IBIS går hand i hand med elevhälsans uppdrag och har ett stort forskningsstöd.
Den har visat sig leda till lugnare klassrum med minskad frånvaro, minskad mobbning och förbättrade skolprestationer.
Tre av tio elever i femman upplever att andra elever stör dem på lektionerna och i nian är det sex av tio elever som störs av kamraterna, enligt Skolinspektionens skolenkät 2020. Bristande studiero i svenska skolor har även uppmärksammats bland annat i rapporter från OECD. IBIS-modellen är ursprungligen ett amerikanskt program som i Skandinavien redan tillämpas i Norge och Finland. Ett forskningsteam har tillsammans med skolpersonal i Uppsala under två års tid utvecklat en svensk version av modellen som i dagsläget används av 20 skolor.
Utgångspunkten är att hela skolan samverkar, att beteendeanalys och datadrivet beslutsfattande tillämpas samt att fokus ligger på positiv kommunikation, goda relationer mellan lärare och elever samt tydliga förväntningar.
Ett övergripande förhållningssätt
IBIS-modellen organiseras inom ramen för elevhälsan och utvecklingsarbetet och implementeringen av IBIS-modellen leds av en IBIS-instruktör. Teamet brukar bestå av 5–6 personer: rektor, pedagoger, elevhälsopersonal och ofta representant för andra skolpersonalkategorier. Teamen träffas regelbundet och de får utbildning och handledning en gång i månaden.
Målet är att pedagoger och annan skolpersonal i skolan skapar en arbetsmiljö i klassrummen och på skolgården där fokus ligger på att ligga steget före.
