Antalet personer som studerar på distans har ökat kraftigt.
Riksrevisionens granskning visar att en stor andel distansstudenter inte är aktiva.
Trots det får lärosätena hundratals miljoner kronor i ersättning för dem. Dessutom finns det risker för sämre utbildningskvalitet.
Under 2024 läste 44 procent av studenterna vid svenska universitet och högskolor helt eller delvis på distans. Vanligast var det på fristående kurser, där tre av fyra studenter läste på distans.
Riksrevisionens granskning visar att distansutbildningarna fyller en viktig roll, inte minst för personer som är äldre, arbetar eller har hemmavarande barn. Distansutbildningarna når dessutom människor i glesbygd och i viss utsträckning personer med svagare social bakgrund.
Granskningen visar dock även på en rad problem. Framför allt är studieresultaten markant sämre på distansutbildningarna, vilket i hög grad förklaras av en högre andel inskrivna personer som inte uppvisar någon studieaktivitet – så kallade inaktiva studenter.
Det problemet är som allra störst på fristående distanskurser, där över en tredjedel av studenterna är inaktiva. Det kan bero på att det är lättare att registrera sig på distanskurser eller att kurserna inte håller tillräcklig kvalitet. Det kan också vara så att studenter främst registrerar sig för att ta del av olika förmåner som till exempel studentrabatter eller rätten till förskola på heltid.
Dessa inaktiva studenter orsakar flera praktiska och pedagogiska problem för lärosätena, bland annat tar de upp platser på kurser med högt söktryck.
Inaktiva studenter kostar dessutom samhället mycket pengar eftersom lärosätena får ersättning för dessa studenter. Enligt Riksrevisionens beräkningar betalade staten närmare 1,3 miljarder kronor till lärosätena för inaktiva studenter 2024, varav 800 miljoner kronor för studenter på distansutbildningar.
– Det är inte rimligt att staten betalar stora summor för studenter som inte studerar. För att minska problemet med inaktiva studenter kan regeringen behöva införa trösklar för att anmäla sig till fristående kurser, till exempel en spärr mot nyregistrering för de som varit inaktiva flera gånger, säger riksrevisor Christina Gellerbrant Hagberg.
Ökningen av distansutbildning beror till stor del på stor efterfrågan från studenterna. Att utbildningsformen kan vara mer ekonomiskt gynnsam för lärosätena har också drivit på utvecklingen. Det gäller särskilt fristående kurser som kan genomföras med begränsat lokalbehov, mindre lärarledd undervisning och stora studentgrupper.
Samtidigt har sådana kurser tydliga kvalitetsrisker. Det gäller särskilt kurser som kan ha flera tusen studenter, endast förinspelade föreläsningar, självrättande tester och nästan ingen lärarinteraktion. Sådana upplägg riskerar att minska studenternas lärande och leda till sämre utbildningskvalitet.
– Distansutbildningarna kan vara resurseffektiva och hålla hög kvalitet. Men risken är att lärosätenas ekonomiska drivkrafter går ut över utbildningens kvalitet, säger Viktor Elm-Schulin, projektledare för granskningen.
Rekommendationer i korthet
Regeringen rekommenderas bland annat att
- se till att lärosätena inte får ersättning för inaktiva studenter och att de pengar som frigörs återförs till högskolans utbildningsverksamhet
- överväg att införa trösklar för anmälan till fristående kurser, till exempel anmälningsavgifter, krav på närvaro vid kursstart eller spärr för nyregistrering vid upprepad inaktivitet.
Lärosätena rekommenderas bland annat att
- vara återhållsamma med kurser som saknar undervisning i realtid, och se till att de har moment som möjliggör interaktion och återkoppling
- skapa bättre pedagogiska förutsättningar för distansundervisningen så att social interaktion, aktiva lärmiljöer och tydliga kursupplägg stärks.
Högskolans distansutbildning – flexibilitet till ett pris | Riksrevisionen
