Hem OM SKOLAN Är läromedelsförlagens tid snart förbi?

Är läromedelsförlagens tid snart förbi?

Publicerat av: Redaktionen

Det koncept som läromedelsförlagen i dag arbetar med är mer än fyrtio år gammalt och ansågs av många pedagoger som förkastligt redan när det introducerades på 1960-talet.

De så kallade heltäckande läromedlen har ambitionen att förmedla såväl allt stoff som all behövlig pedagogik i en given struktur.

Är läromedelsförlagens tid snart förbi?

Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare, tidigare läromedelsförläggare.

Läraren, som tidigare varit undervisningen regissör, degraderas till handläggare. Konceptet stammar får 1950-talets utbildningsteknologi med den amerikanska pedagogen Benjamin Bloom som förgrundsfigur. Läromedlen kan beskrivas som snitslade banor från start till mål; ett upplägg som merparten av lärarna sedan länge har avvisat.

God undervisning kan inte förpackas och levereras i läromedelspaket. Sådan undervisning kan endast skapas i klassrummen av skickliga lärare och deras elever. Det är häpnadsväckande att läromedelsproducenterna framhärdar med sina paketlösningar.

Som en konsekvens av läromedelsförlagens oförmåga att efterkomma skolans behov har deras försäljning minskat årligen under de tre senaste decennierna. Räknat i volym handlar minskningen om så mycket som cirka 70 %.

Läromedelsförlagen genererar trots detta stora vinster varje år. Dessa vinster kan helt och hållet hänföras till ett enda fenomen: skyhöga priser.

Läromedelsförlagen är uppenbarligen inte kapabla att på egen hand modernisera utbudet. Vi får i stället sätta vår tilltro till skickliga författare. Förlagen måste sluta upp med att tuta i författarna att det är färdigförpackad undervisning som ska tillhandahållas i läromedlen. Detta av den enkla anledningen att en överväldigande majoritet av kunderna inte efterfrågar sådana läromedel.

Svensk skola är i dag digitaliserad och givetvis används digitala läroresurser i stor utsträckning i undervisningen. Utbudet är omfattande och många fria digitala resurser överträffar i kvalitativt hänseende såväl de analoga som de digitala läromedlens motsvarande avsnitt.

Vad ska man då ha läromedelsproducenternas produkter till? Jo, bitvis kan de tjäna som utgångspunkt för undervisningen, men vanligen ingår delar av dem i en läromedelsmix som läraren själv skapar. Knappast någon lärare låter numera läromedlets pedagogiska apparat styra undervisningen. Därav följer att skolornas behov av läromedelsinköp minskar och att man nöjer sig med att komplettera befintliga klassuppsättningar.

Ett specifikt, ännu ej tillgodosett, behov av läromedel kan emellertid identifieras och det gäller elevernas behov av samlade framställningar av undervisningens innehåll i samtliga teoretiska ämnen för varje årskurs.

Elever upplever nämligen inte sällan den moderna, mångfacetterade undervisningen med sina specifika kunskapskrav som fragmentarisk och snuttifierad och är därför i behov av läromedel som på ett elevnära sätt ger överblick, förklarar sammanhang och beskriver helheter.

Sådana elevcentrerade läromedel borde ständigt finnas tillgängliga för samtliga elever och helst ges som gåvor till eleverna. Rimligen skulle deras motivation därigenom öka markant och skolans resultat förbättras i snabb takt.

Införande av elevcentrerade läromedel enligt beskrivningen ovan skulle resultera i att   läromedelsmarknaden mer än fördubblades. De därmed följande större försäljningsvolymerna borde leda till att priserna hamnade på en betydligt lägre nivå än den som gäller i dag. Såväl lokala skolpolitiker som skolledare och lärare skulle säkert förstå och uppmärksamma det mervärde som elevcentrerade läromedel skulle tillföra undervisningen och därmed ge skolans läromedel högre prioritet och större budget.

Om de befintliga läromedelsproducenterna inte förmår att ta fram läromedel som motsvarar skolans genuina behov så är deras fortlevnad förstås i fara. Andra aktörer kommer att ta fasta på de nuvarande producenternas tillkortakommanden och träda in på marknaden med bättre anpassade produkter. Kanske är de allmänutgivande förlagen bättre skickade att producera moderna läromedel; särskilda läromedelsförlag har måhända spelat ut sin roll.

 Av: Rolf Ekelund

 

Relaterade Artiklar

Vi använder cookies och andra identifierare för att förbättra din upplevelse. Detta gör att vi kan säkerställa din åtkomst, analysera ditt besök på vår webbplats. Det hjälper oss att erbjuda dig ett personligt anpassat innehåll och smidig åtkomst till användbar information. Klicka på ”Jag godkänner” för att acceptera vår användning av cookies och andra identifierare eller klicka ”Mer information” för att justera dina val. Jag Godkänner Mer Information >>