Vad är det som skiljer Folkhögskolan från andra utbildningsformer?
– Hur ser folkhögskolornas deltagare på sig själva i förhållande till högre studier?
Är Folkhögskolan en andra chans för dem eller ett alternativ till högre ubilding?
Detta är frågor som Annelie Andersén undersökt i en ny doktorsavhandling i pedagogik; “Ett särskilt perspektiv på högre studier?”. Frågorna är viktiga att besvara, menar Andersén, eftersom det faktum att folkhögskolan skiljer sig från andra utbildningsinstitutioner gör att den har en viktig roll i arbetet med den breddade rekryteringen till högskolan.
I sin forskning har Annelie Andersén studerat övergången mellan folkhögskola och högskola, med fokus på folkhögskolans deltagare och deras bild av högskola och universitet.
Andersén har kommit fram till att folkhögskolans företrädare genom hela folkhögskolans historia har förhållit sig till två huvudidéer, den om folkhögskolans särart och den om att folkhögskolan är en institution som anpassar sig efter det omkringliggande samhället och dess krav.
Dessa båda idéer, menar Andersén, förklarar varför det finns olika sociala identiteter och olika sociala representationer bland deltagare på folkhögskolorna.
Grundidén att folkhögskolan har en särart leder till bilden om folkhögskolan som ett alternativ till annan utbildning och högskola och universitet som något som inte är likt folkhögskola. Den andra grundläggande idén om folkhögskolan som en institution som ständigt anpassar sig leder till bilden om folkhögskolan som en andra chans och högskolan som ett framtida mål.
Annelie Andersén försvarar sin avhandling fredagen den 17 juni 2011 kl. 13.15 i sal Hb116 på Högskolan för lärande och kommunikation (HLK) i Jönköping. Fakultetsopponent är docent Ann-Marie Laginder, Linköpings universitet.
Annelie Andersen är född 1977 och bosatt i Tidaholm. Annelie Andersén har efter en grundutbildning, som resulterat i en fil mag. i pedagogik och en fil kand. i religionshistoria, bland annat arbetat som projektledare i ett projekt som syftade till att rekrytera folkhögskolestudenter till Mälardalens högskola. Hon har också medverkat i den statliga utvärderingen av folkbildningen 2004 (SUFO2) samt i projektet folkbildningens praktiker i förändring vid Örebro universitet.
Hon påbörjade sin forskarutbildning vid Högskolan för lärande och kommunikation (HLK) i Jönköping i februari 2008.
Huvudhandledare har varit docent Christina Chaib och bihandledare professor Mohamed Chaib.
