För många barn och unga är nätet en självklar del av vardagen.
Men det är också en plats där hat, hot och kränkningar har blivit allt vanligare.
Ungdomar mellan 12 och 19 år är den grupp i Sverige som drabbas mest av näthat, och enligt Internetstiftelsens rapport Svenskarna och internet 2024 fördubblades näthatet bland unga ungefär mellan 2021 och 2024 – från omkring 9 procent till cirka 20 procent, med den tydligaste ökningen bland tonårskillar.
För föräldrar och lärare väcker det en svår fråga: hur pratar man med unga om ett hat som ofta pågår utom synhåll för vuxna? Riksorganisationen för fortbildning om Förintelsen (RFF) arbetar med kunskap om vart hat kan leda när det får växa – och den kunskapen är relevant långt utanför historieklassrummet.
Hatet göms i skämt och kodspråk
En av de svåraste sakerna med näthat är att det sällan ser ut som man tänker sig. Det gömmer sig i humor, i memes och i koder som de vuxna inte alltid förstår.
Det syns tydligt när det gäller antisemitism. En studie från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), framtagen inom ett regeringsuppdrag till Forum för levande historia, om antisemitism i digitala miljöer visar att gamla stereotyper och konspirationsteorier får nytt liv online genom just memes, kodade ord och humoristiska inslag. Det gör hatet svårt att upptäcka – och bidrar samtidigt till att det normaliseras, steg för steg, tills det inte längre uppfattas som anmärkningsvärt.
Det är den mekanismen som gör näthat farligare än en enskild elak kommentar. När hat upprepas tillräckligt ofta, och paketeras som skämt, flyttas gränsen för vad som är okej att säga – och till slut för vad som är okej att göra.
Vad historien kan lära oss
Här har historien något att säga oss. Förintelsen började inte med läger. Den började med ord: med fördomar, med avhumanisering, med att en grupp människor steg för steg gjordes till ”de andra”. Att studera den processen handlar inte om att sätta likhetstecken mellan en näthatskommentar och folkmordets fasor – det vore att förminska historien. Det handlar om att känna igen mekanismen: hur normalisering fungerar, och varför det spelar roll att reagera tidigt.
Det är därför RFF menar att kunskap om Förintelsen är mer än historia. I temat antisemitism och i temat om värdet av demokrati får elever verktyg för att förstå hur hat uppstår, sprids och normaliseras – och varför ett demokratiskt samhälle hela tiden måste försvaras.
Vad föräldrar och lärare kan göra
Det viktigaste vuxna kan göra är att inte titta bort. Att prata med unga om vad de ser på nätet, att ta hatiska ”skämt” på allvar, och att ge dem kunskap att själva känna igen mönstren.
Genom utbildningspaketet Kunskapslyft om Förintelsen erbjuder RFF material som kan användas i skolan för att ta upp dessa frågor – från antisemitismens historia till demokratins värde. Det är material tänkt för klassrummet, men frågorna det väcker hör hemma vid köksbordet lika mycket som i skolan.
Att lära unga känna igen hat är inte att skrämmas. Det är att ge dem verktyg att förstå sin samtid – och att bli de som reagerar, i stället för de som tittar bort.
