Vad gör att eleverna får kunskaper i ett visst ämne i skolan?
Genom att lärarna jobbar systematiskt tillsammans, och att undervisningen anpassas så att alla elever kan ta till sig innehållet.
Det visar ny forskning vid Malmö universitet.
– Jag har alltid månat om barnens rätt i klassrummet och att de ska utvecklas så mycket som möjligt. Som pedagog var drama ofta min metod. I min avhandling tittade jag i stället på hur själva innehållet kan bidra till inkludering i undervisningen, säger Balli Lelinge, som nyligen disputerade i pedagogik.
Hans forskning handlar om undervisning som särskilt fokuserar på att höja kvaliteten genom att förbättra ämnesinnehållet. De vetenskapliga metoderna som han utgår ifrån heter Lesson study och Learning study. Med hjälp av dessa får lärarna redskap för att utforska lektionerna tillsammans med honom som forskare. Metoderna är väl beprövad i Asien, utan att ha använts i någon större utsträckning i Sverige, enligt Balli Lelinge.
– För att de ska fungera behöver lärarna se att metoderna stödjer både undervisningen och deras egen utveckling.
Tätt, regelbundet samarbete
Skillnaden jämfört med andra metoder är att lärarna arbetar tillsammans, systematiskt och cykliskt. Samarbetet gynnas av en kultur där lärarna har ökad respekt för varandras kompetenser.
– Det behövs också mer återkoppling mellan lärarna, och mellan lärarna och eleverna. Inte bara ibland utan schemabundet. Och det är inte förstelärare som driver arbetet, utan det gör alla, säger han och fortsätter:
Balli Lelinge är i grunden förskollärare, specialpedagog och dessutom dramapedagog, vilket bidrar till hans intresse för gruppen.
– Det är viktigt att lärare i högre utsträckning kan arbeta i lärarlag och inte endast besöka varandras klassrum då och då. För att lärarna ska kunna arbeta så här krävs att organisationerna ses över och att lärare aktivt kan ta stöd i metoderna.
I en av de fyra delstudierna undersökte Balli Lelinge hur lärare på en F-5-skola upplevde samarbetskulturen efter att ha arbetat med Lesson study och Learning study under ett tvåårigt skolutvecklingsprojekt.
– Den kollaborativa kulturen ökade dramatiskt. Nästan hälften av lärarna uppgav att de hade fått en samarbetande kultur från att bara ett fåtal hade den upplevelsen från början.
Genom fokus på ett visst ämnesinnehåll kan lärarna välja vilka förmågor eleverna ska utveckla. Lärarna använder elevgruppens styrka på ett annat sätt genom att sätta ”vad” mer i förgrunden i stället för ”hur”.
– Grunden är att det krävs strukturerad variation. Inte som i olika metoder i att undervisa, utan snarare som i att visa olika aspekter för att eleverna ska förstå en viss uppgift. Därför har variationsteorin fungerat som stöd för lärarnas lektionsplanering.
Innehållet stärker gruppen
När lärarna alltmer kunde anpassa undervisningen till gruppen verkade individuella behov för specifik anpassning minska.
– Fokus ökade på ämnesinnehållets tillgänglighet för alla elever mot tidigare fokus på enskilda elevers behov av särskilt stöd.
Vad är det lärarna vill förbättra? Var skaver det? Detta var frågor som Balli Lelinge ställde tidigt, som doktorand, i skolforskningsprojektet.
– Detta är ett praktikutvecklande forskningsprojekt. Vi utgår ifrån och arbetar med de frågor som lärarna behöver få svar på. Då får också skolan nya begrepp att röra sig med i stället för att föreläsa om bra teorier och sedan lämna lärarna att arbeta vidare helt själva. Här blir förbättringsarbetet en del av forskningsmetoden. Det bästa är om lärare alltid kan jobba tillsammans med forskare någon eller ett par gånger per läsår.
Mer om studien
Balli Lelinges avhandling ”Kollaborativ professionell utveckling för innehållsinkluderande undervisning: praktikutvecklande klassrumsforskning” bygger på och väger samman fyra olika studier. Dels en forskningsöversikt om innehållsinkludering i undervisningen, sedan tre olika klassrumsstudier som undersökt lärares (verksamma i årskurs F-5) planering av det avsedda lärandeobjektet, analys av den iscensatt (genomförda) lektionen respektive efterarbete i samband med lektioner.
Studien är ett praktikutvecklande forskningsprojekt genomfört som ett skolutvecklingsprojekt mellan åren 2017 och 2019.
Inom metoden Learning study utgår lärarna från tre specifika frågor: Vad innebär det att kunna det som lärarna vill att eleverna ska lära sig? Vad är det i undervisningen som gör skillnad för att eleverna lär sig eller ej? Vad måste man lära sig för att kunna något på ett visst sätt? Det som skiljer en Learning study från andra kollaborativa ansatser är dess fokus på lärandeobjektet, och inte på hur olika metoder, val av material eller gruppindelningar påverkar elevernas lärande.
