Sverige står inför ett växande kompetensgap. Men det är inte brist på vilja som är problemet.
Det är ett utbildningssystem som inte längre matchar hur vi faktiskt arbetar och lever.
Enligt IHM Impact Report uppger en tredjedel av svenskarna att de är oroliga för att AI ska ta deras jobb. Samtidigt överväger en av fem att vidareutbilda sig till följd av AIutvecklingen.
Viljan finns alltså. Ändå upplever nästan var tredje person mitt i arbetslivet att tidsbrist gör det svårt att ta nästa steg.
Det här är kärnan i problemet. Vi har byggt ett system för en annan tid, där utbildning sker i början av livet och sedan förväntas räcka ett helt yrkesliv. I en verklighet präglad av AI,
hybridarbete och längre karriärer är det en modell som inte längre fungerar.
I dag behöver lärande vara kontinuerligt, flexibelt och en naturlig del av arbetslivet. Ändå fastnar debatten ofta i frågor om var vi ska arbeta snarare än hur vi ska rusta människor för
framtiden. Samtidigt upplever 44 procent att deras arbetsplats inte hänger med i AIutvecklingen. Det är en betydligt mer avgörande fråga för Sveriges konkurrenskraft.
Här finns en tydlig signal till arbetsgivare. Medarbetarna vill utvecklas. Tre av fyra svenskar är positivt inställda till vidareutbildning. Men nästan hälften saknar en konkret plan för hur
ny teknik ska hanteras på arbetsplatsen. Det är ett ledarskapsproblem. Kompetensutveckling kan inte vara något som sker på individens fritid. Den måste vara en
integrerad del av arbetet.
Även utbildningssystemet behöver förändras i grunden. Det räcker inte att erbjuda relevant kunskap. Den måste också paketeras på ett sätt som fungerar i människors
verkliga liv där arbete, familj och andra åtaganden konkurrerar om tiden. Flexibla format, kortare utbildningar och tydligare koppling till arbetsmarknadens behov är inte längre en
fördel, utan en förutsättning.
Det finns också möjligheter. Nästan hälften av svenskarna har fått en mer positiv syn på yrkesutbildningar givet samhällets ekonomiska nuläge och tekniska utveckling. Därtill
uppger 15 procent att de i dag föredrar yrkesutbildning framför akademiska studier. Yrkeshögskolan visar att det går att bygga utbildning i nära samspel med arbetsmarknaden.
Men vi behöver gå längre än så. Om privata utbildningsaktörer och näringsliv samverkar fullt ut kan vi skapa ett system för livslångt lärande på riktigt. Ett system där
kompetensutveckling inte är ett avbrott i arbetslivet, utan en naturlig del av det. Där arbetsgivare, utbildningsaktörer och politik delar ansvaret, och där individen inte lämnas
ensam i omställningen.
I en tid då nära hälften upplever att ens arbetsplats inte hänger med i teknikutvecklingen, är det hög tid att skifta fokus i debatten. Visst kan man då fortsätta att utvärdera
hybridarbetets inverkan på effektiviteten bland medarbetare. Men antagligen är det mer effektivt för arbetsgivare att se över ens utbildningsstrategi snarare än regelverk för
hemmaarbete.
Alternativet är tydligt. Om vi inte anpassar utbildningssystemet riskerar vi att förstärka den oro som redan finns. Särskilt bland äldre, där många redan upplever att ålder är ett hinder
för vidareutbildning.
Sverige har alla förutsättningar att leda utvecklingen. 68 procent av befolkningen anser att det är en bra tid att utbilda sig. Tron på lärande finns. Engagemanget finns.
Nu krävs ett system som tar tillvara på det.
