Den stundande läromedelsreformen
Hem OM SKOLAN Skolböckerna som försvann

Skolböckerna som försvann

Publicerat av: Redaktionen

Vi har nästan glömt bort dem ”Skolböckerna”, alla de fördjupnings- och bredvidläsningsböcker som för några decennier sedan fanns i praktiskt taget alla klassrum och i merparten av skolbiblioteken.

Den mest välbekanta bredvidläsningsboken är nog Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Romanen lästes i allmänhet parallellt med den under 1900-talets inledande decennier mest använda läroboken i geografi, nämligen Skolgeografi av E. Carlson (P. A. Norstedt & Söners förlag), allmänt kallad Carlsons geografi.

Skolböckerna som försvann

Fördjupningsböcker i OÄ för mellanstadiet respektive biologi för högstadiet och gymnasiet.

Under praktiskt taget hela 1900-talet användes bredvidläsnings- och fördjupningslitteratur i undervisningen, på skolans samtliga stadier. Till exempel minns många säkert de populära böckerna Ögonvittnen berättar (historia) och Vad var det jag läste? (svenska).

Läromedelsförlagens kataloger var under 1900-talets senare del mer än dubbelt så omfångsrika som i dag. Förutom basläromedel bestående av grundbok, övningsbok, lärarhandledning och anslutande AV-material (ljudband, diabilder mm) tillhandahöll de större förlagen i varje ämne ett antal fördjupnings- och bredvidläsningsböcker.

Skolorna köpte årligen klassuppsättningar av fördjupnings- och bredvidläsningsböcker. Många av dess böcker ingick alltså i förlagens läromedelspaket, men även helt fristående fördjupningsböcker var allmänt förekommande.

Bredvidläsnings- och fördjupningsböckerna var inte alltid skrivna av lärare. Bäst blev kanske dessa böcker när ambitiösa och entusiastiska ämnesexperter bemödade sig om att popularisera sina ämnen och lägga texterna till rätta för barn och ungdomar.

Hur får då dagens elever åtkomst till material för vidgade och fördjupande studier i ämnen som de vill och behöver förkovra sig i? Åldersanpassade böcker finns inte längre att tillgå och den ordinarie facklitteraturen är oftast alltför avancerad. Det som skolan i dag kan erbjuda eleverna är vanligen begränsat till ett antal länkar på internet.

Det är emellertid knappast möjligt för barn och ungdomar att googla sig till ett innehåll som motsvarar en fördjupnings- eller bredvidläsningsboks. Informationen finns förmodligen tillgänglig, men endast fragmentariskt och i många fall är den behäftad med sakfel. Det är en illusion att tro att elever med hjälp av material på nätet på egen hand skulle kunna bygga en större sammanhängande och begriplig, fördjupad eller utvidgad framställning kring någon del av ett skolämnes centrala innehåll. Det funkar helt enkelt inte.

Samtidigt tvingas vi konstatera att fördjupnings- och bredvidläsningslitteratur inte överhuvud taget ryms i dagens undervisning. Det är läroplanernas precisa kunskapskrav med åtföljande bedömningar och betygsättning som i detalj styr verksamheten. Utrymme för fördjupning eller vidgade vyer lyser med sin frånvaro. Torftigt, trist och föga inspirerande för eleverna, men tyvärr ett faktum.

Intresseskapande verksamhet och bildning har uppenbarligen inte längre någon plats i den svenska skolan.

Av: Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare, tidigare läromedelsförläggare.

Relaterade Artiklar

Vi använder cookies och andra identifierare för att förbättra din upplevelse. Detta gör att vi kan säkerställa din åtkomst, analysera ditt besök på vår webbplats. Det hjälper oss att erbjuda dig ett personligt anpassat innehåll och smidig åtkomst till användbar information. Klicka på ”Jag godkänner” för att acceptera vår användning av cookies och andra identifierare eller klicka ”Mer information” för att justera dina val. Jag Godkänner Mer Information>>