Nu faller skolan

Vi diskuterar inte längre skolans digitalisering, större satsningar på läromedel, utökat stöd till elever med särskilda behov, mindre klasser och skolans arbetsmiljö.

Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare och tidigare läromedelsförläggare

Nej, nu handlar det om nedskärningar i en redan bristfällig verksamhet. Mycket av det som för kort tid sedan var under uppbyggnad ska nu raseras. Bandet ska backas.

I merparten av landets kommuner krymper politikerna skolans budget inför kommande år. Alternativet skattehöjning vågar man knappast tala om och politikerna smiter från ansvaret genom att övervältra beslut gällande besparingarna till rektorerna.

De nedskärningar som man nu tvingas genomföra medför inte bara en försämrad skolgång för praktiskt taget alla elever utan leder också till konflikter, där elevgrupper ställs mot varandra.

Föräldrar kommer att se ett minskat särskilt stöd till de barn som är i behov av sådant och övriga föräldrar tvingas acceptera en försämrad skolgång för sina barn.

Men nedskärningarna i skolans ekonomi får också mer långtgående konsekvenser, som kan leda till att oreparabla skador drabbar såväl barnens som vårt samhälles framtid.

Fler välutbildade lärare kommer att lämna skolan. Stressrelaterade sjukdomar kommer i allt högre grad att drabba såväl lärare som barn och ungdomar.

Skolans befintliga digitalisering riskerar att avstanna eller till och med raderas på grund av bristande underhåll, ej genomförda uppgraderingar och utebliven kompetensutveckling inom området.

Läromedelsförråden fylls nu på i betydligt långsammare takt, vilket leder till att allt fler elever tvingas läsa om samhälle och natur i föråldrade och omoderna texter. Mycket av den kunskap som behövs för att förstå pågående debatter om samhälle och miljö når inte skolans elever – de som ska bygga vårt framtida samhälle.

Elever i behov av särskilt stöd, det vill säga barn och ungdomar med diagnoser som till exempel ADHD och autism får mindre stöd än tidigare. Detta trots att det tidigare stödet i många fall varit otillräckligt. Prognoserna för dessa barns framtid blir mindre hoppfulla.

Även elever med dyslexi får troligen i många fall minskat stöd, vilket i värsta fall kan leda till livslång analfabetism. Läsa, skriva -garantin kan inte sätta stopp för detta; den blir inget annat än en papperstiger. Även minskade inköp av ljudböcker med flera kompensatoriska hjälpmedel kommer att drabba elever med läs- och skrivsvårigheter.

Sluta tala om ”skollyft” för nu bär det iväg utför med vår svenska skola.

Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare