Hem OM SKOLAN Skolstart utan läromedel

Skolstart utan läromedel

Publicerat av: Redaktionen

För femtio år sedan inleddes läsåret med att lärarna delade ut nya, fräscha läroböcker till eleverna.

Oftast en bok i varje teoretiskt ämne. Totalt kunde det handla om drygt tio böcker per elev.

Skolstart utan läromedel

Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare, tidigare läromedelsförläggare

Böckerna kom direkt från förlagen eller bokhandeln och var helt nya. Ingen hade använt dem tidigare. Merparten av eleverna fick böckerna som gåva av skolan.

Böckerna luktade gott och barnen kunde överblicka läsårets innehåll i de olika ämnena. Eleverna bläddrade i orienteringsämnenas böcker, tittade på bilder, läste rubriker och kanske även en eller annan ingress.

I matteboken avslöjades vilka slags uppgifter som klassen skulle arbeta med under läsåret och i språkböckerna fann man de successivt allt längre och språkligt mer komplicerade texter, som eleverna förmodades kunna högläsa och översätta under den kommande vårterminen.

Övningsböcker förekom knappast, men i svenska, engelska och främmande språk fick eleverna vanligen grammatikor och i orienteringsämnenas böcker fanns instuderingsfrågor. Läroböckerna förvarades mestadels i elevernas bänkar, men de böcker som behövdes för att kunna göra aktuella läxor tog barnen med sig hem.

I vår nutida skola har knappast några elever tillgång till läromedel i den omfattning som eleverna hade fram till början av 1980-talet. Hur ska då dagens elever kunna överblicka innehållet i skolarbetet och hur ska de kunna känna till och förstå syftet med undervisningen? Den information som i dag står till buds är läroplanens kunskapskrav, angivande av respektive ämnes centrala innehåll samt betygskriterier. Läroplanen finns visserligen tillgänglig på nätet men den kan knappast sägas vara läsvänlig, i synnerhet inte för eleverna.

Vi kan ju rimligen inte förutsätta att elever som inte har kännedom om innehållet i och meningen med den förestående undervisningen ska känna sig motiverade att ta del av och medverka i den. Kvar står då elevens eventuella ambitioner att vinna framgång i de återkommande bedömningar och prov som läraren arrangerar, det vill säga att i så hög grad som möjligt försöka uppfylla de detaljerade och precisa kunskapskraven samt att nå nivåer som motsvarar kriterierna för så höga betyg som möjligt. Ett sådant upplägg är givetvis förkastligt eftersom det resulterar i en snuttifierad och föga inspirerande undervisning där helheter och sammanhang går förlorade.

Läromedelsförråd finns på de flesta skolor, men förrådens innehåll lever ingalunda upp till de behov av läromedel som finns i skolarbetet. Dels är stora delar av bokbeståndet vanligen föråldrade och dels har eleverna inte fri tillgång till dessa läromedel, utan får ta del av dem endast på lektioner då böckerna ifråga används i undervisningen. Efter lektionens slut återgår läromedlen till förrådet.

Därtill kommer att dagens läromedel har en helt annan karaktär än vad de tidigare läroböckerna hade. De nuvarande läromedlen är ”heltäckande”, vilket innebär att de har ambitionen att fungera som kompletta undervisningspaket, där såväl stoff som pedagogik ingår. Strukturen är given och undervisningen förutsätts följa läromedlets snitslade bana, från start till mål. Läromedlen vill således vara mer eller mindre självgående och till stor del ta över lärarens roll som ledare av undervisningen. Detta gäller såväl analoga som digitala läromedel; de bygger på samma förlegade koncept.

Dagens lärare och elever efterfrågar inte styrande läromedel. De vill ha välskrivna läromedel med inspirerande texter som presenterar respektive ämnes centrala innehåll, gärna med fokus på de delar som ryms i berörda kunskapskrav, dock utan att diktera undervisningens struktur och pedagogik. Det är inte läromedlet utan läraren som ska leda arbetet i klassrummet.

Det är tämligen uppenbart att läromedel behövs i skolarbetet, men förlagen förmår inte att efterkomma lärarnas och elevernas önskemål vad gäller läromedlens utformning. Därav följer att skolornas inköp av läromedel minskar år efter år, och har så gjort i flera decennier.

Av någon besynnerlig anledning fungerar inte de så kallade marknadskrafterna i läromedelsbranschen. Till stort förfång för såväl kvaliteten som resultaten i skolarbetet.

Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare, tidigare läromedelsförläggare

 

Relaterade Artiklar

Vi använder cookies och andra identifierare för att förbättra din upplevelse. Detta gör att vi kan säkerställa din åtkomst, analysera ditt besök på vår webbplats. Det hjälper oss att erbjuda dig ett personligt anpassat innehåll och smidig åtkomst till användbar information. Klicka på ”Jag godkänner” för att acceptera vår användning av cookies och andra identifierare eller klicka ”Mer information” för att justera dina val. Jag Godkänner Mer Information >>