För fem år sedan blev Barnkonventionen svensk lag.
Det är paradoxalt eftersom vi nu ser de mest ingripande inskränkningarna inom barns rättigheter sedan Sverige skrev under 1990.
En av de grundläggande principerna i Barnkonventionen är barnets rätt till inflytande, men idag är barns rätt att höras och vara delaktiga under hot då den skolpolitik som Liberalerna nu föreslår fokuserar på kontroll, disciplin och lydnad. Den är motsatsen till idén om barnet som expert på sin egen verklighet, med åsikter och tankar som bör vägas in i alla beslut som rör barnet.
– Jag har arbetat med barns rättighet och ungas inflytande sedan jag själv var i tonåren. Jag har varit med på resan där barns rättigheter stärkts. Men de förslag som liberalerna nu presenterar gör mig djupt oroad, säger Maja Frankel, generalsekreterare på Friends.
Liberalernas förslag signalerar att barn primärt ses som något som ska anpassas, tuktas och förberedas för framtiden, inte aktiva medskapare i sin egen skolmiljö, kloka personer som är experter på sina liv och tankar och som vi vuxna har mycket att vinna på att lyssna till för att kunna fatta bra beslut. Den förändrade barnsynen riskerar att skapa en helt annan typ av samhälle – och syn på barn och barndomen.
Maja Frankel, generalsekreterare på Friends.
Barn är barn – inte bara framtida vuxna
När FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) blev svensk lag den 1 januari 2020 blev det en milstolpe: barn blev rättighetsbärare i svensk rätt. Barnkonventionen är i sig en juridisk markering om att barndomen inte är en träningsperiod inför att bli vuxen. Barndomen har ett eget värde och barnet har rättigheter här och nu – som vi vuxna har ett ansvar att tillgodose.
Men regeringen och Liberalernas skolpolitik hotar barns rättigheter på den arena där de tillbringar mest tid. Deras fokus ligger på disciplinära åtgärder som kvarsittning, utvisning, straff samt skoluniformer, mobilförbud och övervakning. Dessa förslag signalerar att barn primärt ses som något som ska anpassas, tuktas och förberedas för framtiden, inte aktiva medskapare i sin egen skolmiljö. Den förändrade barnsynen riskerar att skapa en helt annan typ av samhälle – och syn på barn och barndomen.
Delaktighet är demokrati
Forskning visar tydligt att när elever får vara delaktiga så förbättras både skolklimatet och elevernas välmående. Att deltagande i beslutsprocesser i skolan var positivt associerat med bättre relationer, tryggare klimat och högre välbefinnande. Om elever i stället tvingas gå i en auktoritär skola med strikt disciplin och avsaknad av tillit och värme så skapas ett negativ skolklimat där våld, kränkningar och mobbning växer.
Oroande utveckling inom skolpolitiken
Det finns stor anledning till oro nu. Inom skolpolitiken märks den förändrade barnsynen i att värdegrundsarbete och social utveckling får mindre utrymme, medan de repressiva åtgärderna växer. Uniformer, mobilbegränsningar, hårdare ordningsregler riskerar att ersätta den långsiktiga investeringen i relationer, tillit och barns rätt att höras.
En positiv skolmiljö där barn trivs, mår bra och beter sig på ett bra sätt gentemot varandra och skolpersonal skapas inte genom hårdare tag. En skolpolitik som väljer fixering vid lydnad framför barns rätt att uttrycka sig skapar kuvade, inte trygga barn.
Skolan måste vara en plats där barn får vara barn – där deras röster räknas här och nu och där de formas till demokratiska medborgare genom delaktighet och ansvar, inte bara genom kunskapsöverföring och disciplin.
