En grupp studenter har jobbat i flera veckor med något som låter som science fiction men nu sitter de här och visar hur man gör.
Det må vara en arbetsgrupp på dryga dussinet personer från världens olika hörn som ligger bakom det smarta lilla huset, men det är en person som sitter blixt stilla och fokuserar på att tända lampan med sina tankar. Så här går det till!
– Neeej! Inte en gång till, utbrister Elias Haloun när han för andra gången hamnat fel i menyn på skärmen framför honom.
Elias som kommer från Syrien sitter med ett udda headset djupt koncentrerad och försöker slappna av och fokusera sig precis rätt och sedan med exakt tajming få till precis rätt sorts blinkningar.
– Han måste fokusera på att vara inne i rutan och väl där blinka tillräckligt kraftigt två gånger med kort intervall utan att muspekaren rör sig utanför under tiden.
Nu råkade han blinka när muspekaren var över en annan enhet, så han måste backa med en dubbelblinkning och börja om. Det är inte lika lätt för honom att koncentrera sig när du filmar, förklarar Samin Dehgani, bördig från Iran.
Båda två läser de fjärde terminen på Datasystemutvecklingsprogrammet, och tillsammans med kursarna Nunu Cunha från Portugal och Ahmad Abdulal från Syrien håller de på att demonstrera hur man kan styra olika enheter i ett smart hus med hjälp av enbart tankekraft och ögat.– Vi har haft problem med kalibreringen och känsligheten för blinkningarna.
Inställningarna får inte vara för känsliga så att de registrerar ögats vanliga blinkningar, för då blir det katastrof. Så vi har fått göra sensorn mindre känslig, berättar Nuno.
– Fokus, fokus, fokus, mumlar Elias tyst för sig själv, djupt koncentrerad för att inte störa sensorn som sitter i pannan och läser av hur avslappnad och fokuserad han är.
Muspekaren som nu rör sig över en horisontell linje styrs alltså av hur avslappnad Elias är. Rör den sig åt vänster är han mindre avslappnad och mot höger desto mer. Det gäller att fokusera sig på att slappna av på rätt nivå. När han styrt muspekaren till den ruta i menyn han vill åt gäller det att hålla sig kvar där och samtidigt blinka en eller två gånger beroende på vad han vill göra. Två blinkningar leder honom vidare i menyn. En blinkning sätter på eller stänger av vald enhet. De olika enheterna finns i ett litet blått hus med vita knutar, och i trädgården runtomkring ligger massor av sladdar kopplade till de olika funktionerna i huset.
– Vi kan styra en lampa inomhus, en utomhus, en fläkt, ett element och ett alarm som sätter i gång om någon öppnar dörren när det är aktiverat.
En konstruktion att forska vidare på
Backar vi bandet några månader till redovisningen i mitten av terminen så behövde studenterna bara kunna kontrollera en enda enhet, av och på, vilket inte kräver någon meny.
– Att tända eller släcka enbart en sak är enkelt, säger Samin som har en projektledande roll i sammanhanget.
För flera enheter måste man tänka om helt och det behövs någon form av meny, och det var Elias som kom på idén till den vi har byggt upp.
– Och när vi implementerar menyn ihop med vårt headset blir det väldigt knutet till personen som kalibrerat sensorn efter sina hjärnvågor, i detta fall Elias. Skulle någon annan testa kommer det inte att fungera lika bra, förklarar Nuno.
– På det sättet är det ingen praktisk anordning i detta stadium utan snarare en konstruktion för att kunna forska på hur vi kan styra saker med våra hjärnvågor, påpekar Samin.
I menyn på skärmen framför Elias finns rutor i både rött och orange. De röda är inte implementerade ännu utan illustrerar bara vilka möjligheter som finns. Bredvid datorn med menyn står en annan laptop, deras hub, med server och databas som all kommunikation går genom. Sammanlagt har 14 studenter fördelat i fyra grupper samarbetat för att möjliggöra att kunna styra det smarta lilla huset med tankens kraft. Tre fjärdedelar av dagens demonstratörer kommer från EEG-gruppen, alltså gruppen som arbetat med headsetet och hjärnvågorna. Ahmad är ensam från husgruppen och sköter i dag i viss mån även servern och databasen. Dagens fyra demonstratörer påpekar att det är ett sort lagarbete från alla 14 som gör dagens uppvisning möjlig.
Plötsligt går larmet. Det är Ahmad som öppnat dörren för att se om innelampan tänts. Mycket riktigt. Precis som skärmen visar framför Elias så lyser lampan inne i det lilla blå huset. Men det är som sagt utelampan som ska fångas på film när den tänds.
– Jaa, nu lyser det! utbrister Samin glatt, och Elias kan äntligen koppla av från att slappna av när skenet från utelampan lyser över plywoodträdgården med alla sladdar.
Ännu en lyckad demonstration är över. Men projektet kommer att fortsätta på exjobbsnivå och eventuellt använda machine learning för att komma vidare.
Text och foto: Fabian Rimfors
