Vad avgör om barn och unga blir litteraturläsare? Hur gör man som lärare för att undervisa i litteratur när läroplanen är fylld av motstridiga krav?
I avhandlingen ”Den kroppsliga läsningen – bildningsperspektiv på litteraturundervisning” undersöker Djamila Fatheddine grundskolans litteraturundervisning med fokus på läsning, kropp och bildning.
Avhandlingen behandlar grundskolans litteraturundervisning med fokus på kroppslighet och bildningsaspekter. Den bygger vidare på idén om litteraturläsning som något som kan utveckla människor och fördjupa insikter om vad det innebär att vara människa.
Djamila Fatheddine har följt några lärares undervisning i klassrummet och dokumenterat elevers egna erfarenheter av litteraturläsning. Hon har även gjort en genomgång av den nuvarande läroplanen för grundskolan (Lgr 11) och konstaterar att den står i skarp kontrast till såväl lärarnas undervisningspraktik som till elevernas egna berättelser.
– Läroplanens skrivningar om litteraturläsning ger en splittrad syn, där beskrivning av syftet och det centrala innehållet helt motsägs av kunskapskraven. Detta kan innebära att de möjligheter till bildning som litteraturen ger, inte når alla elever, menar Djamila Fatheddine.
Läslust och lustfylld läsning
I begreppet bildning utgår hon från inlevelseläsning, en läslust som får läsaren att stiga in i fiktionens värld och med alla sinnen förnimma spänning, sorg, glädje och alla de känslor som kan rymmas i litteraturen. Som läsare går man in i berättelsen – och kliver ur denna litterära värld med ett annat perspektiv på sig själv och sin omgivning.
Djamila Fatheddine. Foto: Torsten Arpi, Göteborgs universitet
– När jag intervjuade elever som gillar att läsa, beskrev de tydligt läsningens kroppsliga och rumsliga dimensioner. Eleverna väljer med omsorg ut läsvänliga miljöer och skapar goda förutsättningar för att stiga in i olika skönlitterära världar. Var de läser någonstans påverkar alltså hur de upplever läsningen.
De lever sig in i fiktionens väld och beskriver kroppsliga förnimmelser som om de själva vore med i berättelsen. Denna lustfyllda upplevelseläsning har tidigare i undervisningssammanhang haft en negativ klang , men är i hög grad en del i bildningsaspekten. Detta är viktigt att lyfta fram när det gäller barn och läsning, där fokus i litteraturundervisningen idag i så hög grad handlar om att mäta läsförmåga och läsförståelse, menar Djamila Fatheddine.
Slutsatsen i avhandlingen är att grunden för att bli en litteraturläsare går via lust. För att sedan kunna utveckla en läsaridentitet, se sig själv som läsare, behöver barn och unga aktiva insatser och goda förutsättningar. Att stiga in i läsningens rum går via kroppen, något som är viktigt att komma ihåg i diskussioner om litteraturläsning och undervisning.
Avhandlingen består av fyra delstudier, där Djamila Fatheddine analyserar kursplanen i svenska och synen på berättande texter, dokumenterar elevers upplevelser av litteraturläsning samt följer två lärares litteraturundervisning i klassrummet. De elever som intervjuades gick i årskurs tre och fem och gick alla i samma skola. De två lärarna som deltog i studien undervisade i ämnet svenska i åk 3 och åk 5, dock i en annan skola än den där eleverna intervjuades.
Djamila Fatheddine disputerade i litteraturvetenskap vid Karlstads universitet i december 2018. Hon är verksam vid Göteborgs universitet, Institutionen för didaktik och pedagogisk profession.
