En blick fylld av hopp och möjligheter mötte mig när jag som nyinflyttad rektor i skolentrén mötte en pojke i åttaårsåldern på väg in i förortsskolan.
Han hade ett fiolfodral under armen.
Då, 2012, hade jag ännu inte stött på El Sistema närmare. Jag hade lämnat Gotland för en ny tjänst i Göteborg, och fick kortfattat berättat för mig vad det handlade om. Något år senare fick områdets alla rektorer möta en engagerad representant från stiftelsen – med samma intensiva och engagerande blick. Vi fick se ett filmklipp med förväntansfulla barn på väg i buss till en El Sistema-samling i Skåne, om jag minns rätt. Samma blickar! Hos både barnen och deras föräldrar.
Urholkade möjligheter
Under de dryga tre decennier jag arbetat i svensk grundskola har jag sett hur förutsättningarna för att ge elever kreativa och minnesvärda upplevelser successivt har minskat.
Nationella beslut, bland annat om tidigare betyg, mer teori i skolan och segregerande skolval, kombinerat med tveksamma kommunala ekonomiska prioriteringar, har sakta urholkat möjligheterna att få elever att växa och odla sina personliga uttryck – även om syftena med reformerna och besluten säkert varit goda.
Något för alla
Det handlar inte bara om kulturella uttryck. Jag minns särskilt när riktlinjerna tvingade oss rektorer att sätta stopp för skoldistriktsmästerskap i olika idrotter under skoltid: ”Vi måste säkra den garanterade undervisningstiden!” Naturligtvis bra att få bort tävlingsmoment – som oftast bara bekräftar de som redan får bekräftelse i alla andra möjliga lägen – men jag led ändå med killen som hade mycket begränsade teoretiska och sociala förutsättningar.
Jag kommer aldrig att glömma hans stolta blick inför klasskamraterna, dagen efter han vunnit skol-DM i varpa! Helt plötsligt var han någon. Det finns något för alla. Och detta ”något” vill jag försöka hjälpa andra att hitta och uppleva.
Mycket för många
El Sistema kan möjliggöra mycket för många. Jag har sett blickarna hos både Sverigefödda och nyanlända, hos Ron Davis Alvarez och i Dream Orchestra, och jag har på filmklipp och bilder sett det hos José Antonio Abreu och Gustavo Dudamel. När vi med Kulturskolan Gotland nu tagit de första stegen mot att utveckla VÅR version av El Sistema, har jag sett möjligheternas blickar både hos våra pedagoger och våra samarbetspartners i Gotlandsmusiken.
Nu är vi klara för att låta gotländska barn få uppleva nya möjligheter. Nu längtar jag efter att få möta samma hoppfulla blickar, som jag 2012 mötte hos en pojke med ett fiolfodral under armen.
Hans-Åke Norrby, chef kulturskolan Gotland