Vid en jämförelse mellan skolan av idag och skolan för några decennier sedan framstår en iögonfallande skillnad.
Förr hade alla elever ständig tillgång till aktuella läromedel i praktiskt taget alla skolans teoretiska ämnen.
I dagens skola har eleverna i allmänhet tillgång till läromedel endast under vissa lektioner och då handlar det om förrådsböcker, som ska lämnas tillbaka vid lektionens slut.
Endast ett mycket begränsat antal elever har tillgång till digitala läromedel.
Ungdomsskolan står inför en nära förestående gigantiskt stor lärarbrist, och redan idag är närmare en tredjedel av de verksamma lärarna obehöriga.
Det är eleverna som drabbas. Ibland av undermålig undervisning och nästan alltid av brist på läromedel. Kombineras dessa två brister kan konsekvenserna bli förödande för eleverna.
Fullgoda läromedel bör därför alltid finnas tillgängliga för alla elever i ungdomsskolan.
Tillgång till ett adekvat läromedel gör det nämligen möjligt för den enskilda eleven att på egen hand skaffa sig en överblick över de olika skolämnenas innehåll och progression, samt att repetera och förkovra sig genom att ta del av läromedlens stoff, på tid och plats som passar eleven bäst.
Tillgång till adekvata och kvalitetssäkrade läromedel borde därför i skollagen stipuleras som en rättighet för eleverna.
Många kommuner och andra skolhuvudmän står nu inför uppgiften att upprätta en lokal strategi och plan för digitalisering av huvudmannens skolor.
Digitaliseringsplanen innefattar i allmänhet en kvantitativ målsättning vad gäller antalet datorer. Inte sällan planerar man att nå målet en dator per elev (1:1) kring inledningen av 2020-talet.
I den lokala digitaliseringsplanen förutsätts huvudmannen även diskutera kvalitetsfrågor och då i synnerhet vad gäller lärresurser och digitala läromedel, och här ryms en unik möjlighet för huvudmännen att ge anvisning om hur datorerna kan förses med läroplansanpassat och kvalitetssäkrat innehåll.
Huvudmannen kan som kvalitetsmål ange att var och en av skolans elever under de närmast kommande läsåren ska förses med tillgång till digitala läromedel i samtliga teoretiska ämnen för berörd årskurs. Detta oavsett i vilken utsträckning lärarna väljer att använda dessa läromedlen i undervisningen.
Var och en torde inse att ett sådant arrangemang skulle bidra till förbättrade skolresultat för en stor del av eleverna.
Dyrt? Nej, det handlar i allmänhet inte några oöverstigliga belopp. I genomsnitt skulle kostnaden uppgå till motsvarande knappt 1 % av den totala elevkostnaden.
Förutsatt att en majoritet av Sveriges kommuner valde att förse eleverna med full tillgång till digitala läromedel skulle kostnaderna för dessa också sannolikt komma att minska i takt med att läromedelsproducenternas försäljningsvolymer ökar.
Större försäljningsvolymer skulle vidga läromedelsmarknaden och ge bättre förutsättningar för effektiv konkurrens producenterna emellan, vilket i sin tur borde kunna leda till såväl lägre priser som högre kvalitet på det samlade utbudet av digitala läromedel.
Rolf Ekelund, filosofie magister, tidigare läromedelsförläggare