Hur gick det egentligen till när svenskarna på 90-talet plötsligt kunde skaffa egna hem på internet? Varför gjorde de det? Och har något gått förlorat sedan åren av nybyggaranda?
När internet slog igenom på slutet av 90-talet var det många svenskar som orädda kastade sig ut på nätet och började snickra ihop egna hemsidor.
Plötsligt gick det att presentera sig själv efter eget tycke och hitta andra likasinnade med smala specialintressen. Sidorna kännetecknades av grälla färger, besöksräknare och blinkande gif-bilder.
“Välkommen till min hemsida” är ett samarbete mellan Internetmuseum, som drivs av Internetstiftelsen, och Nordiska museet.
Syftet är att säkra svenskarnas berättelser om sina personliga hemsidor för eftervärlden. Insamlingen äger rum på nätet – både med en chatbot på Facebook och genom sajten Minnen.se.
I projektet ryms även en föreläsning av Anna-Malin Karlsson, professor i svenska vid Stockholms universitet, som skrivit en avhandling om de personliga hemsidorna, samt en webbring* där Internetmuseum samlat hemsidor från Sveriges första internetleverantör Swipnet och tryggat deras framtid på nätet.
– Den personliga hemsidan gav vem som helst möjlighet att kommunicera med hela världen. Hur använde svenskarna denna möjlighet? Det är berättelser vi vill säkra för eftervärlden, säger Jörgen Löwenfeldt, verksamhetsansvarig för Internetmuseum.
Förhoppningen är att kunna använda svenskarnas svar och berättelser i kommande utställningar, både på Internetmuseum och Nordiska museet.
– Att samla in berättelser om personliga hemsidor är ett led i Nordiska museets ständigt pågående arbete att dokumentera vardagen, säger Aron Ambrosiani, digital producent på Nordiska museet.
