I en alldeles färsk avhandling har forskare granskat och utforskat det sociala arbetet inom en kommunal arbetsmarknadsinsats för unga mellan 16 och 29 år.
Avhandlingen, som utfördes i en mellanstor stad i Sverige, hade som mål att fördjupa förståelsen för hur socialarbetare tolkar och använder de ungas erfarenheter och önskningar i samband med organisatoriska villkor.
– Förutom att det här är ett angeläget område att beforska finns det få studier sedan tidigare som beskriver vad som händer i rollen som socialarbetare i dessa kommunala verksamheter. De har ett viktigt uppdrag och genom min avhandling hoppas jag bidra både till en professions- och en organisationsutveckling, säger Daniel Olof Wiedel, nybliven doktor i pedagogik med inriktning arbetsintegrerat lärande på Högskolan Väst med 20 års erfarenhet av arbete främst inom socialtjänsten.
Finns i alla kommuner
Dessa typer av kommunala verksamheter finns i alla kommuner men organiseras på lite olika sätt. De konkreta aktiviteter som genomförs inom den här verksamheten är av olika natur såsom mer traditionella ”lektioner” kring till exempel CV-skrivning, samtal individuellt eller i grupp samt sociala vardagliga sysslor som motion, frågesport eller att äta tillsammans. Gemensamt är att de på olika sätt ska aktivera unga och hjälpa dem in på arbetsmarknaden eller åter i studier.
– Det är ofta en heterogen skara ungdomar som betraktas stå långt från arbetsmarknaden och dessutom ännu inte ingår i de generella stödsystemen som A-kassa.
Bli anställningsbara
Avhandlingen beskriver hur socialarbetarna frågar efter och sedan arbetar med breda aspekter av ungdomens liv. Arbetet är främst inriktat på att de unga själva ska bli anställningsbara både genom att försöka forma deras liv till vad som anses vara bra egenskaper och färdigheter på en arbetsmarknad men även att de unga förväntas kunna reflektera om sig själva och sitt liv.
– Då en del unga har med sig ganska magra formella kompetenser ägnar socialarbetaren ett stort intresse för att andra delar av ungas liv ska omformas till anställningsbarhetsmaterial eller ingå i självreflektionen.
Ett vakuumland för båda parter
Inom dessa arbetsmarknadsinsatser möter socialarbetare unika organisatoriska villkor. Å ena sidan måste de följa policykrav som uppmanar dem att aktivt arbeta för att göra de unga anställningsbara. Å andra sidan ställs de inför kravet att ta hänsyn till de ungas egna erfarenheter och önskningar. Att balansera dessa två krav kan vara en komplex uppgift och det kan vara svårt att uppfylla båda samtidigt. Dessutom begränsas deras handlingsutrymme av knappa resurser, vilket kan försvåra arbetet.
– En av socialarbetarna beskriver dessa arbetsmarknadsinsatser som ett ”vakuumland”, där både socialarbetarna och de unga är fast i verksamheten och påverkas av de begränsade resurserna, vilket försvårar önskad ”aktivering” i form av anställningsbarhet. De brottas med att skapa meningsfullhet och inte fastna i kraven på effektivitet.
Relationer ges stort utrymme
I avhandlingen studeras även interaktioner mellan socialarbetare och unga. Resultaten visar att socialarbetare i sitt dagliga arbete använder en rad olika aktiviteter, interaktionsmönster och strategier för att navigera mellan kraven på aktivering och att utgå från de ungas egna röster och erfarenheter. Dessa förhandlingar mellan socialarbetare och unga följer vissa typiska interaktionsmönster, inklusive övertalande, dialogiskt samarbete och köp/sälj-dynamik.
– I socialarbetarnas egna beskrivningar av strategier är det främst de relationella strategierna som ges utrymme. Det innebär att de aktivt försöker få unga att komma till verksamheten, öppna sig, vilja vara kvar där och följa den verksamhet som finns.
Tre idealtyper
Slutligen sammanfattas och diskuteras socialarbetarnas arbete och roll i dessa typer av verksamheter utifrån tre idealtyper. Den första är fostraren som ska aktivera och ibland övertala unga att göra sig anställningsbara. Detta arbete sker ofta uppifrån och ner. Den andra idealtypen, semiföreträdaren, utgår mer från den unges önskan eller behov och strävar efter att möjliggöra vägar genom stödsystemet.
Slutligen omhändertagaren som arbetar med att den unge ska få en värdig tid i väntan på resurser eller att den unge själva ska veta vart den ska ta vägen.
Kan erbjuda mer än aktivering
Trots de utmaningar som socialarbetarna står inför, visar avhandlingen att dessa arbetsmarknadsinsatser kan erbjuda något annat än enbart aktivering.
– Insatserna kan fungera som en plats där unga får möjlighet att vara sig själva, delta i vuxendialog och interagera med sina jämlikar. Denna sociala interaktion kan i sin tur skapa en stabil grund för framtida arbete och utbildning.
Ett par medskick
I slutändan belyser denna avhandling betydelsen av att förstå det komplexa och mångfacetterade arbetet som socialarbetare utför inom arbetsmarknadsinsatser för unga. Den understryker att dessa insatser har potential att vara en värdefull plats för personlig utveckling och gemenskap för unga som söker sin väg in i arbetslivet. Daniel Olof Wiedel avslutar med ett par medskick:
– Avhandlingen visar att arbetsmarknadsinsatser bör organiseras och ha metoder för en heterogen skara unga och att socialarbetarna behöver ha en rik variation av arbetssätt och stor flexibilitet för att handskas med ungdomarna som de träffar.
– Insatserna behöver göra det meningsfullt speciellt för unga som är där över tid och utveckla mål tillsammans med de unga. Det beror på att ungas livsväg ibland inte är så rak men framför allt för att det finns bristande strukturella resurser i form av arbete och stöd att tillgå.
Forskningen utfördes genom ett fyra månader långt etnografiskt fältarbete och involverade fältanteckningar, inspelade samtal mellan socialarbetare och unga deltagare samt intervjuer med socialarbetarna själva. Den teoretiska ramen byggde på en kombination av organisationsteori och interaktionsteori.
Till avhandlingen: Att skapa mål och mening i vakuumland : Om socialt arbete i en kommunal arbetsmarknadsinsats för unga