Det finns ett samband mellan förmågan att förstå komplex meningsbyggnad och den finmotoriska förmågan att hantera verktyg.
I en ny studie i tidskriften Science visar forskare vid Karolinska Institutet och det franska forskningsinstitutet Inserm att samma grupp nervceller i hjärnan är inblandade i båda färdigheterna.
Studien som också visar att användning av verktyg förbättrar språkförmågan, och vice versa, kan i framtiden erbjuda nya möjligheter att behandla patienter med nedsatt språkförmåga.
Den vedertagna uppfattningen att vår språkliga förmåga är kopplad till specialiserade områden i hjärnan har förändrats under senare år. Aktuell forskning visar till exempel att individer som är skickliga på att använda verktyg också ligger på en generellt hög nivå när det gäller förmågan att förstå komplex svensk grammatik.
Nu har forskare vid Karolinska Institutet och Göteborgs universitet, i samarbete med Lyon Neuroscience Research Center, Inserm, och Lyons universitet i Frankrike, för första gången kunnat beskriva det här sambandet genom beteendemätningar och hjärnavbildning med MR-kamera.
Studien genomfördes i Frankrike och deltagarna var uppdelade i tre grupper med 26 personer i varje grupp, där två av grupperna var kontrollgrupper.
Claudio Brozzoli, forskare vid Inserm och anknuten forskare vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet
Under den motoriska övningen skulle deltagarna placera ut små träpinnar i oregelbundet placerade hål med hjälp av en 30 cm lång tång. De språkliga övningarna gick ut på att besvara grammatiskt komplexa påståenden. Under alla moment mättes deltagarnas hjärnaktivitet.
– Intressant nog kunde vi visa att hanteringen av verktyget och de grammatiska övningarna aktiverade samma grupp nervceller i storhjärnan, de så kallade basala ganglierna, som bland annat är involverade i frivilliga rörelser, säger studiens sisteförfattare Claudio Brozzoli, forskare vid Inserm och anknuten forskare vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet.
I nästa steg undersökte forskarna om träning av en förmåga kan förbättra den andra. Det vill säga om användningen av tången också förbättrar förmågan att förstå grammatiskt komplexa påståenden.
Nu gjorde deltagarna språkövningen före och efter 30 minuters motorisk träning med tången. En kontrollgrupp gjorde sina motoriska övningar utan hjälpmedel, en annan gjorde inga motoriska övningar. Forskarna fann att deltagarna som gjorde de finmotoriska övningarna med tång lyckades allt bättre med den svåra grammatiken. Kontrollgrupperna förbättrade inte sina resultat i de språkliga momenten.
Dessutom visade resultaten att övningarna i grammatisk förståelse förbättrade den motoriska användningen av verktyget.
Nu diskuterar forskarna hur fynden kan överföras till klinisk användning.
– Vi utvecklar ett protokoll för rehabilitering och förbättrad språkförmåga hos patienter med relativt bevarade motoriska förmågor, till exempel ungdomar med utvecklingsrelaterade språkstörningar. Förutom dessa viktiga möjligheter, ger resultaten en inblick i hur språket utvecklats genom människans historia. Kanske är det så att våra avlägsna förfäders användning av verktyg ställde kognitiva krav som bidragit till ett allt mer nyanserat skrift- och talspråk, säger Claudio Brozzoli.
