I höst sjösätter regeringen den omtalade läsa-skriva-räkna-garantin.
Garantin ställer helt nya krav på rektorer och skolledare. Men hur ska det rent praktiskt gå till att leva upp till de nya förväntningarna när resursbristen är ett faktum?
Kan digitala innovationer hjälpa rektorer och skolledare att uppnå de nya kraven?
Idag är det alltför många elever med särskilda läs- och skrivsvårigheter som faller mellan stolarna och halkar efter i undervisningen och därmed riskerar att missa kunskapsmålen, till följd av att deras svårigheter upptäcks för sent. Bara i Stockholms län upptäcks 2400 barn för sent årligen visar en nyligen publicerad studie från KTH.
Ambitionen med läsa-skriva-räkna-garantin är därför mycket god. Frågan är bara hur den ska genomföras i praktiken, då skolornas resurser är begränsade och det samtidigt råder stor brist på specialpedagoger.
På vissa håll i landet går det 1500 elever på en specialpedagog. Detta gör satsningen till en svår utmaning för rektorer och skolledare i hela landet.
Kanske kan en del av lösningen vara en ökad öppenhet för nya digitala innovationer?
Effektiva verktyg behövs för att de specialpedagoger som finns till förfogande ska kunna fokusera på att ge extra stöd till elever med läs- och skrivsvårigheter och skolorna därmed kunna uppfylla de nya kraven.
”Digitalisering handlar inte bara om att se till att våra elever blir digitalt kompetenta, det handlar också om att effektivisera hela organisationen och få mest värde av resurserna. Att frigöra tid hos dyrbar kompetens som specialpedagoger och lärare och samtidigt säkra upp att man verkligen upptäcker läs- och skrivsvårigheter i tid, det är en no-brainer. Det är strategiskt digitalt ledarskap,” säger Jannie Jeppesen, tidigare rektor och numera VD på EdTech Industry.
Ett exempel på en sådan innovation är det svenska forskningsföretaget Lexplore, berättar Jannie. Lexplore har utvecklat en digital metod, baserad på artificiell intelligens och många års forskning, som gör det möjligt att redan i de första årskurserna upptäcka vilka barn som ligger i riskzonen för dyslexi. Då metoden också visar vilka elever som inte ligger i riskzonen, kan de befintliga resurserna användas effektivare, och insatserna kan sättas in där de gör som mest nytta, avslutar Jannie.
