En tämligen spikrak utveckling från folkskola, realskola och enhetsskolan till en gemensam välformad grundskola för alla Sveriges barn bröts i och med de skolreformer som implementerades under 1990-talets första hälft.
Reformerna var i huvudsak tre till antalet: skolans kommunalisering, friskolereformen och läroplanen, Lpo94.
Som framgår av den här anslutande grafiska tabellen ändrades den pedagogiska trenden vid denna tid från elevaktiva arbetssätt till katederundervisning och förmedlingspedagogik.
Lite förenklat kan man säga att eleverna övergick från att ha varit subjekt till att bli objekt, som av skolan skulle matas med kunskaper i av staten angivna portioner. 90-talets styrdokument och den därpå följande skolpolitiken förflyttade skolans pedagogik mer än 30 år bakåt i tiden.
Svensk skola fungerade utmärkt väl under 1980-talet. Förmodligen hade Sverige då den bästa skolan någonsin. Vid praktiskt taget samtliga landets grundskolor förekom utvecklingsprojekt där såväl lärare som elever var involverade. Arbetsglädjen var stor och resultaten låg på topp. Den då gällande läroplanen, Lgr80, hade tillkommit i konsensus bland riksdagens samtliga partier. Lgr80 blev den genuina grundskolans flaggskepp med väl förankrade kursplaner, utvecklade elevaktiva arbetssätt och en solid värdegrund, som handlar om demokrati och alla människors lika värde.
1980 års läroplan kan således ses som kulmen på det idoga arbetet med att forma grundskolan, som vid den tiden pågått i drygt trettio år. Mycket av intentionerna med detta utvecklingsarbete gick förlorat i och med 90-talets reformering av skolan. Belackarna kallade de elevaktiva arbetssätten för flum; nu skulle det bli andra bullar av. Disciplin, ordning och reda, katederundervisning, bestämda kunskapskrav och ständiga bedömningar blev paroller i den bakåtsträvande retoriken.
Resultaten av de senaste decenniernas minutiösa statliga styrning av skolans undervisning, med auktoritära arbetsformer och i detalj formulerade kunskapskrav med anslutande anvisningar för bedömning och betygssättning har visat sig bli nära nog katastrofala. Eleverna har i stor utsträckning tappat entusiasmen och arbetsglädjen i skolarbetet. Och vad än värre är: lärarna har gjort detsamma. Likvärdighet skolor emellan existerar inte längre och betygssättningen framstår som ett skämt; någon rättvisa kan inte skönjas. Summa summarum: Sverige har en skola i förfall.
Diagrammet sträcker sig över 70 år, fram till år 2015. Det har ambitionen att visa skolutvecklingen i tioåriga skeden. År 2025 är det således dags att sammanfatta de då tio senaste årens skolutveckling. Förhoppningsvis kan vi då se en återgång till mer elevaktiva arbetssätt, ett nytt och rättvisare betygsystem (möjligen återgång till relativa betyg), en positiv vändning i skolans digitalisering och högre kvalitet i allt skolarbete. Om detta bör riksdagens samtliga partier åter kunna enas. Låt Lgr80 bli ett föredöme.
Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare och tidigare läromedelsförläggare
