Man kan undra vart visionerna om det nya lärandet från seklets begynnelse tog vägen.
Digitaliseringen av skolan framstår i dag som ett stort misslyckande: ”Upp som en sol och ned som en pannkaka”.
Det moderna lärande som många namnkunniga pedagoger för tjugo år sedan trodde skulle bli skolans frälsning kom aldrig till stånd. Digitaliseringen skulle i grunden förändra skolans arbetssätt och resultaten rusa i höjden, trodde man. I stället har undervisningen sargats svårt i försöken att ta den nya tekniken i sin tjänst.
Misslyckandet kan skyllas på en rad faktorer men i synnerhet framstår de i frågan ledande men okunniga och velande politikerna som uppenbart ansvariga. Introduktionen av digitala hjälpmedel i skolan bekämpades framför allt av Miljöpartiet och Gustav Fridolin, som har lärarbakgrund och snart fick samarbetspartierna med på det teknikfientliga tåget.
Det var Fridolin som i egenskap av skolminister fördröjde implementeringen av den nationella digitaliseringsstrategin för skolan. Skolans huvudmän svävade därför länge i okunnighet om de rätta valen och nödvändig anskaffning av teknisk utrustning fördröjdes. Även lärarnas fortbildning försenades eller uteblev helt.
När senare samarbetspartiet Socialdemokraterna var i regeringsställning och såg behovet av att tillsätta en läromedelsutredning valde man att vända sig till Gustav Fridolin. Som utredare vidmakthöll han sin fientliga inställning till skolans digitalisering och kunde i utredningens betänkande (SOU 2021:70) avvisa digitala läromedel och i stället sätta den traditionella läroboken i högsätet. Den nuvarande regeringen har följt i spåren och ger anslag på flera hundra miljoner till skolornas läromedelsinköp, men det gäller enbart analoga läromedel i form av böcker; digitala läromedel göre sig icke besvär.
De digitala hjälpmedlen i form av plattor och datorer tillhandahåller såväl möjligheterna att söka fria lärresurser på nätet som att köpa digitala läromedel från professionella svenska läromedelsföretag. Några av de troligen mest frekvent använda läromedlen marknadsförs av Gleerups Utbildning, Natur & Kultur (Digilär) och NE (Nationalencyklopedin).
Dagens läromedel behöver mängder av visualiseringar, animeringar, filmer med mera, som självklart tillhandahålls digitalt. Läroboken kan omöjligen bidra med detta. Samtliga involverade parter måste således inse att digitalt och analogt inte ska ställas mot varandra. Det är inte en fråga om antingen eller, utan snarare både och. Visst är det självklart att alla skolans elever ska förses med egna läroböcker i samtliga ämnen, men lika självklart torde det vara att de ska ha tillgång till digitala hjälpmedel i skolarbetet. Inte enbart Google och YouTube-filmer utan även digitala läromedel. Man kan förstås bejaka den nya tekniken och samtidigt påtala att skolans digitalisering har fallerat.
Mycken värdefull tid har gått förlorad på grund av okunskap och senfärdighet. Svensk skola har definitivt hamnat på efterkälken vad gäller digitaliseringen. Kraftfulla och kostnadskrävande åtgärder måste nu vidtas för att förhindra en skolans katastrof.
Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare och tidigare läromedelsförläggare.
