Krishantering i skolan när undervisningen sker på distans

Från och med måndag 7 december övergår gymnasieskolan åter till distansundervisning på grund av coronapandemin.

Krishantering i skolan när undervisningen sker på distans 1
Christina Olin-Scheller professor i pedagogiskt arbete och Marie Nilsberth docent i pedagogiskt arbete och projektledare för studien. Foto: Cathrine Andersson Busch

Den snabba omställningen till distans under våren synliggör gymnasieskolans utmaningar visar en studie från Karlstads universitet. För lärarna handlade det mer om krishantering än en långsiktig utveckling av undervisningens digitalisering.

Forskare vid Karlstads universitet har gjort en intervjustudie med 15 lärare på gymnasiet. Studien fokuserar på den omställning till undervisning via digitala medier som skedde under våren 2020, där lärarna följdes från april till september.

Lärarna hade redan innan coronapandemin en pressad arbetssituation och när distansundervisning med kort varsel infördes i gymnasieskolan under våren blev situationen än värre. Studien visar att lärarna under våren arbetade hårt för att finna fungerande digitala undervisningsformer och ansträngde sig för att aktivt stödja de elever som har störst behov, även när undervisningen sker digitalt.

Även om skolorna redan hade etablerade digitala infrastrukturer som överlag fungerade väl, räckte de digitala verktygen inte till för att ersätta den fysiska närvaron man har i ett klassrum.

– I krisen blir det tydligt vilka ramar som lärarna faller tillbaka på och kursplanekrav, bedömningar och betygssättning framstår som starkt styrande för och tar stort utrymme i undervisningen, säger Marie Nilsberth, docent i pedagogiskt arbete och projektledare för studien.

Den svenska skolmodellens tradition av en skola för alla, även på gymnasienivå, ställer krav när det gäller relationella aspekter. Lärarna upplever det svårare att ge feedback, fånga upp lärandeproblem och fördjupa undervisningen när den sker digitalt. Lärarna använde sig av en mångfald av olika digitala verktyg för att ersätta det fysiska klassrummet, men forskarna ser ändå att den relation till eleverna som lärarna värnar om var svår att upprätthålla.

– En alltför hög grad av digitalisering ger inte samma förutsättningar för de relationer och fysiska möten som behövs i undervisningen. Det finns också något med det materiella, böcker, papper och penna som är viktigt i undervisningen. Vi behöver veta mer om detta, säger Christina Olin-Scheller professor i pedagogiskt arbete.

Något som förvånade forskarna var att det i intervjuerna framkom väldigt lite av att den pågående situationen med pandemin tas upp som ett undervisningsinnehåll i olika ämnen. Det har väckt nya frågor om skolans förutsättningar att snabbt kunna anknyta undervisningen till pågående samhällsskeenden. En fråga att diskutera vidare är på vilket sätt som skolsystem kan vara den plats där ungdomar på vetenskaplig grund kan förstå och bearbeta den utveckling som nu påverkar hela samhället på global nivå, och vilket stöd lärarna i så fall behöver för att skapa utrymme för det.

Fakta om studien: Intervjuerna genomfördes under april, maj och september i år och de 15 gymnasielärarna intervjuades tre gånger vardera. Studien är en del i ett större forskningsprojekt om plattformspedagogik, finansierat av Vetenskapsrådet. Forskarna har även intervjuat elever. Studien visar att:

  • Kursplanekrav och bedömning blir det som styr undervisningen när den sker digitalt.
  • Den pågående pandemin aktualiseras i liten grad i intervjuerna som undervisningsinnehåll i olika ämnen.
  • Lärarnas relation till eleverna i det fysiska klassrummet är viktig i undervisningen och svår att ersätta på distans.
  • Lärarna har ett stort engagemang och vill hjälpa sina elever. Det är dock svårt att ge ett gott stöd när undervisningen enbart sker i distansform.