Forskare, lärare och ledningsrepresentanter från Högskolan Väst skriver regelbundet krönikor i tidningarna TTELA och Bohusläningen.
Den här gången är det en av våra nyaste hedersdoktorer, Hanne Smidt Södergård, som reflekterar över universitets och högskolors roll i samhället och vikten av engagemang.
Som nybliven hedersdoktor vid Högskolan Väst har jag haft möjlighet spegla Högskolan Väst i ett internationellt sammanhang, vilket har inspirerat mig till att reflektera över universitets och högskolors roll i samhället och vikten av engagemang.
Lärosäten har funnits i Europa i nästan tusen år, så vi kan enkelt konstatera att lärosäten är mycket robusta och anpassningsbara miljöer för lärande. Men de har inte alltid haft samma syften eller spelat samma roll som de gör idag. De har dock nästan alltid haft en särskild anknytning till de samhällen som har skapat dem. De tidiga universiteten hade tydliga band till kyrkan, medan lärosäten i det 20:e århundradet ofta etablerades för vidareutveckling av en region. Ett mycket tidigt sådant exempel är Lunds universitet, som byggdes för att göra Skåne svenskt, och ett sent är Högskolan Väst som etablerades för att säkra kompetensförsörjningen i Fyrbodal för lite över 30 år sedan.
Hanne Smidt Södergård, Hedersdoktor, Högskolan Väst
Elfenbenstorn var ett uttryck som beskrev hur universiteten i Europa såg sig själva på 1800-talet, men i takt med de stora samhällsförändringar som vi återigen står mitt i har den uppfattningen ändrat sig både på och utanför lärosäten. Samhällsutvecklingen kräver helt enkelt engagerade lärosäten, som inte håller sig utanför samhällets problem, utan ser sig själva som en del av lösningen. Ett engagerat lärosäte ser inte samverkan som något extra eller en bisyssla, utan ser det som en central del av sitt uppdrag att engagera sig i lokala, regionala, nationella och internationella utmaningar genom forskning och utbildning på traditionella och otraditionella sätt.
Europeiska utbildningssamarbeten har helt enkelt nu som krav att deltagande lärosäten ska bidra till att lösa utmaningar kring inkludering och den gröna och digitala omställningen.
Uttrycket (socialt) engagerade lärosäte började användas efter den ekonomiska krisen i slutet på 2000-talet. Typiskt för det engagerade lärosätet är att man arbetar med många olika former som bygger på socialt ansvar. Att vara ett engagerat lärosäte kräver att man har strategisk samverkan med sina externa partners och civilsamhället, både när det gäller forskning och utbildning. Livslångt lärande, kompetensförsörjning och samverkan kring forskning är exempel på typiska aktiviteter som alla lärosäten erbjuder, men skillnaden är hur man gör det i en nära samverkan med omgivande samhälle.
Lärosätens arbete med strategiska partnerskap är ett exempel på det viktiga i att skapa ett ramverk, en systematik, en synlighet i samverkan och att samverkan sker på ett respektfullt sätt. Det betyder att alla partners förstår och respekterar att det måste finnas ett ”give and take” och en förståelse för potentiella intressekonflikter, men också mod att prova nya former för samverkan. Ett engagerat lärosäte är ett viktigt nav kring vilket man kan skapa ny kunskap som bidrar till samhällsutvecklingen.
Ett lärosäte bör också vara både i takt med sin tid och helst lite i framkant – man ska vara ”crazy enough” som Högskolan Väst så fint formulerar det. Med den kombinationen känns det som Högskolan Väst har hittat sin roll.
Hanne Smidt Södergård, Hedersdoktor, Högskolan Väst
