Annalisa Sannino är professor vid fakulteten för utbildning och kultur vid Tammerfors universitet i Finland.
Hon är även professor på Högskolan Väst i dess profilområde arbetsintegrerat lärande.
Hennes forskning fokuserar på kollektivt lärande och processer för formande av transformerande aktörskap i utbildningsmiljöer, arbetsplatser och samhällen.
Vi frågade Annalisa om hennes akademiska bakgrund som ledde till tjänsten som professor:
– Jag tog en doktorsexamen i psykologi i Frankrike år 2000 med en avhandling om samtal och beslutsfattande i Europeiska unionen. Mina forskningsintressen ledde snart till en postdoktorandtjänst vid institutionen för kommunikation vid University of California San Diego. Efter det arbetade jag vid fakulteten för utbildning vid University of Salerno fram till 2008. Det var en återgång till mina ursprungliga akademiska studier inom utbildning. Men mitt år vid UCSD blev en vändpunkt i min karriär när jag hittade forskningsparadigmet jag hade letat efter inom kulturhistorisk aktivitetsteori, på engelska Cultural Historical Action Theory – Kulturhistorisk aktivitetsteori.
På Högskolan Väst är AnnaLisa engagerad i forskning och undervisning inom arbetsintegrerat lärande, tidigare som gästprofessor och nu sedan i mars som professor. Samarbetet med Högskolan Väst inleddes 2015, då AnnaLisa utvecklade det kommande fjärde generationens forskningsprogram (CHAT), som fokuserar på följande ämnen: Intersektoriellt och multilevel-samarbete för att utrota hemlöshet bland unga; Deltagande styrning genom forskning för att tillgodose akuta behov relaterade till fattigdom; Den avgörande rollen som stipendium för lärande och organisering kan spela för att stödja förändring för rättvisa och hållbarhet.
– Jag använder mig av en verktygslåda bestående av kulturhistorisk aktivitetsteori, pragmatisk diskursanalys och formativa interventionsmetoder inom min forskning. Mitt intresse ligger i att studera hur kollektivt lärande sker och kan leda till transformativ påverkan för att stödja förändringar i olika samhällen.
Vad är dina motiv som forskare?
– På sätt och vis är min huvudsakliga drivkraft att bidra till att främja innovation av vetenskaplig forskning för lärande. Jag ser forskning som aktivism. Jag vill flytta gränserna för akademisk forskning mot deltagande med aktörer utanför universitetet på sätt som ännu inte har utforskats.
På Högskolan Väst har Annalisa ett nära samarbete med Lars Svensson, Kristina Johansson, Maria Spante och Anette Bolin i ämnen som är kopplade till kulturhistorisk aktivitetsteori, vilket är en teoretisk inriktning inom utbildningsvetenskap som undersöker hur samhällets historiska, kulturella och sociala faktorer påverkar lärande och utveckling.
Vad på Högskolan Väst gör att du uppskattar att jobba där?
– Högskolan Väst är ledande inom arbetsintegrerat lärande. Flera initiativ har tagits för att främja betydande utvecklingar inom arbetsintegrerat lärande med hjälp av kulturhistorisk aktivitetsteori. Denna form av forskning erbjuder konceptuella och metodologiska verktyg för analyser och designprocesser där samhällsaktörer och forskare möts. Ett nyligen genomfört evenemang i Kapstaden, organiserat av Maria Spante, har samlat forskare från nordiska och afrikanska länder för att diskutera aspekter i detta ämne.
Annalisa påpekar att på detta sätt stärks framstående forskning inom arbetsintegrerat lärande som grundar sig på kulturhistorisk aktivitetsteori, och det pågår över flera kontinenter.
Vilka framtidsdrömmar har du?
– Jag hoppas att samarbetet med Höskolan Väst kommer leda till en utveckling som sätter arbetsintegrerat lärande i centrum för den mångdisciplinära internationella debatten om vår tids mest angelägna utmaningar, inklusive konfliktlösning, klimatarbete och kampen mot fattigdom. En bättre värld kan förverkligas, och till viss del förverkligas den redan genom många kollektiva ansträngningar men som ofta förblir osynliga eller avlägsna från varandra. Arbetsintegrerat lärande har en mycket stark potential att bidra till denna situation, avslutar Annalisa.