Ny forskning om läkares vardagsanvändning av ny teknik

Ökad kunskapsmängd och nya digitala stöd för kunskapsspridning ställer högre krav på läkare att hålla sig uppdaterade, samtidigt som det är svårare att få överblick.

Ny forskning om läkares vardagsanvändning av ny teknik
Helena Vallo Hults forskning handlar om lärande kopplat till digitalisering i vården.

Parallellt är dagens patienter ofta mer pålästa och informerade, söker andra vägar till kunskap än genom vården och genererar egna, personliga hälsodata.

Hur ska läkarna navigera i detta?

Helena Vallo Hult är tredjepartsdoktorand i informatik med inriktning mot arbetsintegrerat lärande, AIL, vid Högskolan Väst och också anställd på NU-sjukvården som utvecklingsledare. I fredags presenterade hon sin avhandling där hon studerat just detta.

Berätta om din forskning!

Min forskning handlar om digitalisering i vården, men inte med huvudsakligt fokus på själva vårdsystemen (till exempel digital journalhantering). Istället har jag intresserat mig för hur vi kan förstå digitalt arbete när det gäller vardagsanvändning av digital teknik och nya digitala arbetssätt för exempelvis kunskapssökning, samarbete och informellt lärande. I min avhandling har jag särskilt studerat hur läkare upplever utmaningar och möjligheter med digital teknik för arbete och lärande, och hur de ser på sin roll och expertis i förhållande till informerade och digitalt engagerade patienter.

Varför har du valt just detta område?

Mycket av den tidigare forskningen har man fokuserat på tekniska aspekter och studerat specifika system. Under senare år har fokus skiftat från användning och utveckling av IT till digitaliseringens betydelse i vidare bemärkelse, med avseende på hur vi förändrar våra sätt att leva och arbeta. Ökad kunskapsmängd och nya digitala stöd för kunskapsspridning ställer högre krav på läkare, som andra specialistyrken, att hålla sig uppdaterade, samtidigt som det är svårare att få överblick. Parallellt är dagens patienter ofta mer pålästa och informerade, söker andra vägar till kunskap än genom vården och genererar egna, personliga hälsodata. Detta är på många sätt positivt och möjliggör lärande och utveckling, men det innebär också nya utmaningar kring frågor som ansvarsfördelning, integritet och tillförlitligheten i digitala informationskällor. Jag är intresserad av att förstå hur patienter och personal direkt eller indirekt påverkas av digitaliseringen, och hur vi kan förhålla oss till tekniken, för att på bästa sätt dra nytta av den.

Hur har forskningen gått till?

Jag har genomfört intervjuer, fokusgrupper och en enkätundersökning med svenska ST-läkare. Avhandlingen utgår från ett sociotekniskt perspektiv, där informationssystem definieras i bred bemärkelse att omfatta både information, teknik, innehåll och användningen av digital teknik i ett socialt sammanhang. Teorier från informatik, informationsvetenskap, och lärande används för att analysera spänningar och motsägelser som uppstår i digitalt arbete.

Vad är de viktigaste resultaten?

Sammanfattningsvis speglar resultaten av min forskning pågående förändringar inom hälso- och sjukvården och komplexiteten i dagens informationsinfrastruktur där plattformar, system och applikationer används omväxlande i arbetslivet och privat. Avhandlingen bidrar med kunskap och ökad förståelse för hur läkare navigerar och hanterar spänningar och motsägelser som uppstår i denna kontext och hur de balanserar den information som patienter tar med mot sin egen expertis. Avhandlingen pekar på behov av ny kompetens för att möta förändrade förutsättningar för professionellt arbete och lärande och ger tre avslutande rekommendationer som bland annat handlar om att ta tillvara patienten som medskapare i vården samtidigt som ramarna för läkarens roll och ansvarsområde beaktas och att se lärande som en dimension av digitalisering, utöver att lära ut specifika funktioner i de system som redan används.

Vad vill du bidra med i utvecklingen framåt?

Jag hoppas att resultaten av min forskning och de insikter i läkares vardagsanvändning av digital teknik, som jag beskriver i min avhandling ska komma till nytta för pågående arbete med digitalisering i vården, och bidra till en konstruktivt kritisk diskussion för utvecklingen av digitalt arbete i framtiden. Inte minst mot bakgrund av den snabba omställning som många verksamheter nu har fått göra under COVID-19 där människor globalt nu är engagerade i nya former för digitalt arbete.

Hur ser du på framtiden, vad händer nu?

Jag kommer att jobba kvar som utvecklingsledare i NU-sjukvården i en kombinerad tjänst där både forskning och utvecklingsarbete ingår som en del av min tjänst. Nu närmast kommer jag jobba med ett projekt för att utveckla digitala former för lärande, med fokus på kompetensutveckling för vårdens professioner, kopplat till ett samordningsuppdrag inom utbildning, utveckling, och forskning. Det skulle vara intressant att följa utvecklingen efter pandemin och vad vi kan lära oss av dessa erfarenheter, för att vidareutveckla digitala arbetssätt såväl som behovet av fysiska möten för informellt och formellt lärande och kunskapsutbyte.

Till avhandlingen: ”Digital work: coping with contradictions in changing healthcare”