[Krönika] Framtidens skola bygger på kunskap och mod – och balans mellan digitalt och analogt

Stojanka Drinic rektor på Östermalmsskolan har tröttnat på den enögda skärmtidsdebatten och efterlyser en mer nyanserad syn på digitalisering.

”När utvecklingen av IT och AI går snabbare än någonsin, är det viktigare än någonsin att vi rektorer och lärare utforskar och lär i partnerskap”, skriver hon.

Var sjunde elev lämnar grundskolan utan behörighet till gymnasiet. Nio av tio lärare i förskoleklass och grundskolan känner att de inte hinner hjälpa alla elever tillräckligt. Allt enligt siffror från Skolverket. För att vända utvecklingen är det avgörande att vi – som lärare och skolledare – har makten, kompetensen och expertisen att avgöra vad, hur och när olika läromedel och verktyg används.

Det är inte en politisk slogan – det är praktisk verklighet.

Aldrig självändamål

Stojanka Drinic rektor på Östermalmsskolan

På Östermalmsskolan där jag är rektor är digitalisering aldrig ett mål i sig, utan ett medel. Vi förstår att det krävs mer än inköp av plattor, appar och AI-verktyg – det krävs innovationsledning och ledarskap för innovation.

Vi behöver också en gemensam beställarkompetens, där vi först förstår vad vi vill åstadkomma innan vi väljer hur och vad.

Samtidigt verkar vi i ett politiskt klimat där digitalisering ofta reduceras till populistiska utspel om skärmtid, AI-förbud eller teknikoptimism. Det är sällan grundat i skolans vardag eller forskningens rön.

Min övertygelse är att varje elev, varje klass och varje lärsituation kräver ett eget pedagogiskt övervägande.

Ett konkret exempel från vår skola är hur våra svensklärare på mellanstadiet arbetar med berättande texter. Genom att kombinera muntligt berättande med digitala verktyg för återkoppling blommar elevernas skrivglädje. Nyckeln är att lärarna visste vad de ville utveckla: struktur, språk och självkänsla.

AI-assistenter avlastar

Vi använder också AI-assistenter i vårt arbete – inte som ersättning, utan som avlastning och komplement. AI kan ge kompletterande återkoppling, organisera material och snabbt sammanställa relevant forskning. Det frigör tid till vårt mellanmänskliga uppdrag – mötet med eleven.

När tekniken hanterar det administrativa kan vi finnas där det verkliga lärandet sker.

Med hjälp av digitala kartläggningsverktyg och läromedel kan vi tidigt kartlägga elevers behov med hög precision. Med ögonrörelseteknik och AI-analys identifierar vi elever i behov av stöd och kan snabbt sätta in rätt insatser. Det handlar om rättvisa och precision – rätt stöd i rätt tid.

På vår resa mot hållbar utveckling, både socialt och pedagogiskt, är vi också medvetna om vikten av analoga moment. Pennor, samtal, utflykter och stillhet har sin givna plats.

När AI föreslår nästa steg kan det vara fantastiskt, men inget slår en engagerad och kunnig lärare med fingertoppskänsla.

Ankare i föränderlig tid

Vi lever i en tid där förändring är konstant. Men som skola behöver vi vara ett ankare – långsamt bygga det som håller. Det kräver mod att välja bort, och det kräver beställarkompetens hos oss alla. Att ibland säga: ”Vi väntar med detta, för vi vet ännu inte vad våra elever behöver mest.”

Något jag saknar är en mer nyanserad offentlig debatt, som erkänner att lärande inte är svartvitt. Digitala eller analoga metoder är aldrig lösningen eller problemet ensamt, utan verktyg bland många. Det är vi i skolan som, med vår kompetens och närhet till eleverna, måste fatta de avgörande besluten.

Det saknas fortfarande en nationell plan för digitalisering i grundskolan – ingen samlad strategi vägleder oss i hur AI, nya verktyg och framväxande teknologier för lärande bäst används i klassrummen.

Det gör vårt professionella ansvar ännu större. Vi måste själva kompetensutveckla oss – inte för teknikens skull, utan för våra elevers skull. För att välja med omsorg, granska med skärpa och implementera med balans.

Att lära i partnerskap

När utvecklingen av IT och AI går snabbare än någonsin, är det också viktigare än tidigare att vi rektorer och lärare utforskar och lär i partnerskap. Vi ska inte bara hänga med, utan lära och utforska tillsammans med andra. Det kan vara andra skolor som delar våra utmaningar, vår egen förvaltning med piloter, forskare som tillför ny kunskap eller företag med spetskomptens inom digitalisering.Så att vi tillsammans kan skapa förutsättningar för en skola i takt med tiden.

Låt oss fortsätta vara nyfikna, kritiska och öppna. Framtidens skola byggs inte på förenklingar – den byggs på balans, kunskap och mod.