Stress och bråk i klassrummet, vikande skolresultat och ändlös dokumentation. Lärarnas vardag skildras ofta i pessimistiska ordalag.
Men på tisdag försvarar Marie Nilsson, doktorand i folkhälsovetenskap, sin avhandling.* Hon har valt att lyfta fram de faktorer som bidrar till lärarnas välmående.
Marie Nilsson, som i grunden är folkhälsopedagog vid Högskolan Kristianstad, har länge intresserat sig för lärarnas arbetssituation.
– Det började med att barn- och utbildningsförvaltningen i en skånsk kommun kontaktade högskolan och sökte samarbete, då de märkte att lärarna inte mådde särskilt bra.
Efter mer än sju års arbete är Marie Nilsson redo att försvara sin avhandling, där lärarnas hälsa och välbefinnande är i blickfånget.
Hon kom att tillbringa tid på en av skolorna i kommunen. Hon deltog vid lektioner, satt med i lärarrummet, lyssnade på vad lärarna tyckte och kände.
Men i stället för att lyfta fram de negativa sidorna bestämde hon sig för att, i det kommande forskningsprojektet, vända på steken. Hon tog därför fasta på det salutogena synsättet, som utgår från de faktorer som bidrar till hälsa och välbefinnande.
– Det föll sig naturligt. Mycket forskning är gjord i motsatt anda, där man betonar riskfaktorer, och framför allt stress. Jag ville skapa balans genom att i stället se vilka saker som gör att lärarna faktiskt mår bra.
Avhandlingens första del utgår från intervjuer, som ger en bild av lärarnas vardag. Hon konstaterar att en stor del av lärarnas tid och kraft läggs på administration och dokumentation, när lärarna i själva verket har en önskan om att få fokusera på undervisningen och få ge och ta emot omsorg, i förhållande till elever, kollegor och skolledning.
– Om detta rationaliseras bort finns stor risk att lärarna tappar känslan av meningsfullhet. Det kan leda till att en del lärare inte ser någon poäng med att fortsätta inom yrket, och det blir också svårt att rekrytera nya lärare. Därför tror jag att man måste ge större utrymme åt det som ger mening i läraryrket, nämligen relationer och omsorg.
I avhandlingens andra del beskrivs hur lärarna på en skola uppmanades att delta i gemensamma reflektionsmöten varje vecka.
– Från början fick jag blandade reaktioner från lärarna. De hade fullt upp och tyckte inte att de hade tid att avsätta en halvtimme i veckan åt detta.
Men efterhand blev samtalen alltmer konstruktiva. Lärarna släppte blicken från klockan och började istället värdesätta stunderna tillsammans. Marie Nilsson beskriver hur en samsyn växte fram, där lärarna började upprätta gemensamma mål.
– De berättade att de lärt känna varandra bättre och blivit tryggare med sina kollegor. Detta visar att relationerna har betydelse, både för att utvecklas professionellt och att främja välbefinnandet, säger Marie Nilsson.
Lärarna beskrev också hur träffarna innebar återhämtning i vardagen. En stund då de kunde koppla av och vara i nuet. Lärargruppen bestämde så småningom att reflektionsmötena skulle utökas till två timmar i veckan, och de tog egna initiativ på hur träffarna skulle utformas.
Själv hoppas Marie Nilsson att detta arbetssätt ska spridas till andra skolor.
– I stället för att ständigt få höra att de har en dålig arbetsmiljö och att skolresultaten blir sämre, behöver lärare känna stolthet över att de tillsammans gör ett bra jobb. Och lärare som mår bättre påverkar i sin tur eleverna i positiv riktning.
Text och foto: Kerstin Weman Thornell
* Doktorsavhandlingen Salutogenic Resources in the Everyday Lives of Teachers – Promoting workplace learning and well-being försvaras tisdagen den 16 maj klockan 9 i CRC:s aula på Skånes Universitetssjukhus i Malmö.
