I takt med att fler skolor väljer digitala läromedel talas det nu om nästa steg – den helt virtuella undervisningen.
Är vi på väg från det digitala till det virtuella klassrummet, och vad innebär en sådan utveckling?
Skolvärlden befinner sig just nu i gränslandet mellan det analoga och digitala – det digitala och virtuella, det interaktiva och det kollaborativa. Var går egentligen gränsen, och vad finns det för risker och möjligheter med en digital eller virtuell skola? Är framtidens undervisning icke-fysisk?
Vi bör tala om en virtualisering av klassrummet snarare än en digitalisering, menar svenska och finländska forskare.
För att kartlägga vad mer distansbaserade lektioner och fjärrundervisning i fler skolämnen skulle betyda för skolan, även utlagd på entreprenad, inledde Skolverket en flerårig försöksverksamhet med fjärrundervisning våren 2016. I juni 2018 presenteras resultaten för vilka nya möjligheter mer fjärr- och distansbaserad undervisning öppnar för den svenska skolan (läs mer om försöksverksamheten hos Skolverket), men redan i dag menar forskare att vi kan se hur digital teknik och interaktiva läromedel kan forma undervisningen.
I spetsen för diskussionen om detta går en svenskfinländsk forskargrupp, med fokus på digitala verktyg och lärande i digitala miljöer, som menar att vi bör tala om en virtualisering av skolan – snarare än en digitalisering.
Virtuella klassrum snarare än digitala
Den svenskfinska forskargruppen driver det tvärvetenskapliga utvecklingsprojektet DiDiDi, Didaktiska dimensioner i digitalt lärande. Ungefär samtidigt som Skolverket inledde sin försöksverksamhet sammanträdde DiDiDi-gruppen med lärare från Sveriges distansbaserade gymnasier för att tala om digital och virtuell undervisning under ett webbinarium (se hela webbinariet här).
Charlotta Hilli, doktorand vid Åbo Akademi och en av arrangörerna, lyfte då att digitaliseringen av undervisningen är en pusselbit i den mycket större förändring av pedagogiken som är virtualiseringen. Med den växer det kollaborativa lärandet, som kan innebära att elever skapar text i ett öppet online-dokument tillsammans, medan lärare återkopplar i realtid.
Digitala plattformar och läromedel öppnar därmed för en ny form av dynamisk, virtuell flervägskommunikation, menade hon – ett mer kollaborativt lärande. Först digitaliserades verktygen i klassrummet. Nu införs digitala läromedel. Nästa steg kan vara att gå in i en delvis fysisk, delvis virtuell lärmiljö.
Men det finns utmaningar på vägen dit.
Stränga regler för distansbaserad undervisning
Lärare från Korrespondensgymnasiet har understrukit att lärandet fortfarande har sin grund i det analoga mötet. Det är där den direkta dynamiken och lärandet uppstår, och möjligen finns det en risk med att digitaliseringen blir ett självändamål.
Dessutom är möjligheterna till interaktiv undervisning via virtuella klassrum och digitala plattformar strikt begränsade, då all undervisning enligt skollagen fortfarande måste ske i ett fysiskt klassrum.
Den som driver en skola får i dag köpa in fjärrundervisning utan tillstånd om den egna skolan saknar legitimerad eller behörig lärare, eller om elevunderlaget är otillräckligt, och då enbart i ämnena modersmål, samiska i sameskolan, moderna språk och teckenspråk. Det Skolverkets försöksverksamhet undersöker är vad det skulle innebära att fler skolämnen omfattas av fjärrundervisning.
Virtuell undervisning redan på gång i USA
Hur skulle då en skola med mer distansbaserad och virtuell undervisning se ut? I vissa delar av skolvärlden är virtuell undervisning redan etablerad. I USA används till exempel ett så kallat mixed reality-program på lärarutbildningarna, som låter lärarstudenter undervisa och interagera med avatarer av virtuella studenter i en klassrumssimulator. Programmet heter TeachLivE och används vid mer än 85 amerikanska universitet och högskolor.
Men även här är den virtuella undervisningen ett komplement till den fysiska. Den helt virtuella skolan existerar ännu inte.
Lisa Dieker, en av de första pedagogerna i USA som testat mixed reality-undervisning med TeachLivE, säger dock i en intervju med teknikmagasinet EdTech att den virtuella undervisningen som sådan öppnar för nya pedagogiska grepp:
”Vi ser inte att detta ersätter undervisningen, utan snarare att det är ett fantastiskt verktyg för att öva särskilda moment i en klassrumsmiljö.”
Läs mer
Här kan du besöka projektgruppen DiDiDi:s digitala plattform (Didaktiska dimensioner i digitalt lärande) samt läsa doktorand Charlotta Hillis blogginlägg om resan från det virtuella klassrummet till det digitala och hur detta kommer att förändra pedagogiken.
Läs mer om NE:s digitala läromedel
