Skulle jag i dag återinträda som ämneslärare i svenska och historia på högstadiet eller gymnasiet (behörig) så skulle jag inte använda förlagsproducerade läromedel i undervisningen.
Ändå torde jag ha tämligen goda insikter i läromedelsfrågan efter att ha varit verksam som läromedelsproducent i fyrtio år och dessutom, i egenskap av ordförande i branschorganisationen Svenska läromedel, representerat branschen i olika publika sammanhang och därvid pläderat för mer läromedel i undervisningen. Därefter har jag också deltagit i skoldebatten och i ett antal artiklar framhållit vikten av skolornas tillgång till kvalitativa läromedel, dock med avståndstagande från de så kallade heltäckande läromedlen.
Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare, läromedelsförläggare
Vi var många som för ett par decennier sedan trodde att digitala läromedel skulle bli framtidens melodi. Möjligheten till interaktivitet och ett antal funktioner som är unika för det digitala, som till exempel omedelbar tillgång till texten i lättläst version, uppläsning av texten, ordförklaringar med ett klick, filmer, animationer etcetera samt interaktion i arbetsuppgifter skulle framstå som simsalabim för såväl lärare som elever. Så blev det inte.
I stället kom uppmärksamheten åter att riktas mot den tryckta boken, läroboken. Elevernas läsförmåga och förmåga till läsförståelse har försämrats i snabb takt. Regering och riksdag fann botemedlet: bort med skärmarna och in med fler skolböcker!
Vi är alltså tillbaka på ruta ett. Men med den skillnaden att vid förra sekelskiftet hade var och en av skolans elever tillgång till läroböcker i samtliga teoretiska ämnen. Det har de inte i dag.
På 1970-talet inleddes en trend bland lärare att göra egna läromedel. Man ville inte låta sin undervisning styras av läromedelspaket. I stället skrev man egna texter, skaffade egna bilder, kopierade artiklar och formulerade egna arbetsuppgifter. Ibland blev resultaten lysande, men inte sällan flummiga och osammanhängande. Skolan svämmade över av stenciler, och kopieringsmaskinerna gick varma.
Den grundläggande tanken om lärarens uppdrag att själv leda undervisningen överlevde trots allt och omfattas i dag av allt fler lärare. Datorernas intåg i skolan samt digitaliseringens utveckling under senare år har gjort det möjligt för läraren att iscensätta undervisning av hög kvalitet utan användning av traditionella läromedel, varken analoga eller digitala.
Med datorns hjälp kan läraren numera skapa egna kvalitativa lärresurser som erbjuder eleverna stor variation i stoff och arbetsuppgifter, på olika nivåer och med beaktande av elevernas förkunskaper och intressen. Elever med svårigheter eller funktionsnedsättning kan tilldelas anpassade läromedel och särbegåvade elever kan ges särskilda utmaningar. Ingredienser som inget förlagsproducerat läromedel ens kan komma i närheten av.
Om jag vore lärare i dag skulle jag välja att arbeta så som beskrivs i stycket här ovan.
Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare, läromedelsförläggare
