Kan en virtuell värld lära oss mer om empati, komplexa situationer och oss själva?
Ulf Andersson, forskare vid Högskolan Väst, visar i sin avhandling hur Virtual Reality (VR) kan bli ett kraftfullt verktyg inom arbetsintegrerat lärande, särskilt inom vården.
Föreställ dig att du som sjuksköterskestudent kliver in i ett virtuellt rum. Framför dig ligger en patient som behöver palliativ vård, och bredvid sitter en orolig anhörig. Din uppgift är att hantera situationen, men istället för att läsa om det i en bok eller se en instruktionsvideo, befinner du dig mitt i händelsernas centrum.
– Det här var en av två situationer i VR-miljöer som jag undersökte, berättar Ulf, som forskar inom informatik med inriktning mot arbetsintegrerat lärande (AIL). Jag ville låta användarna själva delta aktivt i skapandet av berättelsen, utan att styra för mycket, och ge dem utrymme att reflektera över sina upplevelser.
Ulf Andersson, forskare vid Högskolan Väst
Ulf menar att vi har en naturlig drivkraft att skapa berättelser, eller storyworlds, och att det är så vi gör världen begriplig och skapar mening i komplexa sammanhang. Vi fyller i det vi ser med antaganden, tolkningar och egna erfarenheter och bygger på så vis upp inre mentala världar. I avhandlingen utforskar han hur den förmågan och drivkraften kan användas i lärandet, och vilken betydelse olika objekt, färgval och deras placering i VR-miljöerna har för tolkningen av situationen.
Storyworlds i VR-miljöer som utlöste reaktioner
Palliativ vård är en känslig och emotionellt laddad miljö, som kan vara svår att återskapa i utbildningssammanhang. Som fallstudie skapade Ulf två VR-prototyper som på olika sätt simulerar en palliativ vårdsituation, där sjuksköterskestudenter får möta både patienter och anhöriga. I den första prototypen står en säng mitt i rummet med en svårt sjuk patient, och en anhörig sitter på en stol bredvid. När användaren rör sig i rummet följer den anhöriges blick varje steg.
– Det här med blicken visade sig skapa många starka reaktioner hos testpersonerna. De kände sig uttittade och bedömda, och lade in mycket egna tolkningar, som att den anhörige var arg, ledsen eller ville vara ensam, berättar Ulf.
Den andra prototypen var mer dynamisk och inkluderade interaktiva objekt som en radio, en kaffemaskin och ett fönster som kunde öppnas och stängas. Dessutom fanns två anhöriga i rummet – en yngre nära patienten och en äldre i ena hörnet. Här reagerade deltagarna ännu starkare och gjorde fler tolkningar och skapade mer djuplodande egna berättelser.
– En deltagare beskrev situationen som kall och nedstämd, och menade att den anhörige i hörnet inte ville vara där, kanske på grund av en konflikt. Det är just den här typen av utrymme för egna tolkningar och reflektioner som visar på styrkan i VRs narrativa möjligheter.
Vikten av kognitivt skav
Enligt Ulf är nyckeln att inte styra användaren till 100 procent, utan lämna utrymme att tolka fritt inom vissa ramar. Här handlar det om att våga släppa taget och kontrollen över verktyget och lita på att rätt tolkningar ska uppstå. En viktig ingrediens är det Ulf kallar kognitivt skav, det vill säga lägga till element i VR-miljöerna som inte riktigt passar in, eller till och med upplevs som motsägelsefulla och skapar en känsla av oklarhet. Det skavet stimulerar användaren att reflektera och skapa förklaringar, vilket leder till djupare lärande.
Praktisk tillämpning i vårdutbildningen
Det finns flera anledningar till att det kan vara svårt att erbjuda studenter på sjuksköterskeutbildningen möjlighet att få delta i känsliga vårdsituationer, som exemplet med palliativ vård. Det är inte alltid möjligt eller ens etiskt. Här kan VR spela en avgörande roll, menar Ulf.
– Det finns ju många sätt att träna vårdteknik, men genom VR kan vi också simulera miljöer där studenter kan öva på att hantera komplexa och känslomässigt laddade situationer. Genom att reflektera över sina val och handlingar i VR kan studenter utveckla både empati och kritiskt tänkande, och få en möjlighet att reflektera över sin roll som vårdpersonal.
Idag används VR-tekniken ganska begränsat inom upplevelsebaserade utbildningar. Ulf menar att den borde kunna användas mer, och vara en del av en aktiv pedagogik och ett bra komplement till den övriga utbildningen.
Hoppas kunna bryta ny mark inom lärande
Ulfs forskning visar att VR har potential att förändra hur vi lär oss och förstår världen. Genom att kombinera teknik med berättelsens kraft kan vi skapa upplevelser som engagerar på ett djupt och meningsfullt sätt. Nu hoppas han att avhandlingen kan bidra till att VR blir ett självklart verktyg på utbildningar där det är viktigt att reflektera över sin egen roll.
– VR är ett vanligt verktyg för mer tekniska aspekter i utbildningar, men jag hoppas kunna inspirera till att se möjligheterna att använda VR i utbildningar där man har med människor att göra, som vårdyrken och lärare. Där finns ett stort behov av att kunna simulera situationer där man måste reflektera över sin yrkesroll i olika situationer. Här hoppas jag kunna bryta lite ny mark, avslutar Ulf.
Till avhandlingen Sense and Storyfication: From virtual worlds to storyworlds
Högskolan Väst i Trollhättan är ledande i landet inom arbetsintegrerat lärande, AIL, och vi har regeringens uppdrag att utveckla AIL. Vi är övertygande om att kunskap och utveckling bäst skapas i mötet mellan akademi och omvärld. Tillsammans förändrar vi.
