Det går att skapa ett hållbart arbetsliv

Ett givande och hållbart arbetsliv – det vill nog de flesta ha.

Det går att skapa ett hållbart arbetsliv 1Det är också nåbart, menar Kerstin Nilsson, professor i folkhälsovetenskap vid Högskolan Kristianstad. Det vore inte bara en insats för individen, utan också för samhället och folkhälsan.

Många människor tillbringar större delen av sin vakna tid på arbetsplatsen.

– Samtidigt drabbas nästan var fjärde person av sjukdomar eller skador genom jobbet. Det är inte okej, slår Kerstin Nilsson fast.

Hon är professor i folkhälsovetenskap vid Högskolan Kristianstad och har under många år forskat om frågor som rör arbetsmiljön. De senaste veckorna har hon bidragit med artiklar i två tidskrifter, BMC Public Health och Applied Ergonomics.

Där visar hon hur viktigt det är med ett aktivt systematiskt arbetsmiljöarbete, och hur den så kallade swAge-modellen (sustainable working life for all ages) kan användas som verktyg för att skapa ett långt och hållbart arbetsliv.

I den ena av artiklarna har hon analyserat Statistiska Centralbyråns individdata över Sveriges arbetskraft och arbetsmiljö, där drygt 16 000 män och kvinnor i olika yrken och sektorer fått beskriva sin arbetssituation. De har också angett vilka faktorer som talar emot tanken att fortsätta arbeta till 65 års ålder. Många anger stress och mental press, därefter fysiskt krävande arbetsuppgifter. Ensamarbete och upplevelser av osäkerhet och hot spelar också in.

Trots detta görs få insatser för att minska riskerna för ohälsa på jobbet. Det är lätt att bli hemmablind och missa vilka problem som förekommer på en arbetsplats, konstaterar Kerstin Nilsson.

– Det uppkommer också ständigt nya utmaningar. Man har kanske moderniserat vissa delar genom att byta hammare mot spikpistol eller minskat risken för tunga lyft. Å andra sidan ger den nya tekniken nya arbetsmiljöproblem och arbetstakten och stressen i arbetslivet har också ökat på många håll.

För en chef ligger dessutom fokus ofta på att åtgärda akuta problem, som att skaffa en vikarie för att täcka upp för dagens sjukfrånvaro – medan det mer långsiktiga arbetsmiljöarbetet skjuts upp till morgondagen.

Men det finns hopp. I Kerstin Nilssons studier framgår att det finns ett samband mellan företag som satsar ett aktivt systematiskt arbetsmiljöarbete (SAM), och deras förmåga att behålla medarbetare upp till högre ålder.

”Trevligare med morötter än piskor”

Det går att skapa ett hållbart arbetsliv 2
En god arbetsmiljö är inte bara viktig för den enskilda individen, utan handlar också om att behålla vår välfärd och minska belastningen på hälso- och sjukvård, menar Kerstin Nilsson.

I den andra artikeln beskriver hon en lång rad åtgärder som en arbetsgivare kan ta till – som att skapa möjligheter för deltidsarbete, erbjuda fortbildning eller omskolning, eller att dela upp arbetsuppgifterna utifrån förmåga. Men det handlar också om en attitydförändring; att betrakta erfarenhet som en viktig tillgång på arbetsplatsen.

Som redskap i det systematiska, men också det dagliga, arbetsmiljöarbetet föreslår hon swAge-modellen som hon själv utarbetat under många år. Den består av nio olika bestämningsområden och visar också hur olika definitioner av åldrande spelar in. Den kronologiska åldern behöver nämligen inte vara densamma som den biologiska åldern, den sociala åldern eller den kognitiva åldern. Modellen kan bidra till större förståelse för arbetslivets komplexitet och förhållandet mellan samhället, organisationen och individen.

– SwAge kan sitta på väggen hos arbetsgivaren och användas som en checklista i samband med utvecklingssamtal. Men den riktar sig inte bara till chefer, utan är också ett användbart verktyg inom företagshälsovården, som borde ges möjlighet att arbeta mer långsiktigt och förebyggande.

Utifrån modellens olika områden kan man kartlägga brister och utveckla en åtgärdsplan för att skapa en mer hälsosam arbetssituation för medarbetarna.

– Pensionsåldern höjs från och med i år, men det är trevligare med morötter än piskor. För de företag som ser över sin arbetsmiljö, ökar chansen att medarbetarna faktiskt kan och vill stanna kvar längre, visar mina undersökningar.

Intresset borde finnas överallt, inte bara på enskilda arbetsplatser utan också på ett samhälleligt plan, resonerar Kerstin Nilsson.

– Eftersom medellivslängden har ökat så blir det också svårare för samhället att betala ut pensioner till en allt större grupp under allt fler år. Att åtgärda brister i arbetsmiljön, och se till att medarbetarna har möjlighet att arbeta längre, är i förlängningen en insats för ekonomin och för folkhälsan.