Bedömningar i klassrummet är en viktig grund för att sätta betyg, men också för att anpassa undervisningen.
Externa bedömningar, som nationella prov, kan påverka undervisningen men leder inte alltid till ökat lärande, särskilt inte för elever i behov av stöd.
Lärare och elever måste få göra bedömningen till sin, visar ny forskning.
Bedömningar pågår hela tiden i skolan. Lärare bevakar löpande sina elevers utveckling som grund för att anpassa undervisningen. Dessa bedömningar kan också vara prov, antingen lärarens egna, gemensamma för en kommun, eller nationella. Doktoranden Helena Sjunnessons avhandling Från mäta till möta studerar elever och lärares uppfattningar av bedömning och vilken betydelse den kan ha för elever, speciellt de i behov av stöd.
– Det pågår många olika former av bedömningar i klassrummet och initiativtagare kan variera. En konsekvens för elever som inte lyckas så väl, särskilt vid extern bedömning, kan vara att bli identifierad som elev i behov av stöd och tilldelas en specialpedagog. Det är dock inte alltid bedömningen visar vilket behovet är och då blir det svårt att omsätta resultat till att anpassa klassrumsundervisningen, säger Helena Sjunnesson.
Inte alltid samsyn
Tanken är att bedömningar ska leda till information till både lärare och elev om hur undervisningen ska anpassas. Just elever som behöver extra stöd kan vara mer ängsliga för bedömningar som prov, som ska vara färdiga på en viss tid, eller när de ska klara en uppgift inför andra elever. Det kan påverka deras möjligheter att visa det som bedömningen avser. Elever och lärare är inte alltid heller överens om hur tungt en bedömning väger.
– Det kan bero på att lärare signalerar att eleverna behöver förbereda sig inför bedömningen. Det kan få eleverna att tro att det är något väldigt viktigt även om det inte är tänkt för betyg utan som redskap för att få information om eleverna som i sin tur kan bidra till att utveckla undervisningen.
Det som behövs, enligt Sjunnesson, är att skolan vill utveckla bedömningen så att olika former för bedömning kan bli ett redskap för lärare och elever för att stödja elevers utveckling. Det i sin tur kan öka alla elevernas möjlighet till lärande.
– Där är elevernas uppfattningar viktiga både för att finna former, som enligt eleverna stödjer deras lärande, och för att finna situationer, som kan påverka eleverna negativt.
Lärare hittade andra sätt
En del av avhandlingen är en pilotstudie på hur lärarna själva skulle kunna utveckla bedömningen. Två lärare deltog, där den ena observerade när den andra undervisade. Tillsammans upptäckte lärarna andra former av bedömning än skriftliga och de såg att de missade att följa upp elevernas utveckling.
– Jag tycker att vi är så fokuserade på nationella prov och olika bedömningsformer. Det är inte bedömningsformen i sig som avgör vad lärandet blir utan vad vi gör med den. Det i sin tur påverkas av den kontext vi befinner oss i. Lärarna måste få äga bedömningen även om det är ett nationellt prov där det finns förväntningar på att resultatet ska leda till utveckling av undervisningen. Lärare, tillsammans med elever, måste få tillåtelse att göra bedömningen till sitt redskap, säger Helena Sjunnesson.
