Efter många års forskning och utprövning presenterade lärarutbildaren och lektorn Frits Wigforss för omkring 75 år sedan ett system med standardprov och relativa betyg, som visade sig fungera väl och som kom att praktiseras i vårt land under flera decennier.
I forskningsarbetet samverkade Frits nära med hustrun Vera, som också var lärare och pedagog. Svensk skola har i dag, som bekant, ett illa fungerande betygssystem. Såväl forskare som lärare och skolledare vittnar om att utfallen ofta är orättvisa och ojämlika. En blick i backspegeln skulle måhända kunna bidra till att visa vägen till en reformering av systemet.
Frits Wigforss (1886 – 1953) kom som adjunkt till Rostads folkskolelärarinneseminarium i Kalmar år 1916. Tre år senare blev han lektor i psykologi, pedagogik och matematik vid seminariet. Lite senare mötte Frits där sin blivande hustru, den 18 år yngre, Vera (1904 – 1985).
Forskning om bedömning och betyg
Samtidigt som Frits redan under 1920-talet bedrev nydanande forskning inom fältet bedömning och betygssättning av elevers prestationer i skolarbetet undervisade han själv också barn i övningsskolans lägsta klasser. Frits Wigforss var angelägen om att forskning och praktik skulle gå hand i hand.
Under 30-talets inledande år intensifierades forsknings- och utvecklingsarbetet vid Rostad under Frits Wigforss ledning; ett arbete som kom att få stor betydelse för svensk skolutveckling. Visionen var att skapa en för alla svenska barn och ungdomar demokratisk, rättvis och likvärdig skola.
Vera Wigforss var också verksam som lärare vid seminariet och involverades så småningom i forskningsarbetet. Hon skapade även ett eget projekt, som handlade om läroanstalten Rostads historia. Från att ha varit en framgångsrik flickskola omvandlades Rostad till ett nydanande lärarinneseminarium. Vera gav senare (1960) ut en biografi över den driftiga och visionära grundaren av flickskolan vid Rostad, Cecilia Fryxell.
Rättvisa betyg
De för Frits stora övergripande pedagogiska frågorna handlade om elevers kunskaper, deras sätt att tänka, och vad de bör lära sig i skolan. Frits Wigforss ogillade alla former av ”mekaniska” prov för att fastställa elevernas kunskapsbehållning. I stället förordade han observationer och undersökningar av hur elever löser givna problem. Som exempel kan nämnas att Frits starkt ogillade de test som Kalmar stad lät barnen genomgå för att utröna deras skolmognad. I stället lät Frits Wigforss genomföra en ny ordning som innebar att barnen fick gå i lekskola under en vecka och att iakttagelserna därvid lades till grund för bedömning av deras grad av skolmognad.
I sin ambition att åstadkomma ett mer rättvisande sätt att bedöma och betygsätta elevernas skolarbete konstruerade Frits helt nya typer av standardprov som syftade till att ge lärarna tydliga underlag för en så rättvis och likvärdig betygssättning som möjligt.
Den dåvarande regeringen, under Tage Erlanders ledning, tog fasta på resultaten av Wigforss forskning och utsåg 1939 Frits till ordförande i en statlig kommitté för bedömning och betygssättning i skolan, och läsåret 1943/44 genomfördes Frits Wigforss standardprov i hela Sverige. Senare kom han även att framstå som skapare av det i vårt land länge praktiserade relativa betygssystemet.
Diagnoser och läroböcker
Vid arbetet med att också konstruera fungerande diagnosmaterial för lärare att använda i skolans ordinarie undervisning samarbetade paret Vera och Frits, och flera av dem konstruerade diagnoser gavs ut av ledande skolboksförlag.
Vera och Frits var också författare till ett antal skolböcker. Frits skrev flera läroböcker i matematik för de tidiga skolåren och tillsammans var Vera och Frits medförfattare till ett par av Sveriges genom tiderna mest använda läseböcker för den inledande undervisningen i ämnet svenska: Nu ska vi läsa och Nu läser vi (Almqvist & Wiksell). Dessa böcker köptes av skolorna i stora mängder under flera decennier; totalt handlade det om miljontals exemplar.
Kuriosa
Frits och Vera var under den mest intensiva tiden bosatta i Kalmar, men efter kriget köpte de ett hus nära Runsten på Öland och där valde Vera att senare, efter Frits alltför tidiga död år 1953, bosätta sig permanent.
Frits Wigforss bror Ernst Wigforss var docent i nordiska språk vid Lunds universitet, men verkade under stora delar av perioden 1925 – 1949 som Sveriges finansminister.
Skolutveckling framåt
Även om Vera och Frits Wigforss alltför ofta glöms bort i redogörelser för centrala gestalter i svensk skolutveckling så utgör deras väl grundade idéer och forskningsrön om en demokratisk, rättvis och likvärdig betygssättning ett omistligt inslag i den ständigt pågående debatten om bedömning och betygssättning i svensk skola.
Standardprov och relativa betyg i modern tappning framstår som ett vettigt alternativ till dagens yviga och orättvisa betygssystem med tillhörande glädjebetyg.
Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare, före detta läromedelsförläggare och tidigare ordförande i branschorganisationen Föreningen Svenska Läromedel (FSL)